Friday, February 26, 2010

Att gå helt fel väg...

Triangulering, tanken om att man vinner marginalväljare (som är avgörande för att vinna val...) genom att lägga sig nära sin motståndare. Leder på sikt till en utarmning av politiken! Vilket på sikt är en utarmning av demokratin.

Det finns en taktisk logik i nuvarande svensk politik, som handlar om att vinna den grupp som röstar i hög grad, nämligen medelklassen. Arbetarklassen röstar inte alls i lika hög grad, och man gör den enligt mig den cyniska analysen att man vinner val genom att vinna en bred medelklass istället för att få de som inte går och röstar att just gå och rösta.

Problemet blir alltså att politiken cementeras runt mitten; alltså en blandning av klassiska liberala och vänsterliberala ståndpunkter, istället för att som det borde vara självklart. Att politiska partier spretar åt olika håll och har olika reformförslag som leder till en tydlig politik.

Nu kan man säga att det jag skriver inte stämmer, för S och M har olika politiska reformförslag och är alltså inte så nära varandra i den ideologiska teorin! I praktiken dock, om du frågar en "vanlig" väljare så kommer denna med stor chans inte anse att skillnaden är så stor mellan blocken. Det finns alltså ett kommunikations glapp mellan vad politiker vill säga, och vad medborgarna hör.

Den professionella politiska klassen, har svårt att nå ut till människor. Frågan är , är folk apolitiska eller misslyckas politikerna med sin kommunikation?

Jag personligen tror att det finns ett sug bland allmänheten att verkligen höra vad politiker vill göra med samhället; jag tror alltså inte att folk är ointresserade av politik, om det är politik och inte retorik (vilket är en viktig skillnad).

Människor är visst intresserade av politik på 10 talet, skillnaden är antagligen att engagemanget inte kanalyseras i medlemskap i politiska partier. Politiker drar antagligen den förhastade slutsatsen att människor inte kommer gå med, när de kanske visst skulle gå med om de kände att de kunde påverka.

Folk är rationella, man gör en kalkyl över om det verkar vara vettigt att organisera sig. Politiken måste allså snarast anpassa sig efter människors situation, människor skall inte behöva anpassa sig efter stela strukturer som funnits i åratal. Bara för att man har haft möten vid en viss tid och vid en viss plats, så behöver det inte alltid vara så.

Politik kan vara roligt. Fråga SSU´arna och S-Studenter.
Anledningen till att jag skriver detta är den senaste debatten kring hushållsnära tjänster för de redan priviligerade, skall vara kvar eller tas bort. Ur "budget i balans" spelar det antagligen ingen stor roll. Det är dock lustigt att S verkar anse att en reform för priviligerade är viktig, eftersom att man ställer sig bakom den.

Det finns en logisk diskrepans mellan tanken om att göra livet enklare för "vanligt" folk, och sedan gå med på subventioner för en liten priviligerad grupp. För vilka är det som använder subventionerna? Det är knappast röda linjen mot Norsborg, snarare Ropsten. Om man sedan menar att det visst finns en logik bakom att subventionera hushållsnära tjänster för medeklassen, kopplad till att vara vänsterpari. Visst då köper jag det, även om jag i nuläget inte anser att det är särskilt vänster.

Politik behöver
1. Engagerade människor, som ser politik som någonting viktigt och för alla.
2. Tydliga reformer baserade på ideologi.

No comments: