Sunday, February 28, 2010

Skattepolitiken är central!

Jag läste i fredagens eller lördagens DN i Henrik Brors kolumn, att Mona Sahlin sagt att man inte kommer höja skatten för människor, förutom för höginkomsttagarna. Detta är enligt mig ett stort problem!

Skattepolitiken och den klassiska välfärdsstaten har byggts upp genom ett ganska tungt skattetryck. För att kunna finansiera välfärden är det helt centralt att alla är med och betalar, annars går det helt enkelt inte. Välfärdens kärna handlar om att skapa möjligheter för människor, inte en chans inte två chanser utan fler chanser. Det är fint att Socialdemokraterna nu talar om "Möjligheternas land" men frågan blir hur mycket möjligheter kommer människor få om välfärden inte utvecklas utan står stilla på grund av att det finansiella saknas?

Säga vad man vill om ekonomi ( det är fett tråkigt) men det är helt centralt att statens ekonomi inte går minus. Detta innebär att om Socialdemokraterna accepterar de skattesänkningar som Alliansen gjort, innebär detta att man genom detta sänker ambitionen för välfärden. Detta är problematiskt av den solklara anledningen att om Alliansen skärt i välfärden och man accepterar detta. Ja, då accepterar man en minskad offentlig sektor som på sikt får en kraftigt minskad roll för att skapa möjligheter för människor.

Välfärden handlar om att "alla", ja faktiskt "alla", skall ha flera möjligheter.
Om du mår dåligt i en period skall inte detta påverka hela ditt kommande liv, om du vill plugga så skall du kunna göra detta. Om du blir sjuk eller arbetslös skall inte livet slås i spillror. Välfärden handlar om till syvene och sist om att minska den individuella risken för att sprida ut denna risk på ett större kollektiv.

Välfärd har värde av att just skapa " Möjligheternas land", genom att människor just får misslyckas, för att sedan lyckas. Detta går inte om man inte har ett högt skattetryck.

Man kan helt enkelt inte trolla bort det faktum att en minskad statsbudget innebär minskad välfärd, vilket på sikt skapar färre möjligheter för människor eftersom att risken blir mera personlig och inte kollektiv.

Det är sedan såklart inte bara skattetrycket som avgör om "Möjligheternas land" kan skapas. Hur man använder pengarna är också en poäng. Men det går inte att komma ifrån att 100 tals miljarder mindre för staten innebär helt andra möjligheter till att skapa möjligheter för individen och framförallt att skapa flera möjligheter.

En starkare stat kan lösa problem som handlar om miljön, vilket är dags att politikerna engagerar sig för. Marknaden har inte som roll att vara miljövänliga, marknaden kommer ändra sig under galgen.

En starkare stat kan öka takten när det gäller miljöarbetet och kanske göra så att vi i framtiden kan säga att vi faktiskt på allvar i alla fall försökte att minska människans påverkan på de ekologiska systemen. En mindre stat leder till mera marknad, vilket leder till saktare förändringstakt när det gäller miljön.

1. En större välfärdsstat innebär fler chanser för människor.
2. En större välfärdsstat innebär snabbare reformer för att rädda miljön.
3. En större välfärdsstat minskar den individuella risken genom att spä ut den på kollektivet.

Friday, February 26, 2010

Att gå helt fel väg...

Triangulering, tanken om att man vinner marginalväljare (som är avgörande för att vinna val...) genom att lägga sig nära sin motståndare. Leder på sikt till en utarmning av politiken! Vilket på sikt är en utarmning av demokratin.

Det finns en taktisk logik i nuvarande svensk politik, som handlar om att vinna den grupp som röstar i hög grad, nämligen medelklassen. Arbetarklassen röstar inte alls i lika hög grad, och man gör den enligt mig den cyniska analysen att man vinner val genom att vinna en bred medelklass istället för att få de som inte går och röstar att just gå och rösta.

Problemet blir alltså att politiken cementeras runt mitten; alltså en blandning av klassiska liberala och vänsterliberala ståndpunkter, istället för att som det borde vara självklart. Att politiska partier spretar åt olika håll och har olika reformförslag som leder till en tydlig politik.

Nu kan man säga att det jag skriver inte stämmer, för S och M har olika politiska reformförslag och är alltså inte så nära varandra i den ideologiska teorin! I praktiken dock, om du frågar en "vanlig" väljare så kommer denna med stor chans inte anse att skillnaden är så stor mellan blocken. Det finns alltså ett kommunikations glapp mellan vad politiker vill säga, och vad medborgarna hör.

Den professionella politiska klassen, har svårt att nå ut till människor. Frågan är , är folk apolitiska eller misslyckas politikerna med sin kommunikation?

Jag personligen tror att det finns ett sug bland allmänheten att verkligen höra vad politiker vill göra med samhället; jag tror alltså inte att folk är ointresserade av politik, om det är politik och inte retorik (vilket är en viktig skillnad).

Människor är visst intresserade av politik på 10 talet, skillnaden är antagligen att engagemanget inte kanalyseras i medlemskap i politiska partier. Politiker drar antagligen den förhastade slutsatsen att människor inte kommer gå med, när de kanske visst skulle gå med om de kände att de kunde påverka.

Folk är rationella, man gör en kalkyl över om det verkar vara vettigt att organisera sig. Politiken måste allså snarast anpassa sig efter människors situation, människor skall inte behöva anpassa sig efter stela strukturer som funnits i åratal. Bara för att man har haft möten vid en viss tid och vid en viss plats, så behöver det inte alltid vara så.

Politik kan vara roligt. Fråga SSU´arna och S-Studenter.
Anledningen till att jag skriver detta är den senaste debatten kring hushållsnära tjänster för de redan priviligerade, skall vara kvar eller tas bort. Ur "budget i balans" spelar det antagligen ingen stor roll. Det är dock lustigt att S verkar anse att en reform för priviligerade är viktig, eftersom att man ställer sig bakom den.

Det finns en logisk diskrepans mellan tanken om att göra livet enklare för "vanligt" folk, och sedan gå med på subventioner för en liten priviligerad grupp. För vilka är det som använder subventionerna? Det är knappast röda linjen mot Norsborg, snarare Ropsten. Om man sedan menar att det visst finns en logik bakom att subventionera hushållsnära tjänster för medeklassen, kopplad till att vara vänsterpari. Visst då köper jag det, även om jag i nuläget inte anser att det är särskilt vänster.

Politik behöver
1. Engagerade människor, som ser politik som någonting viktigt och för alla.
2. Tydliga reformer baserade på ideologi.

Thursday, February 25, 2010

En kort kommentar...

I inlägget innan Skriver Anton om hur SAP accepterat avdrag för hushållsnära tjänster. Det intressanta är att i en värld där det verkligen skulle behövas alternativ till den liberala ideologin, så är det inte sällan Socialdemokratiska partier i Europa just köper liberala tankegods, istället för att skapa tydliga vänsterreformer.

Någonting är grovt fel med en rörelse som inte kan komma på egna reformer, utan lägger sig tätt intill liberala och konservativa partier för att söka valvinst.

Finns det bara en enda väg för svensk politik? Hade Tingsten rätt när han proklamerade ideologierna död?

Fortsatt avdrag för hushållsnära tjänster leder helt fel!


"Detta är skälet till att jag är emot avdragsrätt för hushållsnära tjänster. Det är helt enkelt klasspolitik."

Citatet och bilden kommer från Marika Lindgren Åsbrsbrink som bloggar på Storstad. ( Tidigare låg en felaktig bild ovan som var mer extrem. Det var en felräkning och detta är den korekta bilden)

De senaste dagarna har jag varit mycket irriterad på paritet och dess högerflygels senaste dumheter. Förslaget att inte ta bort avdraget för hushållsnära tjänster är fel av flera orsaker. Det ska omedelbart sägas att denna fråga får orimlig proportion eftersom det har blivit en symbolfråga men som sådan är den viktig.

Det finns ett stort och enkel orsak till varför det är fel och det handlar om partiets gundläggande ideologi och strategi. Det handlar inte om moral utan om det som har burit oss till makten och gjort oss till ett av världens mest framgångsrika partier.
Det är nämligen så att god socialdemokratisk politik handlar om att hitta reformer som gynnar breda befolkningslager. På så sätt har man bundit ihop arbetarklass och viktiga delar av medelklassen för ett omfattande reformarbete.

Ibland misstänker jag högersossarna för att leta efter reformer som INTE gynnar arbetare utan bara den övre medelklassen för att på så sätt visa att vi minsann inte är ett parti bara för arbetare. Det är ett sätt att splittra inte bara paritet utan den grundläggande ideologiska plattform som socialdemokraterna vilar på. Så bäddar vi för valförlust inte bara detta val utan även de flesta val i framtiden.

Men det som gör mig mest ledsen är ändå att precis när det känns som att det hade slutits valfred i partiet så kommer detta. Vi börjar hugga varandra i ryggen. Det gör mig ledsen och matt och tar energi från att arbeta för valvinst.

Många socialdemokrater har gett sig in i debatten de senaste dagarna:
Björn Andersson kastar sig in i debatten med utrop som pigavdrag åt alla.
Emilia Bjuggren skriver att man borde lyssna på stockholms kvinnor istället.
Gabbi konstaterar på Rebella bloggen att det är en klassfråga.
SVD:s ledarsida har också kommenterat det hela.

Andra bloggar om: , , , , ,

Tuesday, February 23, 2010

Det kallas för orsak och verkan!

Oj, politiker och allmänheten reagerar att det fattas bostäder i Stockholm. Tja, om man inte bygger på 15 år och det flyttar in cirka 30 000 personer varje år så går det som det går, det kallar för orsak-verkan.

Oj, politiker och allmänheten reagerar när järnvägen havererar och SL inte kan få spårbunden trafik att gå. Återigen, herre gud, Sverige är näst (!) sämst i EU på underhåll av järnvägssträckorna. Näst sämst! Nä, då blir det inga problem när det blir 15- och massvis med snö. Eller är det fullständigt logiskt?

Orsak och verkan är bra att fundera kring! En annan klockren analys är att ju mer man skär ner på välfärden ju mer dras samhället itu. Det är också orsak-verkan!

Om du är uppe i 2 dygn så blir du trött. Om man inte låter Banverket få resurser eller om man inte bygger bostäder så blir utfallet logiskt.

Det handlar helt enkelt om att samhället måste se till att helt centrala funktioner såsom järnvägen har resurser som ligger lite över minimum än under minimum. Får då spelar man med för höga kort, och så någon gång så blir det kaos, och alla skyller på alla.

Monday, February 22, 2010

En annan värld är möjlig!

En skön sak med filosofin är att denna disciplin inte behöver "släcka bränder", filosofin kan se saker ur ett längre perspektiv; skapa mottankar mot den "enda vägens politik". Som filosof skrattar man gott när människan högstämt pratar om "den enda vägen" som att livet, privat och socialt bara har en fil. När livets skrattar åt oss och säger med en allvarlig ton.
- Du trodde att det bara fanns en väg, men när du vaknade upp ur drömmen såg du livets skimmer av möjligheter framför dig. Du insåg din egna frihet, ångesten hamrade mot ditt bröst och du log, för i virrvarret av kaos viskade din själ och sade. Gå, gå dit där ditt hjärta hör hemma, låt hjärtat vara din visare i livets labyrint, att gå inåt är att kunna skapa utåt.

En annan värld är möjlig
Djupt inne i folkmyllret sitter en kvinna någonstans i världen. Hon skall sälja mjöl och väntar spänt på dagens inkomst. Kommer hon klara månaden, kommer hennes barn att få mat som gör att de inte svälter? Kommer mannens lönecheck från fabriken att räcka till.

Vid bordet längst bort sitter våran vapenhandlare från Saudi Arabien. Han rättar till slipsen och möter den svenska motparten, Bofors. Innan samtalet börjar beställer mannen en kopp mycket stark te, för att få igång hjärnan. Efter en timme skakar de hand och våran vapenhandlare struttar upp till Nationalmuseeum som den svenske motparten tipsat om. Kontraktet är i hand, solen lägger sig för att sova vid horisonten.

Jag sitter vid KB och läser tidskriften " Politisk filosofi". I en artikel står det att den globala vapenhandeln år 2006 var uppe i 1300 miljarder. Siffrorna är för stora, min strupe är hes. Jag känner suget efter kaffe, men cafeterian har stängt och jag har heller inga små mynt på mig. FN` milleniummål som bland annat hade målet att kraftigt minska fattigdomen i världen skulle bara kostat cirka 130 miljarder. Man förundrar över prioriteringarna.

Jag kliar mig på skägget där jag går i Skärholmens galleria. Försöker förstå hur alla varor kan omsättas. Jag funderar kring hur människor orkar konsumera så mycket som de bevisligen gör? Jag går in på Myrorna och köper en bok av Göran Hägg en klassisk slips och en liten ljusbehållare av marmor. Tänker att pengarna i alla fall används för att stötta de som inte passar in i samhället.

Läser klart " Det måttfulla upproret" Tänker på att författaren inte visste 2004 att det skulle komma ännu en kris, och ännu en period av borgerliga slakt av välfärden.
Kliar mig i ögonen och avgör om jag skall dricka öl eller te. Ölen vinner och jag slår ihop datorn för att gå till ICA med en gnagande känsla ifrån boken

- Var är berättelsen som kan få vänstern att lyfta?


Nästa bok ligger uppslagen, " Livet måste ha en mening" av Viktor Frankl. I hörnet lurar Björn Elmbrants bok som förklarar den svenska modellens fall. Men Viktor vinner, man börjar bli lite trött på all dysterjöks litteratur.

Sunday, February 21, 2010

Minska konsumtionen, Inför 6 timmars arbetsdag !

Miljön har på senare tid varit ett hett ämne. Man man säga att marxismen fick en comeback när det visade sig att miljön var sämre än vad man tidigare trott. Planering av ekonomin fick åter aktualitet, eller i alla fall en högre grad av politiska (demokratiska) beslut. Nu säger den som följt debatten på sistonde att det finns starkare teorier som säger att det inte bara är människan som påverkar klimatet, utan att det även är en naturlig variation. Nåväl, man kan ändå fråga sig hur många som kan leva som i eliten i väst på längre sikt?

Det är antagligen dags för en ekologisk revolution. Att helt enkelt dra ner på tempot. Om man börjar idag kanske man lyckas få igenom grundläggande systemförändringar inom ett par årtionden.

Att dra ner på tempot är inte lätt, i en värld där människor ofta tror att de kommer någonstans genom att springa snabbare. Någonstans kommer man väl, frågan är till vad. Fortsätt du att springa om du har lust, bli dock inte förvånad om du i slutändan tröttnar på statushetsen.

En konkret politisk åtgärd skulle vara att stegvis minska arbetstiden, vilket skulle leda till att samhällets hektiska tempo skulle dras ner. Antagligen skulle folk i gemena man må bättre om de fick arbeta lite mindre (cirka 2 timmar mindre per dag) men framförallt vilket är poängen med detta inlägg, skulle tillväxten minska. Vilket vore ur ekologisk synvinkel vore mycket bra!

Antagligen skulle dessutom produktiviteten öka, vilket inte heller vore fel.

Nu är det visserligen så att tillväxt i sig inte per definition är skadligt för miljön. Det beror helt enkelt på vad man menar med tillväxt. Att till exempel producera bilar eller producera teater.

Nu är det egentligen inte hugget i sten att det just måste vara 6 timmars arbetsdag. Som människor funkar, skulle det antagligen bli ramaskri om man blev tvungen att ändra sina konsumtionsmönster för snabbt. Folk är vana vid att "strö" pengar omkring sig för att vara rakt på sak- om vi inte räknar med sjuka och arbetslösa.

Att vara anti-konsumtion är det samma som att utmana hela det "moderna" livet. Det är att i grunden ifrågasätta hela den västerländska självbilden, som baseras på tanken om människan som en i grunden "rationell" människa.

Snarare skulle den offentliga ekonomin kunna exempelvis dra ner timmarna i månaden sakta men kontinuerligt. Om man vill göra offentlig sektor mera intressant att jobba i, så vore en minskning av arbetstiden inte så dumt.

En viktig skillnad idag och hur det var på 80 talet, är att dagens miljöaktivister har betydligt mera på fötterna. Om man på 80 talet kunde tala om miljöflummare, så kan man inte göra det på samma sätt idag. Den som med retorik försöker att förminska miljökämpar, glömmer att det finns mycket forskning som visar på den ohållbara konsumtion som sker idag. Skillnaden är idag helt enkelt att vetenskapen är på miljöflummarens sida.


Nu är jag inte helt naiv (tyvärr) jag inser att det knappast kommer bli 6 timmars arbetsdag inom en överskådlig tid. Som den politiska logiken idag fungerar kommer man antagligen gå helt emot vetenskapen och fortsätta tillväxthetsen för att just tolka in att det i sig "räddar" klimatet. Det är faktiskt större chans att man försöker att lösa problem genom att öka pensionsåldern och spä på den ojämlikhet som idag finns. I den nyliberala världen, ökar man tillväxten genom att öka skillnader mellan folk och får på så sätt människor att arbeta hårdare för att (över)leva.

Jag är relativt säker på att människan kanske inte är den "homo logicus", kanske vi som en kompis säger bara ser det som finns framför ögonen. Sedan kunde man ju dessutom önska att svenska politiker i riksdagen kunde vara lite mera öppna och kanske inse att det är ganska ointressant med den konsensus anda som finns kring hur samhället skall se ut. Och med konsensus anda menar jag den i grunden genomborgerliga politik som "högern" och "vänstern" köper. Med genomborgerlig politik menar jag ekonomiska modeller som uppmuntrar konsumtion och tillväxt, över det faktum att människan i den rika världen behöver ändra livsmönster för att låta den fattiga delen av världen ta över tillväxten.

Amor fati.

Saturday, February 20, 2010

Kooperativt JA i offentlig sektor, men inte vinst!

En viktig sak är att vitalisera demokratin, en sådan sak är att uppmuntra kooperativt ägande. Skolor, dagis, eller vad det nu kan vara kan mycket väl skötas av föräldrarna.
Problemet är såklart inte att folk vill vara med och påverka, problemet handlar om när vinst kommer in i bilden.

Det är grymt om folk vill vara med och påverka hur välfärden ser ut, och bör uppmuntras. Problemet handlar snarare om att det i dagens samhälle många gånger inte handlar om kooperativt ägande, utan att företag (inte sällan multinationella företag) som går in i välfärden och investerar kapital för att sedan tjäna pengar.

Frågan är berättigad, skall det verkligen vara OK att göra vinst på sjuka eller på elever? Skall skattepengar gå till skatteparadis?

Det är alltså en enorm skillnad mellan att acceptera kooperativa verksamheter och att acceptera vint i välfärden.

Vitalisera gärna demokratin, genom brukarinflytande, men skapa inte lagar som gör det möjligt för företag att profitera på det allmänna, det tjänar bara företagen på.

Thursday, February 18, 2010

Kapitalismen är inte rationell!

Ett grundläggande problem med kapitalismen, är att den utgår från att maximera vinst. Genom denna grundläggande egenskap, missar kapitalismen saker som kvalitet, miljöhänsyn samt hur kapitalismen fördelar sitt välstånd. Det sista vet vi att kapitalismen som system inte direkt skapar; jämlikhet! Snarare skapar systemet väldigt olika stora skillnader mellan hur människor lever med hänsyn till materiell standard.

Kapitalismen har inte inom sig funktioner som utjämnar mellan folk, utan snarare skapar "winner takes it al" system där en liten klick äger oerhörda kapitalresurser.

För vi vet alla att företag har som poäng att tjäna pengar, inte rädda naturen. Vi vet också alla att man egentligen inte tjänar på att handla hos HM eftersom att bomullen är dålig samt att varorna går sönder och att själva poängen med HM är att man handlar för kläder för en mode säsong inte för att ha en längre tid. HM´s succe är att varorna håller precis så länge konsumenten anser att produkten har ett värde.
Detta är en tanke som många företag har, istället för att varorna håller mycket lång tid satsar man på varor som går sönder och hoppas att konsumenten skall återkomma.
Detta är om vi kopplar till naturen förskräckligt, skall man verkligen producera varor som är gjorda för att gå sönder efter en tid. Ett bra exempel är en Tradera produkt, en klocka från 60 talet som jag köpte. Klockan skall man dra upp en gång per dygn, vilket tar cirka 10 sekunder. Men mekaniken är såpass bra, att den närmare 50 år senare fungerar utmärkt. En tanke som jag fick en gång, varför görs inte alla klockor som detta lilla mästerverk? Varför är det ens tillåtet att producera skitklockor som slutar att funka efter ett par år, när man med lite mer energi kan producera någonting som har en livslängd på mer än 50 år? Det är såklart inte rationellt att göra klockor som är dåliga, bättre då med en liten ökad kapitalinvestering som gör att klockan håller betydligt längre.

Kapitalism och miljö
En nådastöt mot kapitalismen är sedan såklart miljön. Kapitalismen har inga inneboende funktioner som sätter bromsar mot produkter som är skadliga för miljön, kapitalismen har alltid som nummer 1. att producera vinst, ingenting annat! Inga långsiktiga värden är premierade! Detta är inte rationellt, kapitalismen är inte ett system som på längre sikt är rationellt på grund av sin brist med att kunna planera i framtiden.

Socialismen som är det direkt motsatta mot kapitalismen ( det kollektiva istället för det individuella) har fördelen att en grundtanke är att medborgaren är aktiv i samhällslivet och agerar med andra för att framtiden skall vara möjlig. Socialismen leder till diskussioner kring om hur saker skall produceras, i kapitalismen är det inte diskussioner eftersom att själva systemet inte tar hänsyn till hur saker produceras bara att de produceras.

Socialismen är den självklara tanken att människor lever i nätverk, alltså i sammanhang där individen påverkar helheten och tvärtom. Socialismen är inte ett färdigt system, men handlar i grunden om att människor, alla människor skall vara aktiva i ett demokratiskt system när det gäller ekonomi. Istället för den påhittade äganderätten, ser den demokratiska socialismen det som en faktum att alla människor har rätt att genom demokratiska former forma världen.

Därför är jag Socialist.

Tuesday, February 16, 2010

Minska momsen på kultur!



Läs mer om Elin Wägner här.

Oavsett om det har på senare tid diskuterats att miljöproblemen inte är så farliga, eller snarare att det inte bara är människan som påverkar naturen utan att det även kan vara en naturlig förändring. Så går det ändå inte att människor i hel världen lever som eliten i väst. Det är ganska klart att flera miljarder människor inte kan leva som vi, eliten gör i världen.

Ett sätt att ändra konsumtionsmönster är genom ändrade skattesatser. Bokmomsen minskade för inte så många år sedan, och man bör fundera om man inte skall generellt minska momsen ännu mer för kultur som till exempel teater, dans, opera, böcker, magasin.
Med fokus på att klimatsmarta nöjen som inte påverkar miljön skall starkt uppmuntras.

Momsen kan bidra till att öka eller minska konsumtion, att öka momsen på till exempel kött och kläder är ett sätt att rika om konsumtionen. Nu säger du som läser, att är inte detta moralism. Om det är moral panik att skatta köttätande högre än idag som tydligt påverkar klimatet; och med tanke på att varje svensk slänger kilo med kläder varje år. Visst då är jag gärna moralist!

För helt ärligt, konsumtionen har gått överstyr. Spelar det egentligen någon roll om det tar femtio eller hundra år innan polerna har smällt och tusentals arter har utrotats? Vad spelar det för roll om människan har mindre påverkan på klimatet än de värsta teorierna.

Människans rika kan inte leva som idag, det är djupt omoraliskt och kommande generationer är satta i skuld, för att vi, den moderna människan inte kan fatta att lycka inte är ett platt TV.

Det räcker nu; vi skall inte springa i ekorrehjulet längre. Vi måste dra ner tempot. Dra ner konsumtionen genom ändrade levnadsmönster som är ekologiskt och psykologiskt hållbara!

Redan Elin Wägner pekar på det ohållbara samhället i sitt magnus opus
" Väckarklocka".

Läs och lär av Wägner.

Att tänka ekologiskt är inte flummigt, det är centralt för att vrida om tidens gång, klockan klämtar.

Hör du budskapet?

Sunday, February 14, 2010

Svensk vapenexport och opinionsläget!

Läser i Arbetaren att Sverige tredubblat sin vapenexport de senaste tio åren, och är den tionde största exportören av vapen i världen. Så var det med pacifismen.
Läs igen, alltså tredubbelt mer vapen de senaste åren och ett litet land på knappt 9 miljoner människor kvalificerar sig som en gigant när det gäller vapenexport. Man blir sedan inte direkt förvånad över att Sverige har vapenavtal med diktaturer såsom Saudiarabien...
Det ligger liksom i logiken! ( eller snarare bristen på logik)

Sverige är inte så jäkla goda som vi tror, vi kanske inte är i krig ( förutom Afghanistan då) men var tar alla vapen Sverige exporterar vägen? Och kom inte dragandes med argumentet att vapnen inte används, herre gud då är man ju riktigt tok naiv. Vapen som säljs används antagligen någon gång, varför skulle annars någon köpa dem? För att ställa på hyllan och titta på?

Sverige bör sluta att exportera krig och istället exportera fred.


Det handlar inte om retorik, det handlar om politik!
En annan sak är att S går tillbaka i en ny opinionsmätning och därmed kan man nästan förutspå att den som vinner nästa val kommer vinna med bara några få procent. Som det brukar vara alltså! Så ser det ut i den politiska "liberala" ankdammen. Den ledning som de rödgröna haft, har man slarvart bort genom att inte vara tydliga med man vill och ha bristfälliga och kortsiktiga visioner. Alliansen har sakta men säkert placerat sig högre och högre i opinionen.

Baylan (partisekreteraren) var inte orolig enligt en interjvu i SR. Han sa att det kommer 100 till opinionsundersökningar innan valet.
Nej, det är klart, som andra högsta höns i partiet kan han inte vara orolig ( det hör till att inviga mod och kämpar anda i rörelsen) Men å andra sidan,
jag lovar att ha en "vit" månad från öl om Socialdemokraterna hamnar över 40% i valet. Jag tror siffrorna som man har idag, runt 37% kommer vara nära det man får, alltså runt samma resultat som vid 2006. Av den enkla anledningen att partiet inte är bättre, i nuläget! Och jag ser inte någon tendens att det kommer blir bättre, hoppas att jag har fel.

Palme lyckades komma över 40% i något val vill jag minnas, men Sahlin är ingen Palme. Ingen politiker i svensk politik kommer ens i närheten av Palme. Wetterstrand innebär antagligen att de rödgröna vinner med 1-3% men hon är inte heller någon Palme. Dock bäst i den politiska klassen. Grattis Mp!

Det finns i nuläget ingen politiker som folk älskar eller hatar, det är överallt ljummet. Till och med Ohly (kommunisten) är ofarlig! Fan vad jag saker Gudrun.


Jag tror att Socialdemokraternas starkaste personlighet sedan tidigt 1990 tal var och under många kommande år kommer vara Anna Lindh som tragiskt blev mördad i Euro valrörelsen 2004. Anna Lindh hade den "anda" som Palme hade.
Anna Lindh fick människor att ärligt tro på politiken. Hon var helt enkelt en lysande, unik personlighet i svensk politik. En lysande stjärna bland alla dessa politiska teknokrater! Ärlig, rakt fram, en trotsig individ med tanken om att den "omöjliga" verkligheten visst går att förändra. Att politik handlar om att verkligen vilja förändra.

Av trojkan Lindh, Sahlin, Wallström. Var Lindh framför andra framtidshoppet för Socialdemokraterna ( Läs boken " Det måttfulla upproret" av Jesper Bengtsson).
Med Anna Lindhs död, dog en bit av den framtida Socialdemokratin. Någon ny personlighet som Anna Lindh, eller Olof Palme har inte kommit fram. Det tar antagligen ett decennium eller två innan nästa lysande stjärna kommer fram. Hur Sverige ser ut då, vågar jag knappt ens tänka på. Liberalismen har sakta men säkert ätit sig in i alla system, oavsett om regeringen varit "vänster" eller höger.

Ett grundläggande problem för Socialdemokraterna är att "vanliga" människor (alltså de som inte är aktiva i partiet) antagligen många gånger ser Socialdemokraterna som ett väldigt "liberalt" parti, ett parti i den politiska mitten. Och att det var bra att man fick ett nystart med Alliansen förra valet. Nu är många trötta på Alliansen ( de har gjort för mycket högerpolitik!) men det är nog ganska få som vet vad Socialdemokraterna och de rödgröna egentligen vill! Frågan är alltså skall man vinna för att folk är trötta på Alliansen eller för att de aktivt vill ha en ny politisk riktning?

Aftonbladets ledarsida skrev för inte så länge sedan att partierna har lärt sig att det personliga samtalet är avgörande för vinst. Socialdemokratiska valarbetare skall alltså gå ut och prata med folk. Själv kommer jag inte knacka dörr för jag anser att hemmet är en fredad zon, att prata politik med stressade föräldrar mitt i middagen, tvätten, passar sig inte. Däremot kommer jag vara ute på torg och kampanja.

Politikerna måste vara så bra att folk faktiskt söker sig till valstugorna för att fråga hur de vill förändra i Sverige? Att så inte är fallet, är såklart tragiskt.

Svensk politik behöver en Lindh, en Palme för att tända till.

Var är du lysande politiska stjärna ? Visa dig! Lys upp detta svartgrå politiska landskap.

Friday, February 12, 2010

En bild säger mer än tusen ord!

Genom att kolla på den här bilden kan vi utläsa en hel del. Läs först inlägget sedan granskar du den länkade bilden.

Vad den länkade bilden visar är inkomster uppdelade i tio grupper. Grupp 1 har minst inkomst, alltså främst sjuka och arbetslösa, och grupp 10 är de rikaste.

Det här är ett väldig bra sätt att mäta utveckling när det gäller inkomst ( och hur samhället utvecklas) eftersom att man med flera grupper kan se å ena sidan hur fattiga människor får för inkomstutveckling, samt hur mellanskiktet samt även toppskiktet har det. Det blir alltså en mycket tydlig bild över hur samhället förändras, vilka är de som tjänar på Alliansens politik?

Bilden visar att borgerlighetens politik handlar om " Ta från de fattiga och ge till de rika" som det även står med grafitti på en vägg nära där jag bor. Grupp 1 och 2 ger till de övriga. Alla har alltså inte tjänat på Alliansens politik, de som har förlorat mest är de svagaste grupperna i samhället.

Om man med svagaste menar de med minst ekonomisk marginal.

Det intressanta är enligt mig:
1. Inkomstökningen hos de övre skiktet 7, 8 är större än 6 och 5. Den grupp som fått mest sänkningar är faktiskt tro det eller ej grupp 9, vilket tillhör de riktigt rika

( De i innerstaden, speciellt Östermalm, Södermalm, Norrmalm, och villaområden som Täby bör jubbla medan röda linjen mot Norsborg kanske inte är lika "happy").

Det finns alltså en tydlig utveckling som innebär att ju större inkomster du har, desto mer tjänar du på Alliansens politik. Vilket faktiskt är vad de strävar efter.

(Vilket för den som är insatt i borgerlighetens ideologi kanske inte blir så förvånad. Ett grundelement är att stora skillnader mellan de som har och de som inte har, inte är ett problem enligt borgerlig ideologi. Utan att det snarare handlar om att spä på ojämlikheten för att hungriga vargar jagar bäst och detta skapar större tillväxt vilket i sig på sikt gör det bättre för alla. Att sedan brödsmulorna inte ramlar ner i den takt borgerligheten tänker, det är ju synd.)

2. Det är en mycket tydlig inkomstsänkning hos de lägre skikten, 1 och 2. Det är ganska dramatiskt för grupp 1, där kan vi verkligen snacka om stålbad.

3. Tanken på att "alla" har tjänar på Alliansens politik är alltså grovt felaktig.
De som har tjänat mest på det är främst höginkomstagare, eftersom att deras skatter har minskat mest, samt att de som förlorat mest är de fattiga.

4. Därför stämmer grafitti bilden, " Alliansens politik: ta från de fattiga, ge till de rika " även om jag vet att grafitti inte direkt gör att folk vaknar upp från sömnen.

Nu är det så ( för jag vill vara ärlig) att det går faktiskt att moraliskt argumentera för att det som har skall ha mer och de som har mindre skall ha mindre ( Jo, det är sant!). I många öron klingar detta falskt, röstade man verkligen fram Alliansen för att öka skillnaderna mellan folk? Var inte tanken att arbetslösheten skulle minska och att "alla" skulle få det bättre?
Jo det var tanken, istället har arbetslösheten ökat, A-kassan och sjukförsäkringen är kvaddad, de som tjänat mest på skattesänkningarna är de som har det bäst ställt.


Argumenten från högersidan handlar om att det viktigaste inte är att tänka på hela samhället, utan att skapa frihet för individen genom att staten får mindre och mindre resurser. Högern betonar gärna frihet från, medan vänstern betonar frihet till.

I själva verket kan man som någon filosof antagligen skulle påstå att människor vill både ha saker från staten och vara ifred. Det beror helt på vilken livs situation man är i, den rike vill antagligen inte betala den skatt. I wonder why...
Den som ser samhället som ett helon ( att delarna påverkar varandra hela tiden) anser antagligen att skatt i sig inte är problem, om de används på ett vettigt sett.

Sociologi och länder

Rent sociologiskt är det dock solklar att länder med mindre offentlig sektor ( USA och England) får större inkomstspridning än länder med större offentlig sektor ( Skandinavien) eftersom att staten inte får den utjämnade roll den har i till exempel Skandinaviska länder. De som tjänar på utjämning är såklart de första inkomstgrupperna ( Kvantil 1,2,3,4) medan de med högre inkomster ( Kvantil 5,6,7) frågar sig om de får lön för mödan. Medan de med lägre inkomster och mellaninkomster ser det mera som självklart att små skillnader är bra för samhället, ser de i högre inkomstskick sina surt förvärvade pengar gå till det allmänna som de anser borde vara mindre, för de själva tjänar på det.

Socialdemokratin och den "enda" vägen!
Det man från Socialdemokratins håll historiskt lyckats göra är att "köpa" mellanskiktet genom att den offentliga välfärden håller hög kvalitee. De som har det bra ställt har alltså varit villiga att betala en ganska hög skatt, för att bland annat sjukvård och skola varit bra. Man har ansett att man fått någonting tillbaka, och därmed har mellanskiktet och det undre skiktet i inkomstnivåerna samarbetat för att historiskt ha skapat "välfärds" landet Sverige där ingen är totalt utanför samhällets skyddsmekanismer. Detta är såklart en propaganda bild, Sverige har de senaste årtiondena alltid haft en viss grad av fattigdom och problemen har antagligen varit att Socialdemokratin sett sig som naturliga ledare av landet och minskat den reformistiska takten mot ett samhälle med mindre ojämlikhet.

Politikerna har sedan 80 talet och framåt köpt liberala tankegods och sakta men säkert minskat politikens verkningsgrad.
Med minskad politisk verkningsgrad menar jag att medborgarna genom sina folkvalda sakta men säkert själva har minskat sin demokratiska makt över hur samhället förändras.
Detta har skett på flera områden, ofta med tanken att det bara funnits en väg att gå.
En tydlig sociologisk förändring är Göran Perssons kommunaliseringen av skolan och pensionernas privatisering.

Kommunalisering och pensionerna

1. Kommunaliseringen av skolan har lett till ökade skillnader mellan landets skolor, av den naturliga orsaken att kommunerna är huvudman istället för staten. De som främst har lidit är elever med särskilda behov, som ADHD, Aspberger, dyselexi och andra sk. "funktionshinder" har beroende på kommunens resurser hamnat i kläm.

2. Pensionerna är intressanta, i och med att Göran Persson råkade säga i Australien på en tjänsteresa att svenska folket antagligen skulle bli arga över deras kommande pensioner. Ett grundproblem med pensionerna är att en del spekuleras på börsen. Det är alltså lite ett lotteri hur ens pension kommer vara i framtiden, eftersom kapitalismen genomgår med jämna mellanrum kriser som sänker värdet på börserna.

Lever vi i en dystopi eller utopi?
Slutligen kan sägas att inkomsternas utveckling de senaste typ 20 åren inneburit ett samhälle med större och större ojämlikhet mellan inkomstgrupperna. En inte alltför vild gissning är att de rödgröna kan dra tillbaka denna utveckling men att det kommer ta tid. Den nermontering av välfärden mot privatfinansierade försäkringar som Alliansen byggt är för det första svårt att på kort sikt förändra, för det andra blir det politiskt svårt att återigen motivera mellan och högre skikt att betala en högre skattesats. Socialdemokraterna kommer i dagsläget antagligen inte att gå till val på att dra tillbaka alla de skatteförändringar som Alliansen gjort, och man kan därmed logiskt inte utöka den offentliga sektorn i den takt man vill.

Det är alltid svårare att dra tillbaka privatiseringar än att privatisera, och detta har varit ett grundproblem för Socialdemokraterna i alla tider. De gånger man förlorar val krävs det enorma resurser för att återställa välfärdens nivåer, och oftast kommer man inte i mål. Den positivt lagda ser det som så att det enda man kan göra är att steg för steg minska de stigande ojämlikheter i bland annat ekonomi och hälsa , och därmed skapa ett mer solidariskt samhälle. Den negativt lagda ser den nuvarande trenden mot ett alltmer liberalt samhälle som någonting som inte kan dras tillbaka, eftersom att varje gång vänstern förlorar går vi närmare mot permanent minskad välfärd.

Sanningen är kanske mitt emellan, vissa saker kan man dra tillbaka och vissa saker är på lång sikt förlorade.

SCB ger oss genom inkomstutvecklingen en tydlig hint om var samhället är på väg när det gäller ojämlikhet.

Framtidsprognoserna när det gäller ojämlikhet ser för att sia ganska dåliga ut; om de kommande tjugo åren är likadana som de gångna tjugo åren kan vi räkna med ett samhälle där vi lever i olika världar. Där ett litet antal har det sjukt bra ekonomiskt och där andra sliter för brödfödan. Jag är optimistisk pessimist.

Jag skulle vilja avsluta med en dikt, men jag nöjer mig med att säga:

- Kampen fortsätter kamrater, tillsammans är vi starka!

Monday, February 8, 2010

Vad tusan gör Sverige i Afghanistan?

Sverige har drygt 500 soldaterar i Afghanistan. Att det igår dog två soldater kanske får svenska folket att vakna upp. Vi är i krig!! Det är en teoretisk fråga om Sverige faktiskt med Afghanistan slutat ha den stolta traditionen att inte kriga, det finns mycket som talar för att i och med soldaternas närvaro i Afghanistan så är Sverige återigen i krig. Vilket i alla fall jag tycker är en skamm, speciellt eftersom det verkligen kan ifrågasättas vad vi har för funktion i landet!

Om man är elak kan man säga att den svenska truppen som är där på FN mandat med största sannolikhet blandas ihop med NATO och det i sig är en bra anledning att dra sig ur.

Ett annat argument handlar om att det inte är soldater som föbättrar säkerhetsläget utan andra faktorer. Om jag kommer ihåg rätt anser svenska Afghankomiteen att mer soldater inte behövs, det är snarare mera insatser för att bygga upp landets strukturer som behövs. Som til exempel skolor, sjukhus, politiska funktioner med mera.

Afgahnistan har varit i totalt kaos i årtionden, och att NATO skulle få bukt med talibanerna kan man nog korsiktligt glömma. Det är klar att man kan få rätsida på ett land om man satsar oerhörda resurser under en mycket lång tid, men frågan måste ändå ställas.

Är väst ute på någon sorts modern kolonialism stråt? Man brukar tala om post-kolonialism och menar då att det inte är så enkelt av att jorden drygt 80% varit kolonier och bara hux flux *fanfarer och dans* blev självständiga. Kolonialmakterna har såklart fortfarande inflytande och dagens värld är en värld där väst styr och ställer lite som man vill. Det får man väl tycka är bra, men säg då att väst skall styra och ställa och framställ inte Afghanistan missionen som någon rädda-världen lek. Vilken värld kan man också fråga sig? Skall man rädda folk från de själva? Snacka om paternialism!


Vad gör väst i Afghanistan? Stjälper eller hjälper vi? Hur ser Afghanerna på västs totala militära dominans i landet?

Behövs det mer humanitär bistånd eller soldater, eller både och?

Frågorna är enormt komplexa, det som dock inte är komplext är att väst har en historia av att härska över människor runt om i världen. Kolonialism och imperalismen försvinner inte bara för att de formella strukturerna ändrats. Tankestrukturen som handlar om att väst skall lära övriga världen hur de skall sköta om sina länder, är inte bara läskigt utan visar på de hegemoniska bilder väst kablar ut genom flera kanaler.

Vad tusan gör Sverige i Afghanistan?

PS. Ja jag vet att man kan säga vad blir bättre av att Sverige drar tillbaka trupp, men om man skall åka halva jordklotet i någon sorts rädda-världen-mission. Då får man faktiskt var beredd på att förklar hur man tänker. Speciellt, med tanke på västs historia av kolonier! Det är ingen vacker syn att totalt dominera länder. Det kallas av många för ren och skär imperalism. DS.

Läs gärna en intervju med Magnus Norell, som är en av Sveriges främsta experter på terrorism här.

Sunday, February 7, 2010

Nej, skattesänkningar löser inte alla problem!

Nu när jag jag har på söndagsmorgonen druckit mer än tre koppar mycket starkt tee, så tänkte jag skriva om skattesänkningar, och varför det inte är en bra ide! I grunden handlar det om:
1. Skattesänkningar drar isär samhället!
2. Skattesänkningar minskar välfärden även om folk vill ha välfärd!
3. Skattesänkningar skapar i sig inte arbeten, i så fall skulle arbetslösheten inte vara så stor!

Fredrik Rein(svält)feldt, talade i helgen i Upplands Väsby. Där kom det fram att Moderaterna skall ändra sin kommunikation för att attrahera kvinnor, för det är så i den nuvarande opinionen att kvinnorna röstar rött och männen röstar blått. Kvinnorna förstår enligt Rein(svält)feldt inte att skattesänkningar gör livet till ett evigt partajande
( det kan ju också vara så att de fattar att de istället för statlig service får betala privat för samma service men men...)

Skattesänkningar är för det första en dålig ide eftersom att folk faktiskt gillar att välfärden producerar saker ( Enligt en undersökning från Umeå universitet har svenska folket en positiv syn på vad välfärden levererar) vilket blir svårt om man hela tiden måste dra ner på verksamheter. För det andra ger skattesänkningar uppenbarligen inga jobb, eftersom att Alliansens starta-nya-arbeten-politik snarare är en arbetslöshetspolitik, fråga ungdomarna de vet!

Skattesänkningar handlar dock faktiskt i grunden inte om siffror, det handlar om ideologi ( som alltid). Tanken från borgarnas sida är att det privata är mer effektivt än det offentliga, och att varje individ därför skall köpa sin egen välfärd. Sedan ger man blanka tusan i om detta påstående är direkt fel, eller svårt att belägga vetenskapligt. Man gillar helt enkelt privata utförare!
Kosta vad det kosta vill...

Det intressanta i sammanhanget är att det för det första är svårt att bevisa att det privata är så mycket bättre än det offentliga, och för det andra så är folk faktiskt nöjda med vad välfärden producerar. I alla fall om man går efter Umeå universitets stora undersökning för något år sedan. Vilket jag visserligen inte har källkritiskt kollat, men jag antar att sociologerna har ställt frågorna på ett vettigt sett. Hur frågorna ställs påverkar nämligen svaret.

Alliansen van på jobbfrågan, inte på skattesänkarfrågan! Nu försöker Rein(svält)felt att skapa ett klimat där skattesänkningar ses som någonting som skapar arbete, även om det bevisligen inte gör detta.

Alliansen hade ett ganska stort överskott i budgeten som Socialdemokraterna innan skapat, det man gjorde när man vann var att sänka skatten drastiskt. En tid efter att man sänkt skatten blev det en finanskris vilket resulterade i att staten istället för att kunna stimulera ekonomin som Keynes talar om, var handfallen! Man hade inga pengar att stimulera ekonomin med och se till att offentligt anställa kunde ha kvar arbetet. Sent omsider skapade man stimulanser efter att bland annat KI tjatat sig fördärvade om att stimulanser var viktiga!

Problemet är alltså att det Alliansen gjort är att medvetet sänkt statens ambitioner, från att till exempel utjämna mellan de som inte har och det som har. Till att abdikera till företagens goda vilja, som vi vet heter pengar. "Money is king" i den kapitalistiska världen. SÅ är det det och kommer så förbli under en långt tid framöver. Om inte socialismen får en ny kick, vilket verkar blott vara en söt dröm.

Det intressanta är dessutom att boken The Spirit level, som visar att ojämlika samhällen är sämre för gruppen ( nähä...är det sämre när en liten elit har jättemycket pengar för gruppen?)) har nu översatts på svenska. Att låna den på bibblan var dock svårt, det var 24 i kön.

För kapitalism skapar ojämlikhet som jag tjatat om i bland annat inlägget innan. Det Spirit level antagligen tar upp är det faktum att människor jämför sig med varandra. För så är det, om grannen har en gammal bil och du har en gammal bil så är allt frid och fröjd. Sedan går grannen och köper sig en cool Volvo och du står där med din gamla Volvo 740. Det som händer är att du då jämför dig med grannen, och blir avundsjuk och mår sämre av att han/hon har en nyare bil, även om din bil puttrar på riktigt bra! Ojämlika samhällen skapar alltså en massa statusstress som i sin tur leder till att folk mår sämre. Svårare än så är det inte för att göra en lång historia kort. Ojämlikhet skapar stress, som leder till att människor springer snabbare även om de faktiskt i själva verket står stilla. Ett "roligt" exempel är den exklusiva butiken som säljer svarta kläder vid Stureplan. Om du klär dig i Svart från HM eller från den exklusiva butiken spelar för i princip alla ingen roll, det som gör det är känslan av lyx. Det kan i princip vara samma tyg.

Anledningen till att vissa socialgrupper till exempel har snobbigare kläder är för att märka ut sig som speciella; problemet ( för dem) är att de flesta inte kan se skillnad på en Armani och en Dressman kostym och därför kan människor köpa sig förbi statusen och på så sätt minska ojämlikheten. Värre blir det dock med bostäder... där är det inte lika lätt att köpa sig till jämlikhet eftersom att bostäder är betydligt mera tydligt vilken socialgrupp man tillhör.

Bor du tex. i en fattig förort, är du knappast ekonomiskt rik ( du kan ju vara rik på till exempel kärlek, vilket enligt mig slår en miljonvinst! Hellre kärlek än pengar!)! Du mår dåligt av att veta att det finns en massa rikisar inne i stan, och så börjar din statushets. Även om du trivs med din partner och dina barn är friska.

Du ser inte vad du har utan vad du inte har och det skapar statustress, det är en konsekvens av ett ojämlikhet samhälle.

Ni högermänniskor som trodde att de fattiga fått det bättre, var god läs detta inlägg av Storstad innan ni nästa gång öppnar munnen!

Läs också Ehrenbergs klockrena krönika här.

Thursday, February 4, 2010

Starta en nättidning NU!



Gissa vem?

Rättat från stolliga stavfel.





Det finns mycket problem I Socialdemokraterna men även många möjligheter ( annars vore jag såklart inte medlem). Själv försökte jag bli aktiv i en områdesförening som inte hade några möten, vilket ju var ganska sorligt att få reda på ( och då bor jag ändå på den röda tunnelbanelinjen, den mot Norsborg).
För tillfället har jag heller inte tid att vara hjälte och starta upp någon förening, då min utbildning kommer i första hand.

Nå, nog om icke fungerande områdesföreningar. Det är ett inlägg värt för sig...

Att vända det vikande medlemsantalet!
OM man vill vända trenden mot allt färre medlemmar så är kommunikation helt centralt. Som Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen för länge sedan sagt, så går det att starta en tidning om man minskar antalet ombudsmän. Det är faktiskt ( anser jag) en akut situation för S ( både opinionsmässigt kom igen 36% och rasande medlemsantal akuta situationer kräver mod! Man måste våga handla, inte paralyseras av det faktum att svårigheterna aldrig verkar minska. Man måste resa sig och rulla upp stenen en gång till för berget!

En nättidning skulle kunna vara en poäng, eller varför inte en "vanlig" tidning? Varför inte göra om AIP till obligatorisk tidning för alla medlemmar I S?
Eller köpa ETC och prångla ut den till alla sossar. Ehrenberg är faktiskt sjukt duktig och Socialist! Så vad är problemet, egentligen? Är han för självständig?

Vad gör LO med alla sina fondmiljarder? Är det verkligen rätt att bara låta pengarna ligga och förränta sig, skall de inte användas till någonting? Speciellt borde de användas i dessa tider, när avvecklingen av välfärden sker sakta men kontinuerligt!

För det luriga är, om man gör några små förändringar som minskar det offentliga varje år, så kommer detta att leda till att på sikt helt genomgripande förändringar. Som vi idag inte ens kan tänka oss! Och inte är det den "vanliga" arbetaren som vinner på att skolor privatiseras, sjukhus får gräddfiler. Att inkomsterna mellan grupper ökar ( Se ny statistik från SCB). Den permanenta fattigdomen biter sig fast på höga nivåer och kommer antagligen i framtiden att närma sig USA och England. Samhället dras isär och medelklassen vänjer sig vid att betala via det privata istället för via det offentliga. Så vinner man alla framtida val, genom att skära ner på välfärden och splittra medelklasssens och arbetarnas gemensamma vilja att betala skatt.

Kallt resonerande inser jag att reformismen står inför gigantiska utmaningar. De skattesänkningar som Alliansen gjort och kommer göra om de vinner 2010, gröper ur det allmänna och kommer ta flera flera år att täppa till ( hur många får jag kalla kårar av att tänka på) Saker som till exempel Apoteksmonopolets privatisering går inte att dra tillbaka. Kostnaden är helt enkelt för stor! Marknaden vinner. Det offentliga förlorar.

Liberalismen är på offensiven, och tro inte att tankestrukturerna slutar bara för en genomgripande finanskris. Liberalismen accepterar mycket stora skillnader i inkomster mellan människor så länge den "guden" tillväxten ökar. Smulorna från bordet hamnar på golvet, där de fattiga i arbetarklassen får slita för sitt dagliga bröd. Och "tillväxtguden", ja den leder enligt vetenskapen till ekologisk katastrof.

Vänstern, måste formera sig inåt och utåt. Öka kommunikationen internt och externt, för att på sikt krossa den borgerliga hegemoni som SAP under 1900 talet hela tiden stridit emot. Den borgerliga hegemonin som anser att man måste acceptera att en viss procent i samhället har det skittufft, medan en annan procent hela tiden ökar sitt ägande av produktionsmedlen gentemot den stora massan.

För detta är en grund i kapitalismen som system, de rika blir rikare än de fattiga, som får i bästa fall kanterna av brödet . Kapitalismen tar inte hänsyn till humanistiska högburna ideal och slogans om att " Alla skall med". Faktum är att det rent sociologiskt blir absurt att ens tala om att " Alla ska med" med när självaste SCB visar att inkomsterna aldrig har spretat så mycket från de fattiga och de rika som idag. Vi lever helt enkelt i ett enormt ojämlikt samhälle.

Starta en tidning, våga ifrågasätta den borgerliga; kapitalistiska hegemonin!

Utan att även i grunden våga diskutera ägandet av produktionen, kommer samhället antagligen att dras isär än mer i framtiden sett till idag. Därför att det är kapitalismens logik. Punkt! Liberaler säger inte emot, för dem är ojämlikhet i sig inte ett problem. Problemet är att utmana tillväxt hysterin, masspsykosen som får oss alla att springa framåt och inte komma en meter.

Hörru, vi hörs om 10 år och jag skall bjuda dig på mycket fin Whisky om inkomstklyftorna dragits ihop, och är som på 70 talet. Jag tror ärligt talat inte ett smack på det ( idealismen dog för länge sedan) men jag kommer kämpa, göra min lilla del för att motverka de framtida tendenserna. Bland annat genom att påminna er om att det finns en annan värld som är möjlig, en värld där vi är solidariska emot varandra och kämpar för varandra, istället för att motarbeta varandra.

Samtidigt spelar faktiskt de rödgröna roll de socialistiska partier som har en promille eller någon procent kan ju drömma om att påverka i verkligheten. De rödgröna kan faktiskt hindra ojämlikheten, dra i bromsen, och om man vågar vända den passiva politiken till aktivitet!

Vågar de rödgröna vara aktiva och på allvar utmana kapitalismen eller kommer man acceptera än större skillnader mellan människor? Detta är en kärnfråga! OM man accepterar ökade skillnader, så slår man ut sig själv. På sikt gör man politiken obrukbar.

PS. Och då har knappt ens nämnt att kapitalismens ständiga tillväxt hets är oförenlig med moder jord, och att klimatproblemen med stor sannolikhet kommer skapa tiotals miljoner klimatflyktingar. Det finns ingenting i nuläget som pekar på att politikerna följer vetenskapen. Kapitalismen måste skyddas, även om det leder mer eller mindre till undergången. DS

" Det handlar om ett par hundralappar i månaden"

Min granne får manifestera hur politiken idag fungerar. Daniel Suhonen skriver ett kokande inlägg på Tvärdrag.se om att politik måste handla om värderinger, att partier skall vara annorlunda och debattera tydligt vad man anser. Ja det kan man ju hoppas, för de vinner demokrati på. Och det är ju en klar poäng om folk känner att det spelar roll att de röstar, att inte mittenpolitiken blir helt styrande.
Men det det är som grannen sa, när vi åt lövbiff och jag vet inte vilken gång i ordningen jag druckit för mycket öl; konstaterade på sitt Handelshögskole vis:
- Det handlar om ett par hundralappar i månaden, skillnaden är inte så stor egentligen...!

Antagligen sa han detta mitt emellan tuggorna ( jag lagade mat sent 21.30) för jag reagerade inte så mycket, jag var väl fokuserad på köttet och ölen. Nu i efterhand inser jag att det han sa var mer viktigt än själva middagen. För han har ju helt rätt och helt fel.

Å ena sidan har S gått åt höger de senaste 20 åren och M har på senare tid gått åt vänster, även om retoriken kanske ibland döljer att de egentligen trivs ganska bra med att vara ett högerparti. Det är ju en sak att låta som sossar och sedan speciellt i Sthlm hej vilt privatisera allting man kan, även om det sker till underpris.

Å andra sidan är det faktiskt skillnad, och skillnaden ligger i om hur mycket som skall ägas gemensamt och hur mycket som skall ut på marknaden- vilket leder till minskat demokratiskt inflytande.

Det intressanta är att i länder där offentlig sektor är mindre, så är klyftorna mellan de som har och de som inte har större än i länder där det offentliga är stora. Skandinavien har helt andra nivåer av fattigdom och social skiktning än England och USA.

Lars Ohly kommenterade visserligen i söndagens debatt att klyftorna mellan de som har och de som inte har, har inte varit så stor sedan SCB började mäta på 70 talet.

Ur jämlikhetsmått är samhället sämre än för 20, 30 år sedan.


Men vi går tillbaka till min granne, han konstaterar att S inte kommer göra revolution, nej inte ens reformismen får honom att tänka till. Han tror likt många andra att S är lite mera styrd liberalism än när högern får styra men inte så mycket mera. Även om han har fel, så är det talande att han inte ens reflekterar över det han säger. För det han säger är att det egentligen inte spelar roll vilka som styr, det är allmänliberalism ändå.

Man vill ju kraftigt säga emot, det var ju det där med Lars Ohly och SCB då...

Det är liksom skillnad på att sträva efter att utjämna samhället, än att retoriskt låta som sossar men agera som nyliberaler. Och framförallt att på sikt ändra hela det svenska samhället, för det är vad högeralliansen vill. Tro inte att man är nöjd förrens republikaner vallfärdrar till det nya kapitalistlandet, där väl till och med biblioteken snart blir privata- och i sin ordning tar betalt.

För jag tror ( och nu är jag faktiskt spiknykter) att vägen som det ser ut idag, är att biblioteken kommer på sikt ta avgifter på böcker. Det kan verka galet, att påstå något sådant. Men titta då tillbaka 20-30 år.

Jag hoppas verkligen att S inte köper mera liberalt tankegods, men när man säger sig vara för vinst i välfärden. Då vet jag faktiskt inte vad jag skall säga.

Det är fortfarande skillnad, det blir dock intressant att i framtiden se SCB´s statistik över rika och fattiga. Bli inte förvånad om några skålar chamgagne..

PS. I höstens val handlar det om att spä på ojämlikheten eller minska den. Var verkar bäst, att sakta dra tillbaka och skapa ett harmoniskt samhälle där alla, ja faktiskt alla får plats. Eller skall vi skapa ett elitsamhälle? DS.

Kolla in Storstad också, för en artikel om fattigdom.