Friday, February 12, 2010

En bild säger mer än tusen ord!

Genom att kolla på den här bilden kan vi utläsa en hel del. Läs först inlägget sedan granskar du den länkade bilden.

Vad den länkade bilden visar är inkomster uppdelade i tio grupper. Grupp 1 har minst inkomst, alltså främst sjuka och arbetslösa, och grupp 10 är de rikaste.

Det här är ett väldig bra sätt att mäta utveckling när det gäller inkomst ( och hur samhället utvecklas) eftersom att man med flera grupper kan se å ena sidan hur fattiga människor får för inkomstutveckling, samt hur mellanskiktet samt även toppskiktet har det. Det blir alltså en mycket tydlig bild över hur samhället förändras, vilka är de som tjänar på Alliansens politik?

Bilden visar att borgerlighetens politik handlar om " Ta från de fattiga och ge till de rika" som det även står med grafitti på en vägg nära där jag bor. Grupp 1 och 2 ger till de övriga. Alla har alltså inte tjänat på Alliansens politik, de som har förlorat mest är de svagaste grupperna i samhället.

Om man med svagaste menar de med minst ekonomisk marginal.

Det intressanta är enligt mig:
1. Inkomstökningen hos de övre skiktet 7, 8 är större än 6 och 5. Den grupp som fått mest sänkningar är faktiskt tro det eller ej grupp 9, vilket tillhör de riktigt rika

( De i innerstaden, speciellt Östermalm, Södermalm, Norrmalm, och villaområden som Täby bör jubbla medan röda linjen mot Norsborg kanske inte är lika "happy").

Det finns alltså en tydlig utveckling som innebär att ju större inkomster du har, desto mer tjänar du på Alliansens politik. Vilket faktiskt är vad de strävar efter.

(Vilket för den som är insatt i borgerlighetens ideologi kanske inte blir så förvånad. Ett grundelement är att stora skillnader mellan de som har och de som inte har, inte är ett problem enligt borgerlig ideologi. Utan att det snarare handlar om att spä på ojämlikheten för att hungriga vargar jagar bäst och detta skapar större tillväxt vilket i sig på sikt gör det bättre för alla. Att sedan brödsmulorna inte ramlar ner i den takt borgerligheten tänker, det är ju synd.)

2. Det är en mycket tydlig inkomstsänkning hos de lägre skikten, 1 och 2. Det är ganska dramatiskt för grupp 1, där kan vi verkligen snacka om stålbad.

3. Tanken på att "alla" har tjänar på Alliansens politik är alltså grovt felaktig.
De som har tjänat mest på det är främst höginkomstagare, eftersom att deras skatter har minskat mest, samt att de som förlorat mest är de fattiga.

4. Därför stämmer grafitti bilden, " Alliansens politik: ta från de fattiga, ge till de rika " även om jag vet att grafitti inte direkt gör att folk vaknar upp från sömnen.

Nu är det så ( för jag vill vara ärlig) att det går faktiskt att moraliskt argumentera för att det som har skall ha mer och de som har mindre skall ha mindre ( Jo, det är sant!). I många öron klingar detta falskt, röstade man verkligen fram Alliansen för att öka skillnaderna mellan folk? Var inte tanken att arbetslösheten skulle minska och att "alla" skulle få det bättre?
Jo det var tanken, istället har arbetslösheten ökat, A-kassan och sjukförsäkringen är kvaddad, de som tjänat mest på skattesänkningarna är de som har det bäst ställt.


Argumenten från högersidan handlar om att det viktigaste inte är att tänka på hela samhället, utan att skapa frihet för individen genom att staten får mindre och mindre resurser. Högern betonar gärna frihet från, medan vänstern betonar frihet till.

I själva verket kan man som någon filosof antagligen skulle påstå att människor vill både ha saker från staten och vara ifred. Det beror helt på vilken livs situation man är i, den rike vill antagligen inte betala den skatt. I wonder why...
Den som ser samhället som ett helon ( att delarna påverkar varandra hela tiden) anser antagligen att skatt i sig inte är problem, om de används på ett vettigt sett.

Sociologi och länder

Rent sociologiskt är det dock solklar att länder med mindre offentlig sektor ( USA och England) får större inkomstspridning än länder med större offentlig sektor ( Skandinavien) eftersom att staten inte får den utjämnade roll den har i till exempel Skandinaviska länder. De som tjänar på utjämning är såklart de första inkomstgrupperna ( Kvantil 1,2,3,4) medan de med högre inkomster ( Kvantil 5,6,7) frågar sig om de får lön för mödan. Medan de med lägre inkomster och mellaninkomster ser det mera som självklart att små skillnader är bra för samhället, ser de i högre inkomstskick sina surt förvärvade pengar gå till det allmänna som de anser borde vara mindre, för de själva tjänar på det.

Socialdemokratin och den "enda" vägen!
Det man från Socialdemokratins håll historiskt lyckats göra är att "köpa" mellanskiktet genom att den offentliga välfärden håller hög kvalitee. De som har det bra ställt har alltså varit villiga att betala en ganska hög skatt, för att bland annat sjukvård och skola varit bra. Man har ansett att man fått någonting tillbaka, och därmed har mellanskiktet och det undre skiktet i inkomstnivåerna samarbetat för att historiskt ha skapat "välfärds" landet Sverige där ingen är totalt utanför samhällets skyddsmekanismer. Detta är såklart en propaganda bild, Sverige har de senaste årtiondena alltid haft en viss grad av fattigdom och problemen har antagligen varit att Socialdemokratin sett sig som naturliga ledare av landet och minskat den reformistiska takten mot ett samhälle med mindre ojämlikhet.

Politikerna har sedan 80 talet och framåt köpt liberala tankegods och sakta men säkert minskat politikens verkningsgrad.
Med minskad politisk verkningsgrad menar jag att medborgarna genom sina folkvalda sakta men säkert själva har minskat sin demokratiska makt över hur samhället förändras.
Detta har skett på flera områden, ofta med tanken att det bara funnits en väg att gå.
En tydlig sociologisk förändring är Göran Perssons kommunaliseringen av skolan och pensionernas privatisering.

Kommunalisering och pensionerna

1. Kommunaliseringen av skolan har lett till ökade skillnader mellan landets skolor, av den naturliga orsaken att kommunerna är huvudman istället för staten. De som främst har lidit är elever med särskilda behov, som ADHD, Aspberger, dyselexi och andra sk. "funktionshinder" har beroende på kommunens resurser hamnat i kläm.

2. Pensionerna är intressanta, i och med att Göran Persson råkade säga i Australien på en tjänsteresa att svenska folket antagligen skulle bli arga över deras kommande pensioner. Ett grundproblem med pensionerna är att en del spekuleras på börsen. Det är alltså lite ett lotteri hur ens pension kommer vara i framtiden, eftersom kapitalismen genomgår med jämna mellanrum kriser som sänker värdet på börserna.

Lever vi i en dystopi eller utopi?
Slutligen kan sägas att inkomsternas utveckling de senaste typ 20 åren inneburit ett samhälle med större och större ojämlikhet mellan inkomstgrupperna. En inte alltför vild gissning är att de rödgröna kan dra tillbaka denna utveckling men att det kommer ta tid. Den nermontering av välfärden mot privatfinansierade försäkringar som Alliansen byggt är för det första svårt att på kort sikt förändra, för det andra blir det politiskt svårt att återigen motivera mellan och högre skikt att betala en högre skattesats. Socialdemokraterna kommer i dagsläget antagligen inte att gå till val på att dra tillbaka alla de skatteförändringar som Alliansen gjort, och man kan därmed logiskt inte utöka den offentliga sektorn i den takt man vill.

Det är alltid svårare att dra tillbaka privatiseringar än att privatisera, och detta har varit ett grundproblem för Socialdemokraterna i alla tider. De gånger man förlorar val krävs det enorma resurser för att återställa välfärdens nivåer, och oftast kommer man inte i mål. Den positivt lagda ser det som så att det enda man kan göra är att steg för steg minska de stigande ojämlikheter i bland annat ekonomi och hälsa , och därmed skapa ett mer solidariskt samhälle. Den negativt lagda ser den nuvarande trenden mot ett alltmer liberalt samhälle som någonting som inte kan dras tillbaka, eftersom att varje gång vänstern förlorar går vi närmare mot permanent minskad välfärd.

Sanningen är kanske mitt emellan, vissa saker kan man dra tillbaka och vissa saker är på lång sikt förlorade.

SCB ger oss genom inkomstutvecklingen en tydlig hint om var samhället är på väg när det gäller ojämlikhet.

Framtidsprognoserna när det gäller ojämlikhet ser för att sia ganska dåliga ut; om de kommande tjugo åren är likadana som de gångna tjugo åren kan vi räkna med ett samhälle där vi lever i olika världar. Där ett litet antal har det sjukt bra ekonomiskt och där andra sliter för brödfödan. Jag är optimistisk pessimist.

Jag skulle vilja avsluta med en dikt, men jag nöjer mig med att säga:

- Kampen fortsätter kamrater, tillsammans är vi starka!

No comments: