Sunday, February 28, 2010

Skattepolitiken är central!

Jag läste i fredagens eller lördagens DN i Henrik Brors kolumn, att Mona Sahlin sagt att man inte kommer höja skatten för människor, förutom för höginkomsttagarna. Detta är enligt mig ett stort problem!

Skattepolitiken och den klassiska välfärdsstaten har byggts upp genom ett ganska tungt skattetryck. För att kunna finansiera välfärden är det helt centralt att alla är med och betalar, annars går det helt enkelt inte. Välfärdens kärna handlar om att skapa möjligheter för människor, inte en chans inte två chanser utan fler chanser. Det är fint att Socialdemokraterna nu talar om "Möjligheternas land" men frågan blir hur mycket möjligheter kommer människor få om välfärden inte utvecklas utan står stilla på grund av att det finansiella saknas?

Säga vad man vill om ekonomi ( det är fett tråkigt) men det är helt centralt att statens ekonomi inte går minus. Detta innebär att om Socialdemokraterna accepterar de skattesänkningar som Alliansen gjort, innebär detta att man genom detta sänker ambitionen för välfärden. Detta är problematiskt av den solklara anledningen att om Alliansen skärt i välfärden och man accepterar detta. Ja, då accepterar man en minskad offentlig sektor som på sikt får en kraftigt minskad roll för att skapa möjligheter för människor.

Välfärden handlar om att "alla", ja faktiskt "alla", skall ha flera möjligheter.
Om du mår dåligt i en period skall inte detta påverka hela ditt kommande liv, om du vill plugga så skall du kunna göra detta. Om du blir sjuk eller arbetslös skall inte livet slås i spillror. Välfärden handlar om till syvene och sist om att minska den individuella risken för att sprida ut denna risk på ett större kollektiv.

Välfärd har värde av att just skapa " Möjligheternas land", genom att människor just får misslyckas, för att sedan lyckas. Detta går inte om man inte har ett högt skattetryck.

Man kan helt enkelt inte trolla bort det faktum att en minskad statsbudget innebär minskad välfärd, vilket på sikt skapar färre möjligheter för människor eftersom att risken blir mera personlig och inte kollektiv.

Det är sedan såklart inte bara skattetrycket som avgör om "Möjligheternas land" kan skapas. Hur man använder pengarna är också en poäng. Men det går inte att komma ifrån att 100 tals miljarder mindre för staten innebär helt andra möjligheter till att skapa möjligheter för individen och framförallt att skapa flera möjligheter.

En starkare stat kan lösa problem som handlar om miljön, vilket är dags att politikerna engagerar sig för. Marknaden har inte som roll att vara miljövänliga, marknaden kommer ändra sig under galgen.

En starkare stat kan öka takten när det gäller miljöarbetet och kanske göra så att vi i framtiden kan säga att vi faktiskt på allvar i alla fall försökte att minska människans påverkan på de ekologiska systemen. En mindre stat leder till mera marknad, vilket leder till saktare förändringstakt när det gäller miljön.

1. En större välfärdsstat innebär fler chanser för människor.
2. En större välfärdsstat innebär snabbare reformer för att rädda miljön.
3. En större välfärdsstat minskar den individuella risken genom att spä ut den på kollektivet.

No comments: