100 000 nya bostäder - och hur många till unga stockholmare?

2011-05-25T17:38:00.004+02:00

I början av veckan kom Stadshushögerns utspel om 100 000 nya bostäder fram till 2030. Det vill säga, 1000 nya bostäder om året. Det är bra, men frågan är om det hjälper de som har det tuffast på Stockholms bostadsmarknad?

Om detta skrev först SSU Stockholms ordförande Emilia Bjuggren, sen SSK:s ordförande Eleonore Eriksson och idag Oscar Lavelid och Lina Glans från SSCO. Läs och fortsätt debatten. Det behövs.

Eleonore Eriksson och Emilia Bjuggren debatterar bostadskrisen i Stockholm

2011-04-29T11:27:00.003+02:00

De senaste dagarna har Stockholms bostadskris debatterats flitigt på Newsmill. Igår skrev SSU Stockholms kloka ordförande Emilia Bjuggren ett skarpt inlägg mot marknadshyror och för en offensiv bostadspolitk. SSK:s egen eminenta ordförande Eleonore Eriksson skrev om studentbostadskrisen och varför det är viktigt inte bara för Stockholm studenter utan för alla stockholmare att den löses.

Läs och begrunda, och fortsätt debatten!

Elin Molin ger svar på tal om kvotering

2011-03-01T13:56:00.003+01:00

Vår systerklubb i Stockholm, Socialdemokratiska ekonomklubben (SEK) på Handelshögskolan, har en grym ordförande som heter Elin Molin. Idag ger hon svar på tal till Jessica Rosencrantzs (M) artikel om kvotering av bolagsstyrelser. Ett riktigt bra svar. Läs det. :-)

Fackförbundet för chefer, Ledarna, svarar också på Rosencrantzs artikel.

Ny Styrelse

2011-02-27T23:01:00.003+01:00

Hej
Jag heter Gabriela Saavedra och har lite nytt att berätta!
Det är så att vid SSK:s Årsmöte den 22 februari så röstades det fram en ny styrelse som ska föra klubben framåt det kommande året. Den nya styrelsen består av:
Ordförande: Eleonore Eriksson
Kassör: Gabriela Saavedra (jag)
Studieledare: Jesper Finn
Gustav Jansson
Emil Johansson
Emilia Wikström Melin
Felix Antman Debels

Vi tackar alla så mycket för förtoendet från klubben och ser verkligen fram emot det här året! Så se till att följa bloggen då vi ska se till att få igången rejält.

Detta var bara en lite presentation men det kommer snart mer, så ha det bra så ses vi!

mvh
Gabriela Saavedra

10 unga till S-kongressen - Här är jag!

2011-02-04T11:38:00.001+01:00

Du vet när det är match och ett fotbollslag ligger under med flera mål. Då händer det lätt att laget backar hemåt och passar i sidled. Där befinner sig socialdemokratin idag. Jag brukar ogilla sportmetaforer i politiken men när jag hörde Eva Ernman, fd fotbollsspelare och professor i statsvetenskap, likna vårt partis tillstånd vid det osäkra fotbollslaget kände jag att det var en träffande beskrivning. Vi vet alla att det inte går särskilt bra just nu. Vi vill att någon eller några ska kliva fram och visa vägen, men vi vågar inte riktigt lita på vår egen förmåga. Ändå är det just det vi måste göra, lita på vår egen analys, på reformismens möjligheter och socialdemokratins kraft.

Om jag ska nämna en politisk hjärtefråga idag så är det Den Stora Frågan om socialdemokratins framtid. Det borde vara alla socialdemokraters hjärtefråga just nu. Ingen annan kommer att fixa den där framtiden åt oss. I den hjärtefrågan ligger förstås en mängd olika saker, jag tänker nämna tre:

- Politik och organisation hör ihop. Om vi nu menar allvar med att demokrati är det bästa sättet att styra ett land och ett parti så måste vi ge det demokratiska samtalet och de demokratiska processerna utrymme. Det handlar förstås delvis om nomineringsprocesser och val men främst om att skapa en organisation där människor från olika delar av vår rörelse möts, samtalar med och känner tillit till varandra. Det borde vara enkelt, men plattformarna finns inte i tillräcklig utsträckning idag. Av det lider både politiken och tilliten.

- Skolverket kom nyligen med en rapport som säger att det fria skolvalet ökar segregationen. Samtidigt gillar människor att de kan få välja och välja bort. Här, och på flera andra områden, står vår jämlikhetssträvan i motsats till valfriheten i den tappning vi känner den. Att hitta en socialdemokratisk modell för att lösa den motsättningen kommer att vara svårt och kräva en uppriktig och modig debatt, men det är lösningar vi måste våga finna.

- Tror Socialdemokraterna på full sysselsättning? Frågan förtjänar ett uppriktigt svar. Vi talade om jobb i valrörelsen men samtidigt hade vi inte en politik som hade löst sysselsättningsfråga. Strukturarbetslösheten ökar stabilt och det skadar samhället. Jag tror att de flesta av oss är eniga om att full sysselsättning och goda arbeten är den grund vi måste stå på när vi utvecklar och bygger ut välfärdssektor och goda försäkringssystem. Ska vi kunna presentera en trovärdig färdriktning mot det jämlika samhället måste vi ha en strategi för full sysselsättning, en strategi vi kan tro på.

Jag heter Catharina Ullström, är 26 år gammal, bor i Hökarängen och kommer ursprungligen från Värmland. Jag sitter i förbundsstyrelsen för S-studenter med ansvar för feminism och jämställdhet. Jag har också fått möjligheten att sitta i Kriskommissionens grupp för politisk analys samt i valanalysgruppen för Stockholm 2010, två parallella processer som under hösten gett mig möjlighet att analysera och tänka mycket kring både varför Socialdemokraterna är i kris och hur vi borde gå vidare.

Tio unga till S-kongressen!

2011-02-04T11:18:00.008+01:00

Nu är det dags för Socialdemokraterna i Stockholm att välja kongressombud till partiets extrakongress. Som Stockholmstidningen tidigare rapporterat är vi några unga föreningar i Stockholm som gått samman för att få en yngre kongressdelegation än senast. Dels för att vi senast hade en medelålder på 54,5 år, men också för att sätta ner foten och säga att vi som är yngre också bryr oss väldigt mycket om vårt parti och vill vara med och forma socialdemokratins framtid. Vi (SSK) har tillsammans med Unga Södersossar, Rebella, SSU, Akademikersossarna och Hbt-S sammanställt en 10-lista med tio unga namn som vi vill se representera S i Sthlm på kongressen. SSK:s namn på den listan är undertecknad. ;-) Min lite längre presentation av mig själv och framförallt min syn på socialdemokratins utmaningar kan du läsa här. Den lite kortare presentationen av detsamma finns här.

Våra 10 namn:

Emilia Bjuggren -SSU
Salar Rashid – SSU
Emma Lindqvist – SSU
Robert Johansson – SSU
Linnea Björnstam - Rebella
Kristina Persdotter - Rebella
Nicholas Smidhagen – Akademikersossarna
Jerry Adbo – HBT-sossarna
Catharina Ullström - S-studenter
Erik Arroy – Södersossarna

Kryssa ungt och nytt till kongressen!

Glädjande förnyelse inom S men inte tillräcklig

2010-10-08T18:19:00.004+02:00

Partiet har nu släppt sina förslag på folk till i skuggregering och tillsatt fok i kriskommisionerna.
En viktig nyhet för SSK är att vår FS-representant Catarina Ullström finns med i Politikgruppen samt att SSK kassören Danny K finns med i den organisatoriska gruppen. SSK tungt med andra ord.

När det gäller platserna i utskotten kan nämnas att Bodström petas till förmån för Morgan Johansson. Kanske ett klokt val, även om jag skulle vilja ha haft Johansson på en ännu mer central plats.

SVD skriver att Pagrotsky petas också men ska få en fri roll i partiet enligt Sahlin synas i den ekonomisakpolitiska debatten. Det hoppas jag! Blir dock svårt för honom att debattera mot den borgerliga politiken med bakgrund av Östros ekonomiska politik. Kanske behövs ytterligare förnyelse...

En person som jag saknar i diskussionerna hittills är Lena Sommestad som tyvärr inte kom in i riksdagen. Tycker att hon åtminstone borde funnits med i kriskommisionen då hon är en av de sossar jag har störst respekt för.

Vi måste - För människornas skull

2010-09-10T13:41:00.004+02:00

Igår knackade jag dörr. Som så många andra dagar. Vi var i Bagarmossen. Jag och Sanna knackade på en dörr och en kvinna öppnade. Hon skulle rösta på oss sa hon. Hennes man hade just utförsäkrats. Förlorar ni, sa hon, hur ska vi klara oss då?

Vad svarar jag på det? Vi lovar att vi gör allt vi kan, sa vi. Sanna fick prata. Jag var alldeles upptagen med att inte börja gråta.

Nog för att jag inte sovit eller ätit ordentligt sen slutspurten började. Nog för att jag kanske är lite känsligare än vanligt. Men det är inte så enkelt. Det är inte det som gör att jag får hålla tillbaka tårarna när jag knackar dörr. Det är något annat, det där vi möter när vi knackar dörrarna i Stockholms förorter. Något annat. Ett helt annat Sverige än det vi skulle bygga. Ett helt annat Sverige än det jag vill leva i. Vill att min systerdotter ska växa upp i. Vill att vi ska leva i tillsammans.

Det blir tredje gången jag får rösta i de allmänna valen. Det har aldrig känts viktigare än i år. Vi måste vinna. För människornas skull.

________________________

Läs också Marika, Daniel och Ilse-Marie. Alla om sjukförsäkringen.

Ibrahim Baylan parti(s)ekreterare målar vår valstuga

2010-08-30T13:38:00.005+02:00

Socialdemokraternas partisekreterare Ibrahim Baylan inviger här vår valstuga genom några första tag med penseln. Sedan fortsätter studenterna med resten.

Israel och Palestina, never ending story!

2010-06-06T20:11:00.004+02:00

Efter den uppmärksammade bordningen av Ship to Gaza är det viktigt att se framåt. Både palestinier och israeler vill, eller bode i alla fall vilja ha fred. För att detta skall ske måste en rad konkreta saker ske.
1. Hamas måste erkänna den Israeliska staten.
2. Israel måste sluta bygga på ockuperad mark och dra tillbaka bostäder.
3. Israel måste som den starka parten i konflikten dra igång samtal med EU, USA, Palestina och få igång någonting.

Alla seriösa vet att det antingen måste till två stater inom ett litet område, eller att israeler och palestinier skapar ett gemensamt land ( hur troligt det nu är.. ).
Israel kommer inte i all framtid kunna förtrycka den svagare parten, det är alltså i högsta grad av intresse för Israel att skapa en varaktig fred.

Om Gud skulle öppna munnen och tala skulle han antagligen säga:
- Nu får ni allt ta och skärpa er. Sluta att tjafsa och skapa fred!

Trendbrott i politiken!

2010-06-05T00:01:00.003+02:00

1. Jag tror att det som händer nu i opinionen kan vara någonting unikt i svensk partihistoria. Demoskop/Expressen (se samlingssida Val 2010) visar att S har gått under 30% gränsen och om partiets väljare demobiliseras under en längre period riskerar partiet att hamna under 30% (som Baylan menar är en förklaring till varför det går så dåligt för partiet).

2. En annan anledning är Mp, som antagligen tar en del av S rösterna.

3. Ytterligare en analys handlar om att Mona Sahlin inte är populär som "person", inte ens bland sossar! Även om jag personligen anser att Sahlin blivit vassare på sista tiden och håller en linje där hon anser viktigt med välfärden. Hon är tydlig med att med S kommer välfärden att prioriteras över skattesänkningar; frågan är om folk ser skillnad mellan Alliansen och Oppositionen, om man verkligen anser att det är skillnad.

4. I ett hav som gungar väljer man det man känner till, den sittande regeringen får alltså stöd av folk som skulle kunna tänka sig att rösta rött.

Det oroväckande i det hela är att de demobiliserade sosseväljarna kanske blir svåra att övertyga under en sådan kort tid som är kvar innan valet. Själv är jag milt sagt skeptisk till att det går.

Personligen tror jag de rödgröna måste snart få vind i seglen och hålla en ganska hög miniminivå för att ha chans att vinna med 2-3 %. Den andra vägen är att S hamnar kring 30% vilket inte räcker för att de rödgröna skall vinna.

Kaczynskitragedin, Polen och Katyn

2010-04-21T11:05:00.002+02:00

Hej kamrater,

nu är det elva dagar sedan att Lech Kaczynski, sin fru Maria och 94 personer som var av stor betydelse för den polska sämhällen omkom i ett tragiskt flyghavari.
Jag skulle vilja skriver ner lite tankar kring det hela. Tog inte upp det på mötet idag eftersom vi hade mycket att går genom.

Om man följer polska medierna eller surfar på polska hemsidor (många bytte till svart-vit), då märks det snabbt hur stor sorgen inom det polska folket är. Men efter ett tag borde även polackarna och speciellt de anhöriga ställa sig frågan:

Bär Lech Kaczinski själv en del av skulden till olyckan?

Jag hatar ovetenskapliga konspirationsteorier. Jag skakar också huvudet när jag läste teorin att ryssarna ska vara ansvariga, Allt bullshit!
Men frågan ovan måste man ställa efter konflikterna som Kaczynski hade med sina piloterna förut. (Georgien, Bruessel)
Efter jag läste om den tragödien, började jag att samla lite ihop de tekniska informationerna kring detta olyckan. Snart uteslutade experterna tekniska fel i flygplanet Tupolew Tu-154M som orsak.
Helt bortsett ifrån att 400m sikt även utan instrumentlandningssystem (ILS) är nuförtiden inget skäl för att hugga i ryska skogen, så finns det konstigheter om man vill förklara olyckan bara med ordet "pilotfel".
I pilotskolan i Tyskland lärde jag mig att man efter den andra, allra senast efter det tredje misslyckade försöket att landa ska avbryter denna strategi eftersom psyken helt enkelt inte kan klara av mer än det. Pilot-in-command (PIC) Arkadiusz Protasiuk, som hade inte ens 2000 timmar erfarenhet, fösökte landningen på Smolensk-Nord FYRA gånger! Det ligger nära att han pressades att landa så att Kaczynski & Co kunde deltar i Katyn-ceremonin, som var av stor betydelse. Förstås, frågan ovan är strikt sett konstigt eftersom der är alltid PIC som är ansvarig men Kaczynski var som präsident den översta befelshavaren av den polska militären. Vem väger att motsätter sig den översta befelshavaren? (ett fall för S-Juristerna?)
Kaczynskis fd pilot var "modig" och gjorde det en gång när Lech var på vägen till Tiflis för att visa solidaritet med Georgien. Kaczynski var inte särskild glad över det!

Om jag har förstått rätt så analyserear ryssarna den delen av färdskrivaren som sparade tekniska parametrar och polackarna det som har sagts i cockpit och bakdelen av planet. Konstig, konstig och nu ligger Kaczynski mellan polska Kungar i Krakau och kanske bär skulden till döden av 95 personer av Polens högsta elit som var på vägen till Katyn.
Otroligt tragiskt det hela!

-----------------------------------------------------------------------------------

Några ord om Lech Kaczynski som politiker:

Lech Kaczynski tillhör enligt min åsikt den kategorin av politikerna som man egentligen bara kan hatar men som ändå på något sätt förtjänar respekt.
Varför borde man hatar honom?
- Han ville införa dödsstraff, han förbjud evenemang för homosexuella, stödjade USA med soldater i Irak, han verkade lite arrogant och det känndes ibland att han sökte strid med Tyskland och Ryssland etc.

MEN, å andra sidan:

- Han stödjade Solidarnosc-rörelsen, han stödjade, stort sätt, den Europeiska Unionen och först och främst: han hjälpte till att ger polackarna tillbaka det självförtroendet och den tryggheten som de verkligen behövde efter en "katastrofal" historia. Stackars polackarna! (Tänk bara om Vasaskeppet inte hade sjunkit!) Det förtjänar respekt också tycker jag!

-----------------------------------------------------------------------------------

Några ord om Katyn:

De två stora massmördare Hitler och Stalin delade upp Polen efter början av andra världskriget enligt den hemliga protokollen som tillhörde Molotov-Ribbentrop-pakten. Nazisterna likviderade den polska eliten i den västra interessfären och ryssarna gjorde samma sak på deras sida. På ryska sidan omkom det ungefär 22.000 polacker i våren 1940. Denna massaker, trots att den inte skedde vid samma ställe utan spridda över landet, kallas nu för Katynmassakern.
Efter tyskarna började Operation Barbarossa grävde de upp kropparna och utnyttjade det för propagandan. När ryssarna slog tillbaka såg deras propaganda ganska likadant ut bara att tyskarna var monstret den här gången.

Den polska filmen om Katyn som kom ut ganska nyligen är sevärt.

-----------------------------------------------------------------------------------

Det som jag undrar är:

Vad kommer vi att får först?
De sista dokumenterna om Katyn från ryssarna eller en kopia av det som hände i Kaczynskis Tupolew från polackarna?

Mvh,
Finn

Vi får de politiker vi förtjänar!

2010-04-04T16:01:00.005+02:00

I artikeln " Makt och moral drar inte jämt" skriver Ingvar Persson om hur makt och moral ibland inte går ihop. Jag har själv inte läst boken (De omänskliga) han refererar till ( och kommer inte göra det) men en sak är glasklar, vi får de politiker vi förtjänar! Med detta menar jag att en folkrörelse som blir alltmer professionaliserad, kommer att locka människor ser på politik på ett visst sätt- det skapas en viss politisk kultur. Det vore konstigt annars!? Den långsiktiga trenden i folkrörelserna är att de blir en mindre och mindre del som är mycket aktiva, medan många är sk. pappersmedlemmar.
Vilket betyder att de är medlemmar men inte alls aktiva, ofta inte alls.

Detta kan var både bra och dåligt. Det är inte fel med människor som är mycket aktiva, problemet är kanske att det många gånger inte finns ett mellanting mellan att vara jätteaktiv och att inte vara aktiv alls. Politiken behöver människor som är medel aktiva, som är kärleksfullt kritiska och som vill se resultat mitt bland allt politiskt babbel. För är det någonting politiker kan, så är det att prata...

SSU har länge haft problem och har antagligen kvar en del problem- vilket härrör kring det självklara att organisationen drar till sig människor med olika syn på vad politik bör vara. Problemet är inte att det finns diskussioner, ibland stormiga sådana, problemet är när det blir odemokratiska system som kör över demokratiska system. Alltså när en liten elit bestämmer sig för att de har rätt och måste ta till vilka medel som helst för att köra över de okunniga.

Jag har många (dystra) gånger funderat på politikens villkor. Det är tydligt att de som satsar allt de har, ofta kommer någonstans. Jag har träffat otaliga unga som kommit upp sig och som skapat sig en karriär genom politiken. Men till vilket pris? Centralt är att fundera på vad den så kallade professionaliseringen av politiken innebär? Eller för att komplicera och flumma till alltihopa, hur skapar man demokratiska organisationer när människor inte har tid för kvällsmöten?

För det är inte alls så att folk inte är intresserade av politik ( det är en seg myt att slå hål på). Snarare så handlar det om att folk gör en rimlig rationell kalkyl vad de hinner med mellan att laga mat, diska, städa, arbeta, sova, hämta och lämna barn och så vidare.

Jag menar att den professionella politiken behöver kritiker, som säger saker rakt ut. Att ha människor som är JA-sägare skapar inte bra politik. Det är emellan den kärleksfulla kritiken och vad som faktiskt är politiskt möjligt som skapar en god politisk kultur. Realism och idealism.

Personen på medlemsmötet säger till exempel att vård, skola, omsorg, har strukit på foten de senaste åren. Frågan är då vad man skall göra åt detta? Skall man negligera att den offentliga sektorn har skurits ner rejält vid 90 talet och inte återhämtat sig eller skall man fortsätta med liberaliseringen av den svenska modellen?

Det är sådana "tunga" frågor som den politiska eliten ibland måste ställas inför. Obekväma frågor som JA-sägaren inte tar upp.

Demokratin behöver den stökiga medborgaren som först lyssnar till den filosofisk-politiska utläggningen för att sedan nagelfara det vackra som sagt. Utan kärleksfulla kritiker dör politiken.

Kom igen Carin Jämtlin, bättre kan du!

2010-04-01T16:16:00.005+02:00

I diskussionen kring förbifart Stockholm kan man utläsa en hel del saker.
1. Sossarna vill ha förbifarten men även satsa på mer miljövänliga alternativ.
2. Vänstern och Miljöpartiet tjänar på att vara tydliga.
3. Det är sett till framtiden dumt att bygga fler vägar.

En viktig sak att påpeka är att förbifarten inte kommer minska trafiken, forskning säger ( vilket inte är konstigt!) att mer väg leder till tyngre trafik. Både i ETC, där Emilia Bjurgren Ordf. för SSU-Stockholm skriver tydligt om varför Carin Jämtlin måste ändra sig. Samt Aftonbladets ledarsida har också varit tydliga i frågan.

Om vi skall göra en argumentationsanalys av det hela, så kan man säga att det starkaste kortet för att bygga förbifarten är för S att man inte förlorar väljare. Det starkaste argumentet emot är miljön, det är inte hållbart med mer vägar när vi istället måste minska på trafiken.

Att Sossarna gör en dubbelpiruett och säger sig vilja även ta in miljövänliga alternativ gör hela historien ganska sur. Man säger " Ja, vi fattar att det inte funkar långsiktigt, men vi gör i alla fall inte helt fel".

Håller detta?

NEJ, jag menar att Sossarna gör bort sig genom att inte våga säga nej till bilvägar, och är mesiga när det gäller att bygga mer spårbunden trafik ( läs utökad tunnelbana).

Att miljöpartiet var emot det hela var kanske inte så konstigt ( "miljö"); men det sossarna även missar förutom att hela grejen är ekologiskt ohållbar (!) är att man inte tjänar på att vara alla till lags. Vissa kallar det pragmatism, jag kallar det feghet.

Jobben, skola omsorg!

2010-03-24T12:17:00.006+01:00

"Jobben, vården och skolan är valets viktigaste frågor. Det visar en undersökning som Sifo gjort för Sveriges Radio."
SR

Ja det var inte så konstigt. Att arbete skulle komma högt var mycket väntat, eftersom att arbetslösheten är hög. Skolan handlar om framtiden, att barn och ungdomar skall ha kunskaper som räcker för att kunna konkurrera i en global värld. Vården är också såklart viktig, när vi blir sjuka vill vi kunna få bra vård.

Om man vill vara optimist kan man säga att de rödgröna ligger bra till i opinionen. Jobben har SAP starkt förtroende för och även vården. Skolan ligger man dock sämre till. Om man vill vara negativ kan man alltid säga att SAP borde ha högre nivåer än vad man har i dagsläget, att SAP inte lyfter vid höga arbetslöshetssiffror visar på att man har problem med att övertyga väljaren om att Det Stora Partiet är bäst för dem.

För just detta, att SAP ses som det stora partiet som har styrt i evigheter kan vara en nackdel. Av denna anledning är Mp antagligen ganska stora, de ses som fräscha och Wetterstrand är poppis ( läs intervjun med henne i nya Fokus).

De rödgröna har alltså en mycket stark chans att vinna kommande val, även om SAP antagligen kommer göra ett dåligt val igen. Vinnaren blir antagligen Mp.

Långsiktigt har SAP större problem att tampas med. Medlemssiffrorna pekar neråt och partiet måste våga släppa unga in i politiken. Partiet har inte heller den självklara rollen att spela som ett säkert parti för medel Svensson att rösta på.

SAP måste lyckas med konststycket att attrahera breda grupper för att just vara ett 40%+ parti. I dagsläget ligger man och skvalpar runt 37% och det håller inte.

Partiet måste förnya sig på ett sådant sätt att både den breda arbetarklassen och den breda medelklassen kan känna igen sig. Ett ensidigt fokus på någon av grupperna kommer antagligen innebär att man förlorar ett par procent i andra skikt.

Gör en insats för svensk humor - Rösta på den tyska sossen

2010-03-24T12:12:00.003+01:00

Just nu pågår en tävling där mer eller mindre okända ståuppare tävlar om att få vara opening act på Raw Comedy Club. Du hittar bidragen på openingact.se. Toppstriden står mellan bloggaren Farzad Nouri och underdogen från Gotland/Tyskland/Uppsala, Henrich.

Saken är den att även om Farzad är lite kändis är han inte alls rolig. Henrich å andra sidan är förvisso mer rookie i sammanhanget, men mycket roligare.

Därför tycker jag att du ska göra svensk humor en tjänst. Gå in på openingact.se och se bidragen. Lägg sedan din röst på Henrich genom att smsa OAS3 HEINR till 72500.

Årets viktigaste val äger rum i september. Se det här som ett genrep.

Israel och Palestina - en tragedi i 1000 akter

2010-03-21T19:54:00.003+01:00

Kan inte låta blir att strö lite mer salt i mina egna sår, genom att läsa om Israel och Palestina konflikten.

Man blir efter ett tag faktiskt matt på alltihopa. Konflikten säger någonting om människans dumhet, hur svårt det är för människor att komma överens.

Inte nog med att en av Israels ministrar under USA´s vice president ( Biden) att de tänker bygga mer bostäder på ockuperat område. Länder verkar inte reagera.

Helt ärligt, världen skiter fullständigt i om Israel bryter mot mänskliga rättigheter.

"FN-chefen Ban Ki-Moon besökte i dag Gaza och kritiserade i ett uttalande Israels blockad av området. Den skapar "oacceptabelt lidande", sade Ban Ki-Moon."
SR

Tack! Det vet vi visserligen redan, men det var ju trevligt att FN säger nått för "agera" kan de inte..vilket ju är lite synd för de verkar ju ha vettiga åsikter!

Nuvarande situation är helt sjuk. Världen bryr sig inte om Gaza. Det är att vara helt och fullkomligt ärlig.

Framtiden kommer visa att världen inte tjänar på att låta människor lida.

Det är dags för tragedin i oändliga akter få ett vettigare slut.

Människor hör ihop, det går att leva tillsammans även om den ena åsamkat oändligt lidande.

Är det en person vi röstar på eller partier?

2010-03-21T18:12:00.003+01:00

Suck, varför skall man vara intresserad av politik? Denna idiotiska verksamhet som bara ger en massa skoskav hela tiden. Visserligen för att politik spelar roll, men i individualismens tidevarv undrar man ibland hur det skall kunna bli något vettigt av det hela, att se individen i kollektivet.

Nu senast har man gjort undersökningar kring hur svenska folket ser på partiernas företrädare. Mona Sahlin hamnar betänkligt efter. Detta är ju synd, speciellt att inte ens hälften (!) av Socialdemokraterna stödjer henne. Men allvarligt talat, är det en person vi röstar på eller är det ett parti?

Det handlar om ideologi, att borgerligheten vill dra isär Sverige genom att göra de större skillnader mellan folk och att vänstern i alla fall på något sätt vill reparera detta ( SAP har ju köpt stora delar av den borgerliga skattesänkningen)

Det blir ett problem när folk tror att det är Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt som gör allting i politiken; för det är för det första en vansinnig bild av politiks villkor och för det andra helt felaktigt.

Låt oss vara konkreta, Mona Sahlin tillhör ett parti, som har ett partiprogram som gäller. Att folk inte läser partiprogrammen är förståelig, men man kunde i alla fall utgå ifrån att människor fattar att politik är ett lagspel och att fixering vid ledarna är att göra det för enkelt för sig.

Det handlar kort och gott om två alternativ, mindre politik eller mer politik.

Tankar kring boken " Klass- är du fin nog"

2010-03-17T12:48:00.005+01:00

Den har legat i högen av olästa böcker ett tag, men igår bestämde jag mig för att i alla fall ge den en chans. Boken " Klass- är du fin nog" handlar just om klass och hur det påverkar människor. Författaren intervjuar bland annat Olof Lagercrantz son som febrilt försökte att undkomma sin klass vid unga år, för att sedan sakta acceptera vem han var. Han kunde tillslut unna sig att köpa sig ett par skor för 5000 kr även om det satt in länge...

Det intressanta i boken är kanske som jag talade med en kompis på telefonen om, att det är så svårt att ta sig ur sin klassposition. Detta är någonting som författaren också tar upp som ett problem, att göra en klassresa i dagens Sverige är skitsvårt. Politiker pratat gärna om att alla skall ha lika mycket chans, men de vet som alla andra att det är mycket lättare att göra som sina föräldrar än att gå emot sin bakgrund. För att förstå klass kan vi väva in filosofen och sociologen Pierre Bourdieu. Han pratar om
* Ekonomiskt kapital.
* Socialt kaptail.
* Kulturellt kapital.

Det man kan säga är att den breda medelklassen och den lilla överklassen har, är en högre grad av dessa tre kapitalformer. Vilket gör att människor ur dessa klasser ligger betydligt före arbetaren som vill nå samma position.

Språket, är inte neutralt, utan i akademiska situationer gäller det att kunna formulera sig på ett visst sätt. För mig tar det oftast bara några sekunder när någon öppnar för att höra vilken klass personen kommer ifrån.

Nu kan man säga att det inte kommer att bli så att alla startar likadant. Så att det viktiga är inte att alla har det lika bra i utgångsläget, utan att alla får lika chanser senare i livet.

Ja, men kom igen...lever du på en annan planet?

Tror du att detta kommer att hända, är det inte så att till exempel Stockholm håller på att bli än mer ekonomiskt segregerade än förut? Hur har utvecklingen varit de senaste åren?

Precis det har gått åt fel håll, och Socialdemokraterna har knappast i nutiden verktygen för att minska klassklyftorna i samhället. Av den enkla anledningen att man under en längre tid bidragit till att göra klyftorna permanenta genom till exempel friskolor och annat liberalt påfund.

Om man vill förändra samhället måste man våga inse att man har kapitalt misslyckats med att minska skillnaderna , att ojämlikheten ökar! De enda verktygen värda namnet är att dra tillbaka den liberala hegemonin för att på så sätt kunna skapa ett mindre klassbundet samhälle. Jag är inte naiv, jag tror inte att klasserna kommer försvinna under min livstid, men det man kan göra är att ge människor från arbetarklassen större chans att göra klassresor, om man vill!

Det handlar om klass...

2010-03-10T22:05:00.002+01:00

Kolla in DN de har mycket intressanta artiklar om segregationen i Stockholm.

Klassbegreppet kanske skulle dammas av?

Kvinnodagen 8e mars - är kvinnan människa?

2010-03-08T18:38:00.008+01:00

8e mars borde egentligen inte behöva finnas. Alla dagar borde vara kvinnodager och mansdagar, ja egentligen helt enkelt människodagar.

Hos de tidiga filosoferna var människa det samma som man, i de tidigare skrifterna är det så självklar att människan är det samma som man, att kvinnan oftast inte ens nämns!! Kvinnan som subjekt kommer ganska sent i historien, och är då inte lika mycket värd som mannen.

Å ena sidan har man historiskt sett kvinnan som en sämre variant av mannen, eller helt åtskild mannen. Tanken om att kvinnan varit någonting helt annat ät människan ( mannen) har funnits i historien!

Den självklara positionen i ett modernt samhälle är att alla människor är likadana och olika, oavsett om man skapar dikotomier där mannen och kvinnan är särskilda.

Det vi helt enkelt måste komma bort ifrån är den stenhårda uppdelningen beroende på biologiska och kulturella kön. För att komma till en position där människan sätts i centrum. En människa som går ifrån biologiseringen till att en transcendent position mot verklighetens tumultartade kaos.

Kvinnan kan vara kvinna, mannen kan vara man, kvinnan kan vara man , mannen kan vara kvinna. Det intressanta är den specifika individen som skapar och omskapar livet efter vad hon/han anser vara intressant.

Att gå bort från starka könsbestämmelser är detsamma som att öka friheten.

Människan är å ena sidan väldigt enkel, vi följer psykologiska och sociala mönster. Å andra sidan är människan som varelse överskridande mot det givna ( att transcendera)
att gå utanför det möjliga för att skapa det möjliga hos det omöjliga.
Människan är kanske framförallt intressant sett som ett väsen som genom tänkandet omformar sitt liv och andras, den lekande människan.

Människan är alltid mera än vad vi tror, vi är inte en död biologisk klump, utan i centrum hos människan finns medvetandet och själen, det medvetna och undermedvetna.

Att fira 8e mars, är att per definition att fira den lekande människan. Att stänga in halva jordens befolkning i kategoriseringar ( särartsfeminism, likhetfeminism) är inte bara att skära bort vad människan faktiskt är ( mer än vad du tror) det är dessutom ett mycket elitiskt sätt att se på människan. Fasta kategoriseringar som ser livet som någonting färdigt och fixat, när livet är det samma som leken. Att göra si, att göra så!

För mig är det centrala med 8e mars inte att fira kvinnan, utan snarare att fira mänskligheten. Kvinnan föds inte till kvinna utan blir det, som Simone säger.

Människan är inte , utan blir. Du är mer än vad du tror.

Med den danska filosofens Kierkegaard`s radikala uppmaning ; titta inåt och var dig själv. De människor du faktiskt är!

Skala inte bort dig själv. Lek människa, lek!

"Okunnighetens" slöja leder till ett rättvisare samhälle

2010-03-03T08:51:00.005+01:00

Även om man är socialist i teorin så inser man att någon socialism är det inte tal om de kommande åren. Man får vara glad om Rawls berömda "Okunnighetens slöja" inträffar. Det handlar om att samhället skall vara skapat så att människor skulle kunna utan att veta var man föds acceptera alla klasspositioner i samhället. Teorin är väldigt intressant enligt mig, eftersom att den skapar indirekt en position där samhället, hela samhället måste vara attraktivt att leva i - samhällets grund måste vara att alla kan arbeta upp sig oavsett var man föds! Okunnighetens slöja, är ett sätt att säga att det inte är ok med olikheter i verkligheten som inte grundar sig på arbetsinsats.

Går man med på Rawls resonemang, att samhället måste vara skapat så att delarna är såpass bra att lotten skulle kunna avgöra vad man hamnar, så är det enligt mig på ett sätt socialism. Socialism handlar ju om att radera skillnader mellan människor i grundpositionen, inte nödvändigtvis att olikheter inte skall finnas, om människor arbetar upp sig ur samma position. Socialismen säger ju inte att det är inte är ok med olikheter, om dessa grundar sig på arbete och inte privilegier.

Problemet med dagens samhälle är att vissa föds med guldsked i mun, inte att människor arbetar upp sig.

Rawls (socialliberala) motsats är Notzicks nyliberala vilket jag i nuläget inte kommer gå in på. Har köpt den populära nyliberala "Anarkism, stat och utopi" och tänkte först läsa den, innan jag kommer med mina förutfattade kommentarer.

Kort kan man säga att Notzick grundposition är att allting som människan skapar tillhör henne, att skatter och omfördelande funktioner är detsamma som stöld och antagligen det samma som att mena att människor kropp är allmänhetens. Olikheter för Notzick är inte problematiskt om grunden är att alla arbetar upp sig och får kapital beroende på hur framgångsrik man är.

Bra jobbat, kör hårt!

2010-03-02T17:35:00.002+01:00

Ja, fy fasen vad skönt. De rödgröna sätter stopp för överklass subventionen av hushållsnära tjänster, läs mera här.

Nu gäller det bara att köra hårt så det ryker? Hur ser man till exempel på att höja skatten för alla och därmed förbättra välfärden?

Eller att i alla fall bygga bort bostadsbristen.

Att springa baklänges...

2010-03-01T15:51:00.003+01:00

Ibland undrar man hur politiker tänker. Slutsatsen blir att de ibland inte tänker alls!
Det är ok att göra fel när det gäller det privata livet, vi gör alla fel. Men det är inte ok att göra fel som drabbas tusentals människor. Det handlar om en grundinställning om att man helt enkelt skärper till sig när det gäller medmänniskor.

Sveriges Radio skriver här om skandalen med de utförsäkrade.

"...Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan säger att över 60 procent av de som med nya regler inte längre får sjukförsäkring egentligen behöver vård och rehabilitering mer än de behöver ett jobb."
SR

Ok, läs det där igen. Det är ju helt galet, sjuka människor skall ut i arbetslivet.
Det är inte OK, detta är långt ifrån OK. Alliansens politik är ta mig tusan medeltida, och med det menar jag att man inte tar hänsyn till varje individuell människa.

Skattepolitiken är central!

2010-02-28T13:34:00.004+01:00

Jag läste i fredagens eller lördagens DN i Henrik Brors kolumn, att Mona Sahlin sagt att man inte kommer höja skatten för människor, förutom för höginkomsttagarna. Detta är enligt mig ett stort problem!

Skattepolitiken och den klassiska välfärdsstaten har byggts upp genom ett ganska tungt skattetryck. För att kunna finansiera välfärden är det helt centralt att alla är med och betalar, annars går det helt enkelt inte. Välfärdens kärna handlar om att skapa möjligheter för människor, inte en chans inte två chanser utan fler chanser. Det är fint att Socialdemokraterna nu talar om "Möjligheternas land" men frågan blir hur mycket möjligheter kommer människor få om välfärden inte utvecklas utan står stilla på grund av att det finansiella saknas?

Säga vad man vill om ekonomi ( det är fett tråkigt) men det är helt centralt att statens ekonomi inte går minus. Detta innebär att om Socialdemokraterna accepterar de skattesänkningar som Alliansen gjort, innebär detta att man genom detta sänker ambitionen för välfärden. Detta är problematiskt av den solklara anledningen att om Alliansen skärt i välfärden och man accepterar detta. Ja, då accepterar man en minskad offentlig sektor som på sikt får en kraftigt minskad roll för att skapa möjligheter för människor.

Välfärden handlar om att "alla", ja faktiskt "alla", skall ha flera möjligheter.
Om du mår dåligt i en period skall inte detta påverka hela ditt kommande liv, om du vill plugga så skall du kunna göra detta. Om du blir sjuk eller arbetslös skall inte livet slås i spillror. Välfärden handlar om till syvene och sist om att minska den individuella risken för att sprida ut denna risk på ett större kollektiv.

Välfärd har värde av att just skapa " Möjligheternas land", genom att människor just får misslyckas, för att sedan lyckas. Detta går inte om man inte har ett högt skattetryck.

Man kan helt enkelt inte trolla bort det faktum att en minskad statsbudget innebär minskad välfärd, vilket på sikt skapar färre möjligheter för människor eftersom att risken blir mera personlig och inte kollektiv.

Det är sedan såklart inte bara skattetrycket som avgör om "Möjligheternas land" kan skapas. Hur man använder pengarna är också en poäng. Men det går inte att komma ifrån att 100 tals miljarder mindre för staten innebär helt andra möjligheter till att skapa möjligheter för individen och framförallt att skapa flera möjligheter.

En starkare stat kan lösa problem som handlar om miljön, vilket är dags att politikerna engagerar sig för. Marknaden har inte som roll att vara miljövänliga, marknaden kommer ändra sig under galgen.

En starkare stat kan öka takten när det gäller miljöarbetet och kanske göra så att vi i framtiden kan säga att vi faktiskt på allvar i alla fall försökte att minska människans påverkan på de ekologiska systemen. En mindre stat leder till mera marknad, vilket leder till saktare förändringstakt när det gäller miljön.

1. En större välfärdsstat innebär fler chanser för människor.
2. En större välfärdsstat innebär snabbare reformer för att rädda miljön.
3. En större välfärdsstat minskar den individuella risken genom att spä ut den på kollektivet.

Att gå helt fel väg...

2010-02-26T10:34:00.003+01:00

Triangulering, tanken om att man vinner marginalväljare (som är avgörande för att vinna val...) genom att lägga sig nära sin motståndare. Leder på sikt till en utarmning av politiken! Vilket på sikt är en utarmning av demokratin.

Det finns en taktisk logik i nuvarande svensk politik, som handlar om att vinna den grupp som röstar i hög grad, nämligen medelklassen. Arbetarklassen röstar inte alls i lika hög grad, och man gör den enligt mig den cyniska analysen att man vinner val genom att vinna en bred medelklass istället för att få de som inte går och röstar att just gå och rösta.

Problemet blir alltså att politiken cementeras runt mitten; alltså en blandning av klassiska liberala och vänsterliberala ståndpunkter, istället för att som det borde vara självklart. Att politiska partier spretar åt olika håll och har olika reformförslag som leder till en tydlig politik.

Nu kan man säga att det jag skriver inte stämmer, för S och M har olika politiska reformförslag och är alltså inte så nära varandra i den ideologiska teorin! I praktiken dock, om du frågar en "vanlig" väljare så kommer denna med stor chans inte anse att skillnaden är så stor mellan blocken. Det finns alltså ett kommunikations glapp mellan vad politiker vill säga, och vad medborgarna hör.

Den professionella politiska klassen, har svårt att nå ut till människor. Frågan är , är folk apolitiska eller misslyckas politikerna med sin kommunikation?

Jag personligen tror att det finns ett sug bland allmänheten att verkligen höra vad politiker vill göra med samhället; jag tror alltså inte att folk är ointresserade av politik, om det är politik och inte retorik (vilket är en viktig skillnad).

Människor är visst intresserade av politik på 10 talet, skillnaden är antagligen att engagemanget inte kanalyseras i medlemskap i politiska partier. Politiker drar antagligen den förhastade slutsatsen att människor inte kommer gå med, när de kanske visst skulle gå med om de kände att de kunde påverka.

Folk är rationella, man gör en kalkyl över om det verkar vara vettigt att organisera sig. Politiken måste allså snarast anpassa sig efter människors situation, människor skall inte behöva anpassa sig efter stela strukturer som funnits i åratal. Bara för att man har haft möten vid en viss tid och vid en viss plats, så behöver det inte alltid vara så.

Politik kan vara roligt. Fråga SSU´arna och S-Studenter.
Anledningen till att jag skriver detta är den senaste debatten kring hushållsnära tjänster för de redan priviligerade, skall vara kvar eller tas bort. Ur "budget i balans" spelar det antagligen ingen stor roll. Det är dock lustigt att S verkar anse att en reform för priviligerade är viktig, eftersom att man ställer sig bakom den.

Det finns en logisk diskrepans mellan tanken om att göra livet enklare för "vanligt" folk, och sedan gå med på subventioner för en liten priviligerad grupp. För vilka är det som använder subventionerna? Det är knappast röda linjen mot Norsborg, snarare Ropsten. Om man sedan menar att det visst finns en logik bakom att subventionera hushållsnära tjänster för medeklassen, kopplad till att vara vänsterpari. Visst då köper jag det, även om jag i nuläget inte anser att det är särskilt vänster.

Politik behöver
1. Engagerade människor, som ser politik som någonting viktigt och för alla.
2. Tydliga reformer baserade på ideologi.

En kort kommentar...

2010-02-25T15:21:00.003+01:00

I inlägget innan Skriver Anton om hur SAP accepterat avdrag för hushållsnära tjänster. Det intressanta är att i en värld där det verkligen skulle behövas alternativ till den liberala ideologin, så är det inte sällan Socialdemokratiska partier i Europa just köper liberala tankegods, istället för att skapa tydliga vänsterreformer.

Någonting är grovt fel med en rörelse som inte kan komma på egna reformer, utan lägger sig tätt intill liberala och konservativa partier för att söka valvinst.

Finns det bara en enda väg för svensk politik? Hade Tingsten rätt när han proklamerade ideologierna död?

Fortsatt avdrag för hushållsnära tjänster leder helt fel!

2010-02-25T10:07:00.013+01:00

"Detta är skälet till att jag är emot avdragsrätt för hushållsnära tjänster. Det är helt enkelt klasspolitik."

Citatet och bilden kommer från Marika Lindgren Åsbrsbrink som bloggar på Storstad. ( Tidigare låg en felaktig bild ovan som var mer extrem. Det var en felräkning och detta är den korekta bilden)

De senaste dagarna har jag varit mycket irriterad på paritet och dess högerflygels senaste dumheter. Förslaget att inte ta bort avdraget för hushållsnära tjänster är fel av flera orsaker. Det ska omedelbart sägas att denna fråga får orimlig proportion eftersom det har blivit en symbolfråga men som sådan är den viktig.

Det finns ett stort och enkel orsak till varför det är fel och det handlar om partiets gundläggande ideologi och strategi. Det handlar inte om moral utan om det som har burit oss till makten och gjort oss till ett av världens mest framgångsrika partier.
Det är nämligen så att god socialdemokratisk politik handlar om att hitta reformer som gynnar breda befolkningslager. På så sätt har man bundit ihop arbetarklass och viktiga delar av medelklassen för ett omfattande reformarbete.

Ibland misstänker jag högersossarna för att leta efter reformer som INTE gynnar arbetare utan bara den övre medelklassen för att på så sätt visa att vi minsann inte är ett parti bara för arbetare. Det är ett sätt att splittra inte bara paritet utan den grundläggande ideologiska plattform som socialdemokraterna vilar på. Så bäddar vi för valförlust inte bara detta val utan även de flesta val i framtiden.

Men det som gör mig mest ledsen är ändå att precis när det känns som att det hade slutits valfred i partiet så kommer detta. Vi börjar hugga varandra i ryggen. Det gör mig ledsen och matt och tar energi från att arbeta för valvinst.

Många socialdemokrater har gett sig in i debatten de senaste dagarna:
Björn Andersson kastar sig in i debatten med utrop som pigavdrag åt alla.
Emilia Bjuggren skriver att man borde lyssna på stockholms kvinnor istället.
Gabbi konstaterar på Rebella bloggen att det är en klassfråga.
SVD:s ledarsida har också kommenterat det hela.

Andra bloggar om: poltik, socialdemokraterna, mikael damberg, skatteavdrag för hushållsnära tjänst, pigavdrag, klass

Det kallas för orsak och verkan!

2010-02-23T13:07:00.004+01:00

Oj, politiker och allmänheten reagerar att det fattas bostäder i Stockholm. Tja, om man inte bygger på 15 år och det flyttar in cirka 30 000 personer varje år så går det som det går, det kallar för orsak-verkan.

Oj, politiker och allmänheten reagerar när järnvägen havererar och SL inte kan få spårbunden trafik att gå. Återigen, herre gud, Sverige är näst (!) sämst i EU på underhåll av järnvägssträckorna. Näst sämst! Nä, då blir det inga problem när det blir 15- och massvis med snö. Eller är det fullständigt logiskt?

Orsak och verkan är bra att fundera kring! En annan klockren analys är att ju mer man skär ner på välfärden ju mer dras samhället itu. Det är också orsak-verkan!

Om du är uppe i 2 dygn så blir du trött. Om man inte låter Banverket få resurser eller om man inte bygger bostäder så blir utfallet logiskt.

Det handlar helt enkelt om att samhället måste se till att helt centrala funktioner såsom järnvägen har resurser som ligger lite över minimum än under minimum. Får då spelar man med för höga kort, och så någon gång så blir det kaos, och alla skyller på alla.

En annan värld är möjlig!

2010-02-22T19:57:00.003+01:00

En skön sak med filosofin är att denna disciplin inte behöver "släcka bränder", filosofin kan se saker ur ett längre perspektiv; skapa mottankar mot den "enda vägens politik". Som filosof skrattar man gott när människan högstämt pratar om "den enda vägen" som att livet, privat och socialt bara har en fil. När livets skrattar åt oss och säger med en allvarlig ton.
- Du trodde att det bara fanns en väg, men när du vaknade upp ur drömmen såg du livets skimmer av möjligheter framför dig. Du insåg din egna frihet, ångesten hamrade mot ditt bröst och du log, för i virrvarret av kaos viskade din själ och sade. Gå, gå dit där ditt hjärta hör hemma, låt hjärtat vara din visare i livets labyrint, att gå inåt är att kunna skapa utåt.

En annan värld är möjlig
Djupt inne i folkmyllret sitter en kvinna någonstans i världen. Hon skall sälja mjöl och väntar spänt på dagens inkomst. Kommer hon klara månaden, kommer hennes barn att få mat som gör att de inte svälter? Kommer mannens lönecheck från fabriken att räcka till.

Vid bordet längst bort sitter våran vapenhandlare från Saudi Arabien. Han rättar till slipsen och möter den svenska motparten, Bofors. Innan samtalet börjar beställer mannen en kopp mycket stark te, för att få igång hjärnan. Efter en timme skakar de hand och våran vapenhandlare struttar upp till Nationalmuseeum som den svenske motparten tipsat om. Kontraktet är i hand, solen lägger sig för att sova vid horisonten.

Jag sitter vid KB och läser tidskriften " Politisk filosofi". I en artikel står det att den globala vapenhandeln år 2006 var uppe i 1300 miljarder. Siffrorna är för stora, min strupe är hes. Jag känner suget efter kaffe, men cafeterian har stängt och jag har heller inga små mynt på mig. FN` milleniummål som bland annat hade målet att kraftigt minska fattigdomen i världen skulle bara kostat cirka 130 miljarder. Man förundrar över prioriteringarna.

Jag kliar mig på skägget där jag går i Skärholmens galleria. Försöker förstå hur alla varor kan omsättas. Jag funderar kring hur människor orkar konsumera så mycket som de bevisligen gör? Jag går in på Myrorna och köper en bok av Göran Hägg en klassisk slips och en liten ljusbehållare av marmor. Tänker att pengarna i alla fall används för att stötta de som inte passar in i samhället.

Läser klart " Det måttfulla upproret" Tänker på att författaren inte visste 2004 att det skulle komma ännu en kris, och ännu en period av borgerliga slakt av välfärden.
Kliar mig i ögonen och avgör om jag skall dricka öl eller te. Ölen vinner och jag slår ihop datorn för att gå till ICA med en gnagande känsla ifrån boken

- Var är berättelsen som kan få vänstern att lyfta?

Nästa bok ligger uppslagen, " Livet måste ha en mening" av Viktor Frankl. I hörnet lurar Björn Elmbrants bok som förklarar den svenska modellens fall. Men Viktor vinner, man börjar bli lite trött på all dysterjöks litteratur.

Minska konsumtionen, Inför 6 timmars arbetsdag !

2010-02-21T09:36:00.007+01:00

Miljön har på senare tid varit ett hett ämne. Man man säga att marxismen fick en comeback när det visade sig att miljön var sämre än vad man tidigare trott. Planering av ekonomin fick åter aktualitet, eller i alla fall en högre grad av politiska (demokratiska) beslut. Nu säger den som följt debatten på sistonde att det finns starkare teorier som säger att det inte bara är människan som påverkar klimatet, utan att det även är en naturlig variation. Nåväl, man kan ändå fråga sig hur många som kan leva som i eliten i väst på längre sikt?

Det är antagligen dags för en ekologisk revolution. Att helt enkelt dra ner på tempot. Om man börjar idag kanske man lyckas få igenom grundläggande systemförändringar inom ett par årtionden.

Att dra ner på tempot är inte lätt, i en värld där människor ofta tror att de kommer någonstans genom att springa snabbare. Någonstans kommer man väl, frågan är till vad. Fortsätt du att springa om du har lust, bli dock inte förvånad om du i slutändan tröttnar på statushetsen.

En konkret politisk åtgärd skulle vara att stegvis minska arbetstiden, vilket skulle leda till att samhällets hektiska tempo skulle dras ner. Antagligen skulle folk i gemena man må bättre om de fick arbeta lite mindre (cirka 2 timmar mindre per dag) men framförallt vilket är poängen med detta inlägg, skulle tillväxten minska. Vilket vore ur ekologisk synvinkel vore mycket bra!

Antagligen skulle dessutom produktiviteten öka, vilket inte heller vore fel.

Nu är det visserligen så att tillväxt i sig inte per definition är skadligt för miljön. Det beror helt enkelt på vad man menar med tillväxt. Att till exempel producera bilar eller producera teater.

Nu är det egentligen inte hugget i sten att det just måste vara 6 timmars arbetsdag. Som människor funkar, skulle det antagligen bli ramaskri om man blev tvungen att ändra sina konsumtionsmönster för snabbt. Folk är vana vid att "strö" pengar omkring sig för att vara rakt på sak- om vi inte räknar med sjuka och arbetslösa.

Att vara anti-konsumtion är det samma som att utmana hela det "moderna" livet. Det är att i grunden ifrågasätta hela den västerländska självbilden, som baseras på tanken om människan som en i grunden "rationell" människa.

Snarare skulle den offentliga ekonomin kunna exempelvis dra ner timmarna i månaden sakta men kontinuerligt. Om man vill göra offentlig sektor mera intressant att jobba i, så vore en minskning av arbetstiden inte så dumt.

En viktig skillnad idag och hur det var på 80 talet, är att dagens miljöaktivister har betydligt mera på fötterna. Om man på 80 talet kunde tala om miljöflummare, så kan man inte göra det på samma sätt idag. Den som med retorik försöker att förminska miljökämpar, glömmer att det finns mycket forskning som visar på den ohållbara konsumtion som sker idag. Skillnaden är idag helt enkelt att vetenskapen är på miljöflummarens sida.

Nu är jag inte helt naiv (tyvärr) jag inser att det knappast kommer bli 6 timmars arbetsdag inom en överskådlig tid. Som den politiska logiken idag fungerar kommer man antagligen gå helt emot vetenskapen och fortsätta tillväxthetsen för att just tolka in att det i sig "räddar" klimatet. Det är faktiskt större chans att man försöker att lösa problem genom att öka pensionsåldern och spä på den ojämlikhet som idag finns. I den nyliberala världen, ökar man tillväxten genom att öka skillnader mellan folk och får på så sätt människor att arbeta hårdare för att (över)leva.

Jag är relativt säker på att människan kanske inte är den "homo logicus", kanske vi som en kompis säger bara ser det som finns framför ögonen. Sedan kunde man ju dessutom önska att svenska politiker i riksdagen kunde vara lite mera öppna och kanske inse att det är ganska ointressant med den konsensus anda som finns kring hur samhället skall se ut. Och med konsensus anda menar jag den i grunden genomborgerliga politik som "högern" och "vänstern" köper. Med genomborgerlig politik menar jag ekonomiska modeller som uppmuntrar konsumtion och tillväxt, över det faktum att människan i den rika världen behöver ändra livsmönster för att låta den fattiga delen av världen ta över tillväxten.

Amor fati.

Kooperativt JA i offentlig sektor, men inte vinst!

2010-02-20T21:44:00.003+01:00

En viktig sak är att vitalisera demokratin, en sådan sak är att uppmuntra kooperativt ägande. Skolor, dagis, eller vad det nu kan vara kan mycket väl skötas av föräldrarna.
Problemet är såklart inte att folk vill vara med och påverka, problemet handlar om när vinst kommer in i bilden.

Det är grymt om folk vill vara med och påverka hur välfärden ser ut, och bör uppmuntras. Problemet handlar snarare om att det i dagens samhälle många gånger inte handlar om kooperativt ägande, utan att företag (inte sällan multinationella företag) som går in i välfärden och investerar kapital för att sedan tjäna pengar.

Frågan är berättigad, skall det verkligen vara OK att göra vinst på sjuka eller på elever? Skall skattepengar gå till skatteparadis?

Det är alltså en enorm skillnad mellan att acceptera kooperativa verksamheter och att acceptera vint i välfärden.

Vitalisera gärna demokratin, genom brukarinflytande, men skapa inte lagar som gör det möjligt för företag att profitera på det allmänna, det tjänar bara företagen på.

Kapitalismen är inte rationell!

2010-02-18T13:23:00.009+01:00

Ett grundläggande problem med kapitalismen, är att den utgår från att maximera vinst. Genom denna grundläggande egenskap, missar kapitalismen saker som kvalitet, miljöhänsyn samt hur kapitalismen fördelar sitt välstånd. Det sista vet vi att kapitalismen som system inte direkt skapar; jämlikhet! Snarare skapar systemet väldigt olika stora skillnader mellan hur människor lever med hänsyn till materiell standard.

Kapitalismen har inte inom sig funktioner som utjämnar mellan folk, utan snarare skapar "winner takes it al" system där en liten klick äger oerhörda kapitalresurser.

För vi vet alla att företag har som poäng att tjäna pengar, inte rädda naturen. Vi vet också alla att man egentligen inte tjänar på att handla hos HM eftersom att bomullen är dålig samt att varorna går sönder och att själva poängen med HM är att man handlar för kläder för en mode säsong inte för att ha en längre tid. HM´s succe är att varorna håller precis så länge konsumenten anser att produkten har ett värde.
Detta är en tanke som många företag har, istället för att varorna håller mycket lång tid satsar man på varor som går sönder och hoppas att konsumenten skall återkomma.
Detta är om vi kopplar till naturen förskräckligt, skall man verkligen producera varor som är gjorda för att gå sönder efter en tid. Ett bra exempel är en Tradera produkt, en klocka från 60 talet som jag köpte. Klockan skall man dra upp en gång per dygn, vilket tar cirka 10 sekunder. Men mekaniken är såpass bra, att den närmare 50 år senare fungerar utmärkt. En tanke som jag fick en gång, varför görs inte alla klockor som detta lilla mästerverk? Varför är det ens tillåtet att producera skitklockor som slutar att funka efter ett par år, när man med lite mer energi kan producera någonting som har en livslängd på mer än 50 år? Det är såklart inte rationellt att göra klockor som är dåliga, bättre då med en liten ökad kapitalinvestering som gör att klockan håller betydligt längre.

Kapitalism och miljö
En nådastöt mot kapitalismen är sedan såklart miljön. Kapitalismen har inga inneboende funktioner som sätter bromsar mot produkter som är skadliga för miljön, kapitalismen har alltid som nummer 1. att producera vinst, ingenting annat! Inga långsiktiga värden är premierade! Detta är inte rationellt, kapitalismen är inte ett system som på längre sikt är rationellt på grund av sin brist med att kunna planera i framtiden.

Socialismen som är det direkt motsatta mot kapitalismen ( det kollektiva istället för det individuella) har fördelen att en grundtanke är att medborgaren är aktiv i samhällslivet och agerar med andra för att framtiden skall vara möjlig. Socialismen leder till diskussioner kring om hur saker skall produceras, i kapitalismen är det inte diskussioner eftersom att själva systemet inte tar hänsyn till hur saker produceras bara att de produceras.

Socialismen är den självklara tanken att människor lever i nätverk, alltså i sammanhang där individen påverkar helheten och tvärtom. Socialismen är inte ett färdigt system, men handlar i grunden om att människor, alla människor skall vara aktiva i ett demokratiskt system när det gäller ekonomi. Istället för den påhittade äganderätten, ser den demokratiska socialismen det som en faktum att alla människor har rätt att genom demokratiska former forma världen.

Därför är jag Socialist.

Minska momsen på kultur!

2010-02-16T22:26:00.011+01:00

Läs mer om Elin Wägner här.

Oavsett om det har på senare tid diskuterats att miljöproblemen inte är så farliga, eller snarare att det inte bara är människan som påverkar naturen utan att det även kan vara en naturlig förändring. Så går det ändå inte att människor i hel världen lever som eliten i väst. Det är ganska klart att flera miljarder människor inte kan leva som vi, eliten gör i världen.

Ett sätt att ändra konsumtionsmönster är genom ändrade skattesatser. Bokmomsen minskade för inte så många år sedan, och man bör fundera om man inte skall generellt minska momsen ännu mer för kultur som till exempel teater, dans, opera, böcker, magasin.
Med fokus på att klimatsmarta nöjen som inte påverkar miljön skall starkt uppmuntras.

Momsen kan bidra till att öka eller minska konsumtion, att öka momsen på till exempel kött och kläder är ett sätt att rika om konsumtionen. Nu säger du som läser, att är inte detta moralism. Om det är moral panik att skatta köttätande högre än idag som tydligt påverkar klimatet; och med tanke på att varje svensk slänger kilo med kläder varje år. Visst då är jag gärna moralist!

För helt ärligt, konsumtionen har gått överstyr. Spelar det egentligen någon roll om det tar femtio eller hundra år innan polerna har smällt och tusentals arter har utrotats? Vad spelar det för roll om människan har mindre påverkan på klimatet än de värsta teorierna.

Människans rika kan inte leva som idag, det är djupt omoraliskt och kommande generationer är satta i skuld, för att vi, den moderna människan inte kan fatta att lycka inte är ett platt TV.

Det räcker nu; vi skall inte springa i ekorrehjulet längre. Vi måste dra ner tempot. Dra ner konsumtionen genom ändrade levnadsmönster som är ekologiskt och psykologiskt hållbara!

Redan Elin Wägner pekar på det ohållbara samhället i sitt magnus opus
" Väckarklocka".

Läs och lär av Wägner.

Att tänka ekologiskt är inte flummigt, det är centralt för att vrida om tidens gång, klockan klämtar.

Hör du budskapet?

Svensk vapenexport och opinionsläget!

2010-02-14T14:23:00.005+01:00

Läser i Arbetaren att Sverige tredubblat sin vapenexport de senaste tio åren, och är den tionde största exportören av vapen i världen. Så var det med pacifismen.
Läs igen, alltså tredubbelt mer vapen de senaste åren och ett litet land på knappt 9 miljoner människor kvalificerar sig som en gigant när det gäller vapenexport. Man blir sedan inte direkt förvånad över att Sverige har vapenavtal med diktaturer såsom Saudiarabien...
Det ligger liksom i logiken! ( eller snarare bristen på logik)

Sverige är inte så jäkla goda som vi tror, vi kanske inte är i krig ( förutom Afghanistan då) men var tar alla vapen Sverige exporterar vägen? Och kom inte dragandes med argumentet att vapnen inte används, herre gud då är man ju riktigt tok naiv. Vapen som säljs används antagligen någon gång, varför skulle annars någon köpa dem? För att ställa på hyllan och titta på?

Sverige bör sluta att exportera krig och istället exportera fred.

Det handlar inte om retorik, det handlar om politik!
En annan sak är att S går tillbaka i en ny opinionsmätning och därmed kan man nästan förutspå att den som vinner nästa val kommer vinna med bara några få procent. Som det brukar vara alltså! Så ser det ut i den politiska "liberala" ankdammen. Den ledning som de rödgröna haft, har man slarvart bort genom att inte vara tydliga med man vill och ha bristfälliga och kortsiktiga visioner. Alliansen har sakta men säkert placerat sig högre och högre i opinionen.

Baylan (partisekreteraren) var inte orolig enligt en interjvu i SR. Han sa att det kommer 100 till opinionsundersökningar innan valet.
Nej, det är klart, som andra högsta höns i partiet kan han inte vara orolig ( det hör till att inviga mod och kämpar anda i rörelsen) Men å andra sidan,
jag lovar att ha en "vit" månad från öl om Socialdemokraterna hamnar över 40% i valet. Jag tror siffrorna som man har idag, runt 37% kommer vara nära det man får, alltså runt samma resultat som vid 2006. Av den enkla anledningen att partiet inte är bättre, i nuläget! Och jag ser inte någon tendens att det kommer blir bättre, hoppas att jag har fel.

Palme lyckades komma över 40% i något val vill jag minnas, men Sahlin är ingen Palme. Ingen politiker i svensk politik kommer ens i närheten av Palme. Wetterstrand innebär antagligen att de rödgröna vinner med 1-3% men hon är inte heller någon Palme. Dock bäst i den politiska klassen. Grattis Mp!

Det finns i nuläget ingen politiker som folk älskar eller hatar, det är överallt ljummet. Till och med Ohly (kommunisten) är ofarlig! Fan vad jag saker Gudrun.

Jag tror att Socialdemokraternas starkaste personlighet sedan tidigt 1990 tal var och under många kommande år kommer vara Anna Lindh som tragiskt blev mördad i Euro valrörelsen 2004. Anna Lindh hade den "anda" som Palme hade.
Anna Lindh fick människor att ärligt tro på politiken. Hon var helt enkelt en lysande, unik personlighet i svensk politik. En lysande stjärna bland alla dessa politiska teknokrater! Ärlig, rakt fram, en trotsig individ med tanken om att den "omöjliga" verkligheten visst går att förändra. Att politik handlar om att verkligen vilja förändra.

Av trojkan Lindh, Sahlin, Wallström. Var Lindh framför andra framtidshoppet för Socialdemokraterna ( Läs boken " Det måttfulla upproret" av Jesper Bengtsson).
Med Anna Lindhs död, dog en bit av den framtida Socialdemokratin. Någon ny personlighet som Anna Lindh, eller Olof Palme har inte kommit fram. Det tar antagligen ett decennium eller två innan nästa lysande stjärna kommer fram. Hur Sverige ser ut då, vågar jag knappt ens tänka på. Liberalismen har sakta men säkert ätit sig in i alla system, oavsett om regeringen varit "vänster" eller höger.

Ett grundläggande problem för Socialdemokraterna är att "vanliga" människor (alltså de som inte är aktiva i partiet) antagligen många gånger ser Socialdemokraterna som ett väldigt "liberalt" parti, ett parti i den politiska mitten. Och att det var bra att man fick ett nystart med Alliansen förra valet. Nu är många trötta på Alliansen ( de har gjort för mycket högerpolitik!) men det är nog ganska få som vet vad Socialdemokraterna och de rödgröna egentligen vill! Frågan är alltså skall man vinna för att folk är trötta på Alliansen eller för att de aktivt vill ha en ny politisk riktning?

Aftonbladets ledarsida skrev för inte så länge sedan att partierna har lärt sig att det personliga samtalet är avgörande för vinst. Socialdemokratiska valarbetare skall alltså gå ut och prata med folk. Själv kommer jag inte knacka dörr för jag anser att hemmet är en fredad zon, att prata politik med stressade föräldrar mitt i middagen, tvätten, passar sig inte. Däremot kommer jag vara ute på torg och kampanja.

Politikerna måste vara så bra att folk faktiskt söker sig till valstugorna för att fråga hur de vill förändra i Sverige? Att så inte är fallet, är såklart tragiskt.

Svensk politik behöver en Lindh, en Palme för att tända till.

Var är du lysande politiska stjärna ? Visa dig! Lys upp detta svartgrå politiska landskap.

En bild säger mer än tusen ord!

2010-02-12T15:08:00.008+01:00

Genom att kolla på den här bilden kan vi utläsa en hel del. Läs först inlägget sedan granskar du den länkade bilden.

Vad den länkade bilden visar är inkomster uppdelade i tio grupper. Grupp 1 har minst inkomst, alltså främst sjuka och arbetslösa, och grupp 10 är de rikaste.

Det här är ett väldig bra sätt att mäta utveckling när det gäller inkomst ( och hur samhället utvecklas) eftersom att man med flera grupper kan se å ena sidan hur fattiga människor får för inkomstutveckling, samt hur mellanskiktet samt även toppskiktet har det. Det blir alltså en mycket tydlig bild över hur samhället förändras, vilka är de som tjänar på Alliansens politik?

Bilden visar att borgerlighetens politik handlar om " Ta från de fattiga och ge till de rika" som det även står med grafitti på en vägg nära där jag bor. Grupp 1 och 2 ger till de övriga. Alla har alltså inte tjänat på Alliansens politik, de som har förlorat mest är de svagaste grupperna i samhället.

Om man med svagaste menar de med minst ekonomisk marginal.

Det intressanta är enligt mig:
1. Inkomstökningen hos de övre skiktet 7, 8 är större än 6 och 5. Den grupp som fått mest sänkningar är faktiskt tro det eller ej grupp 9, vilket tillhör de riktigt rika

( De i innerstaden, speciellt Östermalm, Södermalm, Norrmalm, och villaområden som Täby bör jubbla medan röda linjen mot Norsborg kanske inte är lika "happy").

Det finns alltså en tydlig utveckling som innebär att ju större inkomster du har, desto mer tjänar du på Alliansens politik. Vilket faktiskt är vad de strävar efter.

(Vilket för den som är insatt i borgerlighetens ideologi kanske inte blir så förvånad. Ett grundelement är att stora skillnader mellan de som har och de som inte har, inte är ett problem enligt borgerlig ideologi. Utan att det snarare handlar om att spä på ojämlikheten för att hungriga vargar jagar bäst och detta skapar större tillväxt vilket i sig på sikt gör det bättre för alla. Att sedan brödsmulorna inte ramlar ner i den takt borgerligheten tänker, det är ju synd.)

2. Det är en mycket tydlig inkomstsänkning hos de lägre skikten, 1 och 2. Det är ganska dramatiskt för grupp 1, där kan vi verkligen snacka om stålbad.

3. Tanken på att "alla" har tjänar på Alliansens politik är alltså grovt felaktig.
De som har tjänat mest på det är främst höginkomstagare, eftersom att deras skatter har minskat mest, samt att de som förlorat mest är de fattiga.

4. Därför stämmer grafitti bilden, " Alliansens politik: ta från de fattiga, ge till de rika " även om jag vet att grafitti inte direkt gör att folk vaknar upp från sömnen.

Nu är det så ( för jag vill vara ärlig) att det går faktiskt att moraliskt argumentera för att det som har skall ha mer och de som har mindre skall ha mindre ( Jo, det är sant!). I många öron klingar detta falskt, röstade man verkligen fram Alliansen för att öka skillnaderna mellan folk? Var inte tanken att arbetslösheten skulle minska och att "alla" skulle få det bättre?
Jo det var tanken, istället har arbetslösheten ökat, A-kassan och sjukförsäkringen är kvaddad, de som tjänat mest på skattesänkningarna är de som har det bäst ställt.

Argumenten från högersidan handlar om att det viktigaste inte är att tänka på hela samhället, utan att skapa frihet för individen genom att staten får mindre och mindre resurser. Högern betonar gärna frihet från, medan vänstern betonar frihet till.

I själva verket kan man som någon filosof antagligen skulle påstå att människor vill både ha saker från staten och vara ifred. Det beror helt på vilken livs situation man är i, den rike vill antagligen inte betala den skatt. I wonder why...
Den som ser samhället som ett helon ( att delarna påverkar varandra hela tiden) anser antagligen att skatt i sig inte är problem, om de används på ett vettigt sett.

Sociologi och länder

Rent sociologiskt är det dock solklar att länder med mindre offentlig sektor ( USA och England) får större inkomstspridning än länder med större offentlig sektor ( Skandinavien) eftersom att staten inte får den utjämnade roll den har i till exempel Skandinaviska länder. De som tjänar på utjämning är såklart de första inkomstgrupperna ( Kvantil 1,2,3,4) medan de med högre inkomster ( Kvantil 5,6,7) frågar sig om de får lön för mödan. Medan de med lägre inkomster och mellaninkomster ser det mera som självklart att små skillnader är bra för samhället, ser de i högre inkomstskick sina surt förvärvade pengar gå till det allmänna som de anser borde vara mindre, för de själva tjänar på det.

Socialdemokratin och den "enda" vägen!
Det man från Socialdemokratins håll historiskt lyckats göra är att "köpa" mellanskiktet genom att den offentliga välfärden håller hög kvalitee. De som har det bra ställt har alltså varit villiga att betala en ganska hög skatt, för att bland annat sjukvård och skola varit bra. Man har ansett att man fått någonting tillbaka, och därmed har mellanskiktet och det undre skiktet i inkomstnivåerna samarbetat för att historiskt ha skapat "välfärds" landet Sverige där ingen är totalt utanför samhällets skyddsmekanismer. Detta är såklart en propaganda bild, Sverige har de senaste årtiondena alltid haft en viss grad av fattigdom och problemen har antagligen varit att Socialdemokratin sett sig som naturliga ledare av landet och minskat den reformistiska takten mot ett samhälle med mindre ojämlikhet.

Politikerna har sedan 80 talet och framåt köpt liberala tankegods och sakta men säkert minskat politikens verkningsgrad.
Med minskad politisk verkningsgrad menar jag att medborgarna genom sina folkvalda sakta men säkert själva har minskat sin demokratiska makt över hur samhället förändras.
Detta har skett på flera områden, ofta med tanken att det bara funnits en väg att gå.
En tydlig sociologisk förändring är Göran Perssons kommunaliseringen av skolan och pensionernas privatisering.

Kommunalisering och pensionerna

1. Kommunaliseringen av skolan har lett till ökade skillnader mellan landets skolor, av den naturliga orsaken att kommunerna är huvudman istället för staten. De som främst har lidit är elever med särskilda behov, som ADHD, Aspberger, dyselexi och andra sk. "funktionshinder" har beroende på kommunens resurser hamnat i kläm.

2. Pensionerna är intressanta, i och med att Göran Persson råkade säga i Australien på en tjänsteresa att svenska folket antagligen skulle bli arga över deras kommande pensioner. Ett grundproblem med pensionerna är att en del spekuleras på börsen. Det är alltså lite ett lotteri hur ens pension kommer vara i framtiden, eftersom kapitalismen genomgår med jämna mellanrum kriser som sänker värdet på börserna.

Lever vi i en dystopi eller utopi?
Slutligen kan sägas att inkomsternas utveckling de senaste typ 20 åren inneburit ett samhälle med större och större ojämlikhet mellan inkomstgrupperna. En inte alltför vild gissning är att de rödgröna kan dra tillbaka denna utveckling men att det kommer ta tid. Den nermontering av välfärden mot privatfinansierade försäkringar som Alliansen byggt är för det första svårt att på kort sikt förändra, för det andra blir det politiskt svårt att återigen motivera mellan och högre skikt att betala en högre skattesats. Socialdemokraterna kommer i dagsläget antagligen inte att gå till val på att dra tillbaka alla de skatteförändringar som Alliansen gjort, och man kan därmed logiskt inte utöka den offentliga sektorn i den takt man vill.

Det är alltid svårare att dra tillbaka privatiseringar än att privatisera, och detta har varit ett grundproblem för Socialdemokraterna i alla tider. De gånger man förlorar val krävs det enorma resurser för att återställa välfärdens nivåer, och oftast kommer man inte i mål. Den positivt lagda ser det som så att det enda man kan göra är att steg för steg minska de stigande ojämlikheter i bland annat ekonomi och hälsa , och därmed skapa ett mer solidariskt samhälle. Den negativt lagda ser den nuvarande trenden mot ett alltmer liberalt samhälle som någonting som inte kan dras tillbaka, eftersom att varje gång vänstern förlorar går vi närmare mot permanent minskad välfärd.

Sanningen är kanske mitt emellan, vissa saker kan man dra tillbaka och vissa saker är på lång sikt förlorade.

SCB ger oss genom inkomstutvecklingen en tydlig hint om var samhället är på väg när det gäller ojämlikhet.

Framtidsprognoserna när det gäller ojämlikhet ser för att sia ganska dåliga ut; om de kommande tjugo åren är likadana som de gångna tjugo åren kan vi räkna med ett samhälle där vi lever i olika världar. Där ett litet antal har det sjukt bra ekonomiskt och där andra sliter för brödfödan. Jag är optimistisk pessimist.

Jag skulle vilja avsluta med en dikt, men jag nöjer mig med att säga:

- Kampen fortsätter kamrater, tillsammans är vi starka!

Vad tusan gör Sverige i Afghanistan?

2010-02-08T17:44:00.008+01:00

Sverige har drygt 500 soldaterar i Afghanistan. Att det igår dog två soldater kanske får svenska folket att vakna upp. Vi är i krig!! Det är en teoretisk fråga om Sverige faktiskt med Afghanistan slutat ha den stolta traditionen att inte kriga, det finns mycket som talar för att i och med soldaternas närvaro i Afghanistan så är Sverige återigen i krig. Vilket i alla fall jag tycker är en skamm, speciellt eftersom det verkligen kan ifrågasättas vad vi har för funktion i landet!

Om man är elak kan man säga att den svenska truppen som är där på FN mandat med största sannolikhet blandas ihop med NATO och det i sig är en bra anledning att dra sig ur.

Ett annat argument handlar om att det inte är soldater som föbättrar säkerhetsläget utan andra faktorer. Om jag kommer ihåg rätt anser svenska Afghankomiteen att mer soldater inte behövs, det är snarare mera insatser för att bygga upp landets strukturer som behövs. Som til exempel skolor, sjukhus, politiska funktioner med mera.

Afgahnistan har varit i totalt kaos i årtionden, och att NATO skulle få bukt med talibanerna kan man nog korsiktligt glömma. Det är klar att man kan få rätsida på ett land om man satsar oerhörda resurser under en mycket lång tid, men frågan måste ändå ställas.

Är väst ute på någon sorts modern kolonialism stråt? Man brukar tala om post-kolonialism och menar då att det inte är så enkelt av att jorden drygt 80% varit kolonier och bara hux flux *fanfarer och dans* blev självständiga. Kolonialmakterna har såklart fortfarande inflytande och dagens värld är en värld där väst styr och ställer lite som man vill. Det får man väl tycka är bra, men säg då att väst skall styra och ställa och framställ inte Afghanistan missionen som någon rädda-världen lek. Vilken värld kan man också fråga sig? Skall man rädda folk från de själva? Snacka om paternialism!

Vad gör väst i Afghanistan? Stjälper eller hjälper vi? Hur ser Afghanerna på västs totala militära dominans i landet?

Behövs det mer humanitär bistånd eller soldater, eller både och?

Frågorna är enormt komplexa, det som dock inte är komplext är att väst har en historia av att härska över människor runt om i världen. Kolonialism och imperalismen försvinner inte bara för att de formella strukturerna ändrats. Tankestrukturen som handlar om att väst skall lära övriga världen hur de skall sköta om sina länder, är inte bara läskigt utan visar på de hegemoniska bilder väst kablar ut genom flera kanaler.

Vad tusan gör Sverige i Afghanistan?

PS. Ja jag vet att man kan säga vad blir bättre av att Sverige drar tillbaka trupp, men om man skall åka halva jordklotet i någon sorts rädda-världen-mission. Då får man faktiskt var beredd på att förklar hur man tänker. Speciellt, med tanke på västs historia av kolonier! Det är ingen vacker syn att totalt dominera länder. Det kallas av många för ren och skär imperalism. DS.

Läs gärna en intervju med Magnus Norell, som är en av Sveriges främsta experter på terrorism här.

Nej, skattesänkningar löser inte alla problem!

2010-02-07T09:46:00.009+01:00

Nu när jag jag har på söndagsmorgonen druckit mer än tre koppar mycket starkt tee, så tänkte jag skriva om skattesänkningar, och varför det inte är en bra ide! I grunden handlar det om:
1. Skattesänkningar drar isär samhället!
2. Skattesänkningar minskar välfärden även om folk vill ha välfärd!
3. Skattesänkningar skapar i sig inte arbeten, i så fall skulle arbetslösheten inte vara så stor!

Fredrik Rein(svält)feldt, talade i helgen i Upplands Väsby. Där kom det fram att Moderaterna skall ändra sin kommunikation för att attrahera kvinnor, för det är så i den nuvarande opinionen att kvinnorna röstar rött och männen röstar blått. Kvinnorna förstår enligt Rein(svält)feldt inte att skattesänkningar gör livet till ett evigt partajande
( det kan ju också vara så att de fattar att de istället för statlig service får betala privat för samma service men men...)

Skattesänkningar är för det första en dålig ide eftersom att folk faktiskt gillar att välfärden producerar saker ( Enligt en undersökning från Umeå universitet har svenska folket en positiv syn på vad välfärden levererar) vilket blir svårt om man hela tiden måste dra ner på verksamheter. För det andra ger skattesänkningar uppenbarligen inga jobb, eftersom att Alliansens starta-nya-arbeten-politik snarare är en arbetslöshetspolitik, fråga ungdomarna de vet!

Skattesänkningar handlar dock faktiskt i grunden inte om siffror, det handlar om ideologi ( som alltid). Tanken från borgarnas sida är att det privata är mer effektivt än det offentliga, och att varje individ därför skall köpa sin egen välfärd. Sedan ger man blanka tusan i om detta påstående är direkt fel, eller svårt att belägga vetenskapligt. Man gillar helt enkelt privata utförare!
Kosta vad det kosta vill...

Det intressanta i sammanhanget är att det för det första är svårt att bevisa att det privata är så mycket bättre än det offentliga, och för det andra så är folk faktiskt nöjda med vad välfärden producerar. I alla fall om man går efter Umeå universitets stora undersökning för något år sedan. Vilket jag visserligen inte har källkritiskt kollat, men jag antar att sociologerna har ställt frågorna på ett vettigt sett. Hur frågorna ställs påverkar nämligen svaret.

Alliansen van på jobbfrågan, inte på skattesänkarfrågan! Nu försöker Rein(svält)felt att skapa ett klimat där skattesänkningar ses som någonting som skapar arbete, även om det bevisligen inte gör detta.

Alliansen hade ett ganska stort överskott i budgeten som Socialdemokraterna innan skapat, det man gjorde när man vann var att sänka skatten drastiskt. En tid efter att man sänkt skatten blev det en finanskris vilket resulterade i att staten istället för att kunna stimulera ekonomin som Keynes talar om, var handfallen! Man hade inga pengar att stimulera ekonomin med och se till att offentligt anställa kunde ha kvar arbetet. Sent omsider skapade man stimulanser efter att bland annat KI tjatat sig fördärvade om att stimulanser var viktiga!

Problemet är alltså att det Alliansen gjort är att medvetet sänkt statens ambitioner, från att till exempel utjämna mellan de som inte har och det som har. Till att abdikera till företagens goda vilja, som vi vet heter pengar. "Money is king" i den kapitalistiska världen. SÅ är det det och kommer så förbli under en långt tid framöver. Om inte socialismen får en ny kick, vilket verkar blott vara en söt dröm.

Det intressanta är dessutom att boken The Spirit level, som visar att ojämlika samhällen är sämre för gruppen ( nähä...är det sämre när en liten elit har jättemycket pengar för gruppen?)) har nu översatts på svenska. Att låna den på bibblan var dock svårt, det var 24 i kön.

För kapitalism skapar ojämlikhet som jag tjatat om i bland annat inlägget innan. Det Spirit level antagligen tar upp är det faktum att människor jämför sig med varandra. För så är det, om grannen har en gammal bil och du har en gammal bil så är allt frid och fröjd. Sedan går grannen och köper sig en cool Volvo och du står där med din gamla Volvo 740. Det som händer är att du då jämför dig med grannen, och blir avundsjuk och mår sämre av att han/hon har en nyare bil, även om din bil puttrar på riktigt bra! Ojämlika samhällen skapar alltså en massa statusstress som i sin tur leder till att folk mår sämre. Svårare än så är det inte för att göra en lång historia kort. Ojämlikhet skapar stress, som leder till att människor springer snabbare även om de faktiskt i själva verket står stilla. Ett "roligt" exempel är den exklusiva butiken som säljer svarta kläder vid Stureplan. Om du klär dig i Svart från HM eller från den exklusiva butiken spelar för i princip alla ingen roll, det som gör det är känslan av lyx. Det kan i princip vara samma tyg.

Anledningen till att vissa socialgrupper till exempel har snobbigare kläder är för att märka ut sig som speciella; problemet ( för dem) är att de flesta inte kan se skillnad på en Armani och en Dressman kostym och därför kan människor köpa sig förbi statusen och på så sätt minska ojämlikheten. Värre blir det dock med bostäder... där är det inte lika lätt att köpa sig till jämlikhet eftersom att bostäder är betydligt mera tydligt vilken socialgrupp man tillhör.

Bor du tex. i en fattig förort, är du knappast ekonomiskt rik ( du kan ju vara rik på till exempel kärlek, vilket enligt mig slår en miljonvinst! Hellre kärlek än pengar!)! Du mår dåligt av att veta att det finns en massa rikisar inne i stan, och så börjar din statushets. Även om du trivs med din partner och dina barn är friska.

Du ser inte vad du har utan vad du inte har och det skapar statustress, det är en konsekvens av ett ojämlikhet samhälle.

Ni högermänniskor som trodde att de fattiga fått det bättre, var god läs detta inlägg av Storstad innan ni nästa gång öppnar munnen!

Läs också Ehrenbergs klockrena krönika här.

Starta en nättidning NU!

2010-02-04T16:48:00.010+01:00

Gissa vem?

Rättat från stolliga stavfel.

Det finns mycket problem I Socialdemokraterna men även många möjligheter ( annars vore jag såklart inte medlem). Själv försökte jag bli aktiv i en områdesförening som inte hade några möten, vilket ju var ganska sorligt att få reda på ( och då bor jag ändå på den röda tunnelbanelinjen, den mot Norsborg).
För tillfället har jag heller inte tid att vara hjälte och starta upp någon förening, då min utbildning kommer i första hand.

Nå, nog om icke fungerande områdesföreningar. Det är ett inlägg värt för sig...

Att vända det vikande medlemsantalet!
OM man vill vända trenden mot allt färre medlemmar så är kommunikation helt centralt. Som Tvärdrags redaktör Daniel Suhonen för länge sedan sagt, så går det att starta en tidning om man minskar antalet ombudsmän. Det är faktiskt ( anser jag) en akut situation för S ( både opinionsmässigt kom igen 36% och rasande medlemsantal akuta situationer kräver mod! Man måste våga handla, inte paralyseras av det faktum att svårigheterna aldrig verkar minska. Man måste resa sig och rulla upp stenen en gång till för berget!

En nättidning skulle kunna vara en poäng, eller varför inte en "vanlig" tidning? Varför inte göra om AIP till obligatorisk tidning för alla medlemmar I S?
Eller köpa ETC och prångla ut den till alla sossar. Ehrenberg är faktiskt sjukt duktig och Socialist! Så vad är problemet, egentligen? Är han för självständig?

Vad gör LO med alla sina fondmiljarder? Är det verkligen rätt att bara låta pengarna ligga och förränta sig, skall de inte användas till någonting? Speciellt borde de användas i dessa tider, när avvecklingen av välfärden sker sakta men kontinuerligt!

För det luriga är, om man gör några små förändringar som minskar det offentliga varje år, så kommer detta att leda till att på sikt helt genomgripande förändringar. Som vi idag inte ens kan tänka oss! Och inte är det den "vanliga" arbetaren som vinner på att skolor privatiseras, sjukhus får gräddfiler. Att inkomsterna mellan grupper ökar ( Se ny statistik från SCB). Den permanenta fattigdomen biter sig fast på höga nivåer och kommer antagligen i framtiden att närma sig USA och England. Samhället dras isär och medelklassen vänjer sig vid att betala via det privata istället för via det offentliga. Så vinner man alla framtida val, genom att skära ner på välfärden och splittra medelklasssens och arbetarnas gemensamma vilja att betala skatt.

Kallt resonerande inser jag att reformismen står inför gigantiska utmaningar. De skattesänkningar som Alliansen gjort och kommer göra om de vinner 2010, gröper ur det allmänna och kommer ta flera flera år att täppa till ( hur många får jag kalla kårar av att tänka på) Saker som till exempel Apoteksmonopolets privatisering går inte att dra tillbaka. Kostnaden är helt enkelt för stor! Marknaden vinner. Det offentliga förlorar.

Liberalismen är på offensiven, och tro inte att tankestrukturerna slutar bara för en genomgripande finanskris. Liberalismen accepterar mycket stora skillnader i inkomster mellan människor så länge den "guden" tillväxten ökar. Smulorna från bordet hamnar på golvet, där de fattiga i arbetarklassen får slita för sitt dagliga bröd. Och "tillväxtguden", ja den leder enligt vetenskapen till ekologisk katastrof.

Vänstern, måste formera sig inåt och utåt. Öka kommunikationen internt och externt, för att på sikt krossa den borgerliga hegemoni som SAP under 1900 talet hela tiden stridit emot. Den borgerliga hegemonin som anser att man måste acceptera att en viss procent i samhället har det skittufft, medan en annan procent hela tiden ökar sitt ägande av produktionsmedlen gentemot den stora massan.

För detta är en grund i kapitalismen som system, de rika blir rikare än de fattiga, som får i bästa fall kanterna av brödet . Kapitalismen tar inte hänsyn till humanistiska högburna ideal och slogans om att " Alla skall med". Faktum är att det rent sociologiskt blir absurt att ens tala om att " Alla ska med" med när självaste SCB visar att inkomsterna aldrig har spretat så mycket från de fattiga och de rika som idag. Vi lever helt enkelt i ett enormt ojämlikt samhälle.

Starta en tidning, våga ifrågasätta den borgerliga; kapitalistiska hegemonin!

Utan att även i grunden våga diskutera ägandet av produktionen, kommer samhället antagligen att dras isär än mer i framtiden sett till idag. Därför att det är kapitalismens logik. Punkt! Liberaler säger inte emot, för dem är ojämlikhet i sig inte ett problem. Problemet är att utmana tillväxt hysterin, masspsykosen som får oss alla att springa framåt och inte komma en meter.

Hörru, vi hörs om 10 år och jag skall bjuda dig på mycket fin Whisky om inkomstklyftorna dragits ihop, och är som på 70 talet. Jag tror ärligt talat inte ett smack på det ( idealismen dog för länge sedan) men jag kommer kämpa, göra min lilla del för att motverka de framtida tendenserna. Bland annat genom att påminna er om att det finns en annan värld som är möjlig, en värld där vi är solidariska emot varandra och kämpar för varandra, istället för att motarbeta varandra.

Samtidigt spelar faktiskt de rödgröna roll de socialistiska partier som har en promille eller någon procent kan ju drömma om att påverka i verkligheten. De rödgröna kan faktiskt hindra ojämlikheten, dra i bromsen, och om man vågar vända den passiva politiken till aktivitet!

Vågar de rödgröna vara aktiva och på allvar utmana kapitalismen eller kommer man acceptera än större skillnader mellan människor? Detta är en kärnfråga! OM man accepterar ökade skillnader, så slår man ut sig själv. På sikt gör man politiken obrukbar.

PS. Och då har knappt ens nämnt att kapitalismens ständiga tillväxt hets är oförenlig med moder jord, och att klimatproblemen med stor sannolikhet kommer skapa tiotals miljoner klimatflyktingar. Det finns ingenting i nuläget som pekar på att politikerna följer vetenskapen. Kapitalismen måste skyddas, även om det leder mer eller mindre till undergången. DS

" Det handlar om ett par hundralappar i månaden"

2010-02-04T00:27:00.006+01:00

Min granne får manifestera hur politiken idag fungerar. Daniel Suhonen skriver ett kokande inlägg på Tvärdrag.se om att politik måste handla om värderinger, att partier skall vara annorlunda och debattera tydligt vad man anser. Ja det kan man ju hoppas, för de vinner demokrati på. Och det är ju en klar poäng om folk känner att det spelar roll att de röstar, att inte mittenpolitiken blir helt styrande.
Men det det är som grannen sa, när vi åt lövbiff och jag vet inte vilken gång i ordningen jag druckit för mycket öl; konstaterade på sitt Handelshögskole vis:
- Det handlar om ett par hundralappar i månaden, skillnaden är inte så stor egentligen...!

Antagligen sa han detta mitt emellan tuggorna ( jag lagade mat sent 21.30) för jag reagerade inte så mycket, jag var väl fokuserad på köttet och ölen. Nu i efterhand inser jag att det han sa var mer viktigt än själva middagen. För han har ju helt rätt och helt fel.

Å ena sidan har S gått åt höger de senaste 20 åren och M har på senare tid gått åt vänster, även om retoriken kanske ibland döljer att de egentligen trivs ganska bra med att vara ett högerparti. Det är ju en sak att låta som sossar och sedan speciellt i Sthlm hej vilt privatisera allting man kan, även om det sker till underpris.

Å andra sidan är det faktiskt skillnad, och skillnaden ligger i om hur mycket som skall ägas gemensamt och hur mycket som skall ut på marknaden- vilket leder till minskat demokratiskt inflytande.

Det intressanta är att i länder där offentlig sektor är mindre, så är klyftorna mellan de som har och de som inte har större än i länder där det offentliga är stora. Skandinavien har helt andra nivåer av fattigdom och social skiktning än England och USA.

Lars Ohly kommenterade visserligen i söndagens debatt att klyftorna mellan de som har och de som inte har, har inte varit så stor sedan SCB började mäta på 70 talet.

Ur jämlikhetsmått är samhället sämre än för 20, 30 år sedan.

Men vi går tillbaka till min granne, han konstaterar att S inte kommer göra revolution, nej inte ens reformismen får honom att tänka till. Han tror likt många andra att S är lite mera styrd liberalism än när högern får styra men inte så mycket mera. Även om han har fel, så är det talande att han inte ens reflekterar över det han säger. För det han säger är att det egentligen inte spelar roll vilka som styr, det är allmänliberalism ändå.

Man vill ju kraftigt säga emot, det var ju det där med Lars Ohly och SCB då...

Det är liksom skillnad på att sträva efter att utjämna samhället, än att retoriskt låta som sossar men agera som nyliberaler. Och framförallt att på sikt ändra hela det svenska samhället, för det är vad högeralliansen vill. Tro inte att man är nöjd förrens republikaner vallfärdrar till det nya kapitalistlandet, där väl till och med biblioteken snart blir privata- och i sin ordning tar betalt.

För jag tror ( och nu är jag faktiskt spiknykter) att vägen som det ser ut idag, är att biblioteken kommer på sikt ta avgifter på böcker. Det kan verka galet, att påstå något sådant. Men titta då tillbaka 20-30 år.

Jag hoppas verkligen att S inte köper mera liberalt tankegods, men när man säger sig vara för vinst i välfärden. Då vet jag faktiskt inte vad jag skall säga.

Det är fortfarande skillnad, det blir dock intressant att i framtiden se SCB´s statistik över rika och fattiga. Bli inte förvånad om några skålar chamgagne..

PS. I höstens val handlar det om att spä på ojämlikheten eller minska den. Var verkar bäst, att sakta dra tillbaka och skapa ett harmoniskt samhälle där alla, ja faktiskt alla får plats. Eller skall vi skapa ett elitsamhälle? DS.

Kolla in Storstad också, för en artikel om fattigdom.

Vänster och höger i politiken

2010-01-31T14:22:00.003+01:00

Det finns två alternativ i svensk politik. Den ena sidan vill minska de skillnader som finns mellan de som har, och de som inte har. De rödgröna vill dra tillbaka den utveckling som vi ser idag, som handlar om att samhället dras isär. Högeralliansen däremot tycker det är helt rimligt med större skillnader, man anser att de sjuka och arbetslösa skall betala skattesänkningarna som getts till de som har.

Jag personligen har svårt att förstå hur man kan anse att sjuka och arbetslösa skall få det tuffare, är det verkligen smart att göra det svårare för de som istället behöver hjälp? Är det humant?

Nej, såklart är det inte humant. Det är dumt att dra isär samhället, istället skulle vi behöva en politik som drar ihop gapet mellan människor. Bara för att vi är så vana vid stora ekonomiska skillnader och därmed ojämlikhet i material standard i samhälllet, behöver inte detta innebära att detta är rätt!

Ett smart samhällsbygge handlar om att få med sig så många som möjligt. Inte att dra isär samhället. Det är oekonomiskt och icke humant att göra det svårare för de som redan har det svårt, istället för att tänka egoistiskt bör vi bära varandras bördor.

Att utveckla välfärden, istället för att avveckla den. Handlar inte bara om att skapa ett mer harmoniskt samhälle, utan kan dessutom innebära att satsningar på miljöområdet kan göras. Vilket det är dags för, ekonomin måste anpassas till miljön inte tvärtom.

Gör som Malmö!

2010-01-28T21:39:00.004+01:00

I en artikel från ETC läser jag att Malmö satsar att bli den första svenska staden att helt klimatkompensera för sina utsläpp. Det är utmärkt, rent av strålande! I en tid när miljön krisar och den globala politiken visar sitt ointresse, kan en stad göra skillnad. Och framföralt visa att det går att skapa städer som är miljövänliga, istället för att säga att det inte går.

Det går om man vill! Små förändringar när det gäller miljö blir stora förändringar.

Frågan är, vågar Stockholm sätta upp samma mål?

Den radikala utopin om någonting annat!

2010-01-27T21:09:00.008+01:00

Bild: ljus i mörkret

Så satt jag där i soffan hos min granne. Vi båda har haft en konstig dag, vi har inte gjort så mycket alls. Själv har jag visserligen skickat iväg ett pirrigt meddelande på Facebook och lånat en skönlitterär bok som jag skall läsa i skolan. Håller på att tvärläsa en del böcker ( Alice i underlandet är för go).

Den radikala utopin handlar om att se det som inte är, att tro på någonting bättre. Jag har börjat inse att förändra världen, är nästan omöjligt, att förändra sig själv är betydligt lättare. Samtidigt får man inte tappa hoppet, det är viktigare att tända ett ljust i mörkret än att se allt det mörka.

Just detta, att tända ett ljus i mörkret är någonting som vi människor ofta är för dåliga på. Vi tenderar att bara se mörkret, oja oss, slå över till en annan TV kanal och uppgivet säga " Vilken jävla värld". Det vi inte förstår är att det i all ondska finns godhet. I den kakafoniska världen av nonsens, där så mycket skit kommer in i huvudet att det blir system fel, finns det de som faktiskt gör gott. Det räcker inte, men det är alltid någonting, bättre än ingenting!

Katrine Kielos skriver i AB om sjukfrånvaron om konstaterar att ny empiri ger en annan bild av varför sjukfrånvaron steg. Läs!

Detta är ett typexempel, man tror att det inte finns fakta som går emot rådande tankar, men så kommer det en hel bok som vederlägger sega tankestrukturer. Mera sånt!
Fick ett mail om att Karneval förlag ger ut den uppmärksammade boken ( The Spirit lever) som jämfört länder och kommit fram till att jämlika är bättre länder. Är nära på att köpa den, även om jag faktiskt behöver en dos skönlitteratur och mindre facklitteratur.

Summa sumarum: Läs Aftonbladet artikeln, lär Karnevals bok som översatt The Spirit level.

Den radikala utopin lever , det gäller att tända ett ljus i mörkret.

Därför är jag socialist!

2010-01-27T19:38:00.007+01:00

Den enkla anledningen till att jag är socialist är att kapitalismen uppenbarligen inte fungerar, samt att jag tror att människor hänger ihop! När jag menar att kapitalismen inte fungerar, tänker jag på de inkomstklyftor som skapas, samt att fattigdom finns. Vilket jag inte accepterar.

För poängen är att kapitalismen innebär att få människor som äger mycket får så mycket makt genom sitt ägande i produktionen, medan poängen med socialismen i grunden handlar om att människor tillsammans skall förändra det man anser skall förändras!

Att borgarna gör det svårare för sjuka och arbetslösa, är alltså inte konstigt. Det är en naturlig del av borgerlighetens tankar om att hela tiden premiera de som har mot de som inte har. Detta innebär ett kallare samhälle, ett samhälle där det är större skillnad mellan den som har och den som inte har! Är detta rimligt?

Människor hänger ihop, jag menar att starka människor är människor som är i en kollektiv massa, människan finner styrka hos varandra.

Kapitalismen skapar samhällen där få människor har mycket makt över själva produktionen, detta gilla inte jag. Jag kan faktiskt inte riktigt förstå hur man kan anse att det är ok att Wallenberg som exempel har så mycket makt som de faktiskt har.
Jag anser att man skall se till hela samhällets bästa, och att socialismen innebär att man tänker på helheten istället för delarna. Som SAP haft som slogan " Alla ska med". Och då menar jag alla, inte 80% eller nått...

Socialism handlar om att se människor som sammanhang istället för separata atomer. Medan kapitalismen ser människan som bara delar, ser socialismen människan i sin rätta natur; i kollektivet! Strävandes att skapa bättre liv för alla, inte bara några!

Därför är jag socialist!

För människor hänger ihop.

Att sparka på dem som ligger..

2010-01-25T19:45:00.004+01:00

Vad är borgerlighetens politik?

Svaret är enklare än vad man tror, det handlar i grunden om att dra isär samhället.
"Åt den som har skall vara givet" som det heter i Bibeln.

Det Alliansen lyckats med att göra är inte bara att sänka skatterna mest för de rika 60% av sänkningarna har gått till 10% av befolkningen. Man har också pajat A-kassan, nedmonterat finansieringen av välfärden genom skattesänkningar och till råga på allt skapat ett system som gör att cancersjuka måste arbeta!

Jag skojar inte. De är sant!

Hur tänker man då?

Jo, tanken är att den som arbetar skall få mer och den sjuke och arbetslöse skall få mindre. Det kan man ju tycka är bra, om man arbetar. Men är det verkligen bra att dra isär samhället, är inte problemet att samhället är för ojämlikt, behöver vi mer ojämlikhet?

För helt ärligt, vad är viktigast att ge ett par hundralappar till de som redan har, eller ge samma pengar till den sjuke eller arbetslöse?

Självklart är det så att om man inte är egoist så menar man att de som har det tufft, skall inte betala skattesänkningarna. De som har det tufft skall få mer hjälp inte mindre..

I ett vettigt samhälle tänker man på det som har det tufft. INTE sparkar på dem.

Höj skatten för de som tjänar bra, ge till de fattiga. Var en människa!

Samhället avgörs hur de som ligger i ränstenen har det.

Mina vänner, de hemlösa, de psykiskt sjuka, de arbetslösa. Hur lever de?

Bryr vi oss varandra eller trampar vi på andra för att komma någonvart.

Socialism eller barbari.

Rösta vänster!

Rösta för att dra ihop samhället och göra livet lättare för sjuka, arbetslösa, hemlösa ja alla de människor som inte klarar tempot.

För helt ärligt,
DU ( ja JUST du,) kunde varit den hemlöse som sålde tidningen en sen kväll, hungrig och smutsig.

Det handlar om ägande!

2010-01-25T11:32:00.005+01:00

Jag har läst bitar av Åsa Linderborgs doktorsahandling " Socialdemokraterna skriver historia" och kan verkligen rekommendera den ( finns på många bibliotek). Den pekar på ett antal saker som jag delvis kommer ta upp nu, på min lunchtid.

Linderborg menar kort att Socialdemokraterna har kämpat för intern och extern hegemoni. Man har alltså från partitoppen velat styra i vilken riktning pariet går, samt skapa ett samhällsklimat där Socialdemokratisa ideer ses som naturliga. Alltså att skapa hegemoni. Gräsrötternas åsikter har väl knappst i realiteten aldrig tagits på allvar, och i så fall som en i framtiden gällande fråga.

Det intressanta är att Socialdemokraterna skapade sin mothegemoni i samband med att samhället var djupt borgerligt, och Linderborg menar att SAP så småningom kom att köpa en del av de borgerliga tankegodset; mer specifikt att bygga folkhemmet men inte röra ägandet!

Detta är rent historiskt ganska naturligt, att helt gå emot de rådande är alltid svårt, lättare då att också inkorporera tankar som man anser verkar vara givande.

Det som jag får mest ut av boken är tanken på att SAP under de senaste åren inte diskutetat ägande, utan fokuserat på utjämning. Linderborg menar att en sorts " socialliberalism" varit SAP främsta märke, inte att utifrån socialistiska premisser försöka socialisera ägandet.

Hon är såklart någonting på spåren, det intressanta anser jag vara tanken på att SAP å ena sidan arbetat för att skapa ett samhälle där arbetarna får det bättre, men att göra detta på ett sådant sätt att ägandestrukuterna inte nämnvärt förändras.

Tänkte vi på Saltsjöbadsavtalet så förstår vi att SAP gjorde med LO och näringslivet en kompromiss. Kapital och arbete skulle gå hand i hand! Hur socialistiskt det är, kan vi verkligen fundera över!

Eftersom jag är socialist blir det såklart beklämmande att Linberborg lägger fram ganska så starka argument för varför SAP inte tagit tag i ägandet. För själva grunden i de orättvisor som finns, handlar i grunden om ägande av produktionen.

De försökt till fonder på 80 talet som falerade visar på svårigheten för SAP att diskutera och ta ställning när det väl gäller. Man kan alltså konstatera att det SAP är lättare att manövrera skatter och fördelningssystem, än att i grunden byta samhällets ekonomiska system. Nu är det många inom Socialdemokraterna som faktiskt anser att kapitalismen är ett problem, och bör på sikt bytas mot någontin vettigare.

Problemet är att denna debatt, som handlar om möjligheten till andra samhällekonomiska system lyser med sin frånvaro. Kanske man på Socialistiskt Forum hör tankar om att socialisera näringslivet, men det är väl främst där.

Det behövs en debatt kring ägandet i Sverige, en förutsättningslös diskussion som grundar sig i att Socialdemokraterna i grunden är ett anti-kapitalistiskt parti som på sikt vill skapa ett samhälle där jämlikhetstanken styr inte penningpungen.

I den interna hegemonin måste man släppa taget och låta diskussionen få förekomma, för att samtidigt styra upp partiet så att det är någon ordning. Balansen är dock fin, och ett parti utan diskusion, är i min mening ett dött parti.

I grunden handlar frågan om makt, och vilka det är som bör ha den? Flertalet eller fåtalet?

Som det ser ut idag är den reella makten hos ett fåtal! Är vi nöjda med det?

Det räcker inte!

2010-01-23T13:49:00.004+01:00

Så har kampanjen med Carin Jämtlin kicka igång och jag har på några ställen sett afficherna ute på stan. S är om jag inte är ute och cyklar (vilket jag inte tror) ett parti i nuläget runt 36%. Det kanske inte säger så mycket för den som inte har koll på siffror, men om jag säger såhär då:
- S ligger på samma nivåer som vid katastrofvalet 2006!

Då blir det hela lite tydligare.

Slutsats: Någonting är fel, någonting måste ändras.

I dagsläget är det Mp som gör att de rödgröna är större än Alliansen, S har inte klättrat över 40% vilket borde vara ett minimun mål för en rörelse som säger sig nå "alla". Vilka "alla" sedan borde vara, borde vara en sak att diskutera.

Framförallt är S svaga i de tre storstäderna Malmö, Göteborg och Stockholm. Med en riktig kalldusch när det gäller opinionsläget i Stockholm.

Problemet är enligt mig och ganska så många andra, att partiet inte är tydliga nog med vad man vill. Genom att behaga alla väljargrupper blir det hela utsmetat och i slutändan ganska ointressant. Det är ganska solklart att det blir svårt att ta en rörelse på allvar, som är såpass osäker på vad man vill.

För vad vill S?

Jag själv är inte helt säker, och då har jag ändå varit med ett tag.
Minskade klyftor ja, men sedan då? Vilka utopier har S? Vilka mål har man för framtiden?

En sak är i alla fall klar, det räcker inte med vad man gör.

Nu är det så att man tror att rätt kommunikation kanske skulle lösa problemen, då tror jag att man kört av vägen för länge sedan. För kommunikation kan bara kommuniceras om man har någonting att kommunicera. Om man inte har (tydliga) visioner blir det alltså lite svårt att med avancerade budskap komma någonvart.

Jag menar att om S skall klättra över 40% så borde man våga vara lite mera radikala, för att använda ett slitet ord. Jag tror helt enkelt att den förlust i mellanskiktet med lätthet vägs upp av de väljare som väljer soffan, alltså våra väljare. För de som inte går och röstar är många gånger vänster väljare, och de i förorten skulle också gå ut och rösta om de på allvar trodde att det skulle ske förändringar.

Nå, det här kommer ju knappast att ske. Av den enkla anledningen att de som har makten på toppen inte tror på min analys. De som har makten gillar helt enkelt inte tanken på att S borde rikta sig mera till arbetarklassen och inte vara fixerade vid Stockholms innerstad. Man har en långt gången teori om att utan medelklassen så är det kört. Därför positioneras politiken på ett sådant sätt att denna medelklass skall känna sig välkomna, och detta går stick i stäv mot tanken som handlar om att S är starka när man vågar vara radikala.

Kampen mellan traditionalister och förnyare kommer fortgå många år framöver. Och bör faktiskt mer eller mindre uppmuntras att fortgå. Problemet är heller inte att jag faktiskt helt ärligt föredrar 1975 års partiprogram gentemot 2001, problemet är om jag som är traditionalist och andra tex. förnyarna inte kan stöta och blöta olika åsikter. För det är solklart att det finns olika åsikter i ett parti som faktiskt ligger nära 40%. Annars vore någonting grovt fel!

Min något dystra analys, är att så länge S inte vågar vara mer av ett vänsterparti, iställt för ett mitten-vänster parti, så kommer man fortsätta att ha stöd av ganska få. Att S har stöd av så få när det är världens ekonomiska kris och ekologiska kris, är intressant.

Att S inte lyfter när det är ekonomisk kris och ekologisk kris, visar att väljarna inte vet var de har partiet.

Det som gör att de rödgröna antagligen vinner nästa val är tack vare Mp, som därmed kommer stärka både liberala och miljömässiga tendenser i svensk politik.

Om jag får drömma kommer 1975 års tankar tillbaka. Men det är nog bara drömmar...

Den hälsosamma ilskan

2010-01-18T22:45:00.005+01:00

BILD: Rädda Barnen.

Jag sätter på musiken hemma för att stoppa den inre blödningen. De inre såren läker aldrig, världen är för mycket smärta. Jag mediterar vid tunnelbanans perrong, känner lungorna dra in den kalla luften.

Tankarna kommer krypande, som prickskyttar som siktar mot sitt mål, för att släcka ännu ett liv någonstans i världen. Kulan går in i hjärnan och trasslar till systemen.

Denna värld är för mycket. Huvudet gungar medan rappen smeker hjärteroten.

Den unge är den gamle
Han sitter varje dag vid pappas grav, i Gaza. Den svenska journalisten intervjuar, honom. Han sitter varje dag en liten stund och pratar med sin döda pappa. Han känner att han är närvarande.
¨
300 barn dog i Gazakriget.
Mer än 1200 civila dog.
I samma takt kommer uppbyggnaden av Gaza ta mer än 500 år.

Jag sträcker upp mina händer och hytter åt himlen. Även om jag inte tror på gudar och om de finns verkar de inte bry sig.

Han sitter varje dag vid pappas grav, han är 8 år. Citerar första suran i Koranen.
Så ung, så gammal, tänker jag när jag läser om det hela vid fåtöljen.
En ung människa som inte får vara barn, utan slängs ut i verklighetens glassplitter direkt.

Små kulor av ondska penetrerar kroppen, hans son sjunker ner. Fotografiet fotar precis det ögonblicket när pappan förstått att sin son är död. Fotot av två palestiner som gömmer sig i ett hörn vid en skotlossning mellan israelisk militär och beväpnade palestinier.

Läkaren gråter.

Barnen sitter apatiska vid det förstörda huset i Haiti. Läkaren gråter för det handlar inte om att rädda liv, det handlar om att välja vilka som skall leva.

Hon tittar rakt emot mig och glassplittret fastnar i ådran, blodet slutar att pumpa och jag blir helt kall.

FN konvojen lämnar byn i Rwanda, de belgiska soldaterna har fått order om att lämna området. Ett par kilometer i närheten finns mobben, men knivar och manchete.

Det oerhörda rör mig.

Läkaren gråter.

Den hälsosamma ilskan slår mig.

Jag accepterar inte världen.
Jag säger NEJ till världen.

Nej, jag vägrar att acceptera en mänsklighet som strular till det för sig hela tiden.
Den hälsosamma ilskan baddar mitt inre, splittrets kanter rundas av. Blodet i kroppen pumpar återigen.

Politik är inte att vilja,
politik är detsamma som liv, en desperat vädjan om att grabben vid graven skall få psykologhjälp! En vädjan om att Haitis barn skall få vara barn.

Politik går inte att särskilja från livet,
allting du gör är politik.

Den hälsosamma ilskan handlar om att säga NEJ till världen. Och säga ja till utopin, tanken om en värld där fattigdom inte finns. Där klimatet tas på allvar.

Barnen säger
- Rör inte min kompis!

När mobbaren kommer i närheten.

Barnen, naturliga änglar med tanken om att kompisen skall ha det bra.

Tror du barn skulle vilja att vuxna arbetade 6 timmar istället för 8?
Tror du att barn och ungdomar förstår mer än vad vi så kallade vuxna förstår?

Jag säger JA till utopin.

En utopi som grundar sig i solidaritet gentemot den andre, en utopi som grundar sig i att lyssna på barnen.

För de har rätt.

Men kom igen nu...

2010-01-18T22:28:00.003+01:00

Jag tänkte jag skulle aktivera mig i SAP. Men det visade sig svårare än väntat!
Jag skall inte nämna vilka områdesföreningar jag tänkte skälla ut, men ett tips till alla som vill ha medlemmar överhuvudtaget är att se till att vara tydliga med NÄR och VAR det är möten. Annars blir det liksom lite svårt att ens gå dit..

Politik handlar om att förändra och unga människor tror jag fixar att umgås med äldre om de känner att det händer nått. Om det dock inte händer nått, då går vi unga någon annanstans.

Det handlar alltså om att få chansen att påverka i politiken, i partiet, inte att spejsa till det och göra det roligare eller nått.

SÅ kom igen nu, vill SAP ha fler medlemmar, var tydliga med information och ge unga människor möjligheten till makt.

Man kan inte heller utgå ifrån att unga inte kommer vilja sitta och hänga med äldre på möten, att det är kört. För då BLIR det en självupfyllande profetia.

Poängen är att våga fråga och aktivare människor som visar intresse? Annars har man förlorat en medlem innan man ens försökt.

Religion, politik och myten!

2010-01-16T18:50:00.005+01:00

Meditation är politik, politik är meditation!

Jag har hittat en ställning i min sköna fåtölj som gör att jag kan helt slappna av, ja eller i alla fall så mycket som är möjligt i en stol. Helt slappna av gör man ju bäst i en bra säng. Läste om meditation, och insåg att jag anser mig meditera bäst när jag sitter i den sköna fåtöljen och titta på mitt ljus som jag brukar tända i fönstret. Levande ljus är viktiga för mig.

Att inte göra någonting speciellt, att vara istället för att göra är ju grunden i meditation, sedan kan man bli kvacksalvare och lura stackars naiva västerlänningar att meditation är det mest svåra man kan hålla på med ( och ta redigt betalt dessutom!). Poängen är att det handlar om vara i ett avslappnat mentalt tillstånd genom att placera kroppen på olika sätt. Saken är inte att det är svårt, svårigheten är att göra det som är mest naturligt för oss till en vana - nämligen att vara djupt koncentrerad i nuet!

Att förändra sig själv, är att förändra världen. Att skapa vågor som är positiva istället för negativa. Det är också politik, på mikroskalan. Anser i alla fall jag.

Religion, myter och politik
Det "luktar" religion tänker många kanske nu; det här med meditation är ju någonting österländskt eller hur? Jaha, visserligen för det verkar som att man i Indien var väldigt tidiga med att meditera, men helt ärligt, är de österländskt att vara koncentrerad i nuet, att låta varje ögonblick gå över till ett annat? Jag skulle vilja säga att det är någonting allmänmänskligt.

Religion, meditation, och politik hör faktiskt ihop. Att vi i vårat sekulariserade samhälle ser religionen som någonting gammalt och mossigt, är intressant, eftersom att religion ser annorlunda ut beroende på vilka som är utövarna, tankestrukturerna kan vara både befriande och instängande.

Kristendomen, Islam, Judendomen, Buddhismen, eller vilka religioner vi nu diskuterar har många positiva saker men även negativa. Problemet är antagligen inte religionerna i sig, utan hur människor tolkar de religiösa skrifterna.

Det jag tänker på när jag lyfter fram de positiva sidorna, handlar främst om kärleken till den andre. Tanken på att människor hör ihop, vilket också är ett bärande tema i socialismen.

Politiken menar jag faktiskt behöver religionens visdom på så sätt att dessa strukturer genom årtusenden varit djupt involverade i hur samhället faktiskt ser ut. Det är klart att man kan slänga iväg alla gamla tankar, att säga att dessa gamla myter och berättelser är onödiga och att vi "moderna" människor inte har behov av gamla myter.

Jag tror dock att myter håller ihop samhällen, att myter är en central del i skapandet av samhällen som på lång sikt överlever.

I slutändan menar jag handlar politik om berättelser och myter som kommunicerar ut hur vi behandlar varandra och vilket typ av samhälle vi vill ha.

Religionerna tror jag har berättelser och myter som är värda att tänka på.

Miljö, mattematisk statistik och "smarta" människor utan riktig makt!

2010-01-16T12:12:00.006+01:00

Så sitter jag hos min kära kompis som läser ren matematik på Universitet. Vi båda har haft tenta tidigare på dagen, han på någonting som jag inte förstår, jag på post-koloniala studier. Maten smakar gott, i vanlig ordning har han lyckats (MVG) med maten och bubblet som han köpt smakar perfekt till maten. Vi kommer såklart in på politik efter ett tag och min smarta men något naiva mattematik kompis utbrister " Varför styr inte vetenskapsmännen ?" Jag replikerar med att fråga om det i sig skulle göra saker bättre, men kör sedan ett resonemang som handlar om att problemet handlar väl att politiker inte tar hänsyn till forskning. Där har vi det riktiga problemet.

Även om forskning visar att ojämlika samhällen är sämre än jämlika, att miljön krisar, att man tjänar ekonomiskt och humanistiskt på att minska hemlösheten
( hemlösa är riktigt dyra rent ekonomiskt, speciellt när de knarkar. Problemet är att man inte har resurser för att göra ordentliga hjälpinsatser, det blir halvdant istället).

Ett dygn senare sitter jag vid datorn och slösurfar. Eftersom att jag är den nyhetsknarkare jag är, läser jag via SR att dödsiffran i Haiti väntas stiga till 200 000 döda. Sedan fastnar ögonen vid en rubrik lite längre ner på SR sida. Det handlar om att EU inte kommer minska utsläppen med 30% som man tidigare utlovat, utan satsar istället på blyga 20%. Anledningen är att andra länder och kontinenter inte varit lika motiverade som EU. Inte helt förvånad läser jag nyheten.

Min vän som läser mattematik och som tycker att vetenskapen skall få mer makt skulle antagligen påpeka att det är konstigt att världens politiker går emot all forskning, som visar att mänskligheten faktiskt måste göra någonting åt miljöproblemen. Övertygande, mängder av forskning pekar på det ohållbara i att inte göra någonting.

Det är både en ekologisk och ekonomisk kris.

Det är helt enkelt stolligt att inte ta miljöproblemen på allvar. Det är ologiskt och icke rationellt. Det är kortsiktigt, icke vetenskapligt, tänkande med kraftiga skyddslappar, samt inte minst icke demokratiskt ( världens medborgare vill i opinionsundersökningar göra någonting åt miljökrisen).

Det finns en tanke om att människan är en rationell och intelligent varelse. Ja, och nej blir väl svaret. Intelligens behöver inte vara detsamma som visdom, och att förstöra planeten pekar inte på någon större visdom.

Jag brukar ibland säga att om kackerlackan som faktiskt har levt längre än människan överlever den dagen människan tar död på sig själv, så är faktiskt kackerlackan rent evolutionsmässigt intelligentare.

En stor hjärna behöver alltså inte vara bäst ur evolutionens synvinkel...

...Och intelligens är inte samma sak som visdom.

---------
"Optimisten och pessimisten har lika ofta rätt, men optimisten har fan så mycket roligare så vägen."

( Ja, så kan man ju se det..)

Fel inriktning vänsterdebattörer!

2010-01-15T15:17:00.005+01:00

Det har startat en debatt på Aftonbladets kultursida angående skriften Arena innehåll.

Den ena sidan ( Suhonen , Jofesson) menar att tidskriften Arena helt har tappat klassanalysen, medan Arena å sin sida menar att de är en "bred" tidskrift.

Min åsikt är att problemet i sig inte är att Arena är en bred tidskrift eller inte, utan snarare att problemet är mera akut. Problemet handlar snarare om att vare sig man anser att Arena skall intressera sig mera för klass eller inte; vänstern når inte ut.

Jag skall vara pragmatisk. Jag anser det inte det vara ett problem att det finns olika vänstertidningar, men lite olika fokus. Det är väl bra att tidningar är olika? Samtidigt kan jag förstå ilskan över att facket lägger ner pengar på en ganska så udda tidning som kanske inte riktigt rimmar med vad facken bedriver som kärnan i dess verksamhet. Men, helt ärligt, facket får väl lägga pengar på vad de vill, de har jag faktiskt inte att göra med. Jag är inte med i facket och uppriktigt sagt är jag glad om man gör någon som helt investering för att starta diskussioner!

Jag är faktiskt riktigt kluven till hela grejen. I grunden är jag trött på att vänstersidan och högersidan hos den breda (!) vänstern aldrig verkar kunna mötas. Å andra sidan så vore det så klart skönt om vänstern kunde vara vänster och inte semiliberala. Alltså just negligera klassperspektivet.

Men jag undrar, vad blir resultatet av denna diskussion? Vad är det som händer långsiktigt när vi istället för att lyfta upp att vänstern har olika sidor, stänger inne oss och ser våran "syn" som den riktiga?

Jag är inte så säker på att det hela är konstruktivt. Leder det här framåt?

Kanske man istället skall fokusera på att skapa fler mötesplatser för människor som anser att vänstern har någonting att komma med. Än att diskutera vad man skall diskutera!

Jag gillar helt inte debatten, och svaret är inte svart eller vitt.
Svaret handlar för att vara PK om att det skall såklart finnas tidskrifter för olika vänstersinnade, och att oavsett om man gillar Arena eller inte, så har de rätt i att vara hur "breda" som helst.

Som en not kan tilläggas att jag inte läser Arena dock läser jag regelbundet Tvärdrag, som jag hoppas växer i framtiden.

Slutligen vill jag tillägga att problemet inte handlar om att vänstersinnade ibland glömmer ( medvetet, omedvetet) klassperspektivet, även om Arena intresserade sig mera för klass ligger vänstern långt ifrån högern när det gäller media.

Kort och gott, vänstern suger hårt när det gäller media och kommunikation!

Där har vi det riktiga problemet!

Haiti, bistånd och fattigdom

2010-01-14T13:18:00.005+01:00

Jag är inne i en period där jag funderar en del på gud. Haiti katastrofen gör mig oerhört upprörd. Om det finns en gud, hur tänker denna varelse då?

Nå, det skall bli intressant att se hur världen agerar, Obama har via Vita Husets blogg sagt att USA kommer hjälpa till med katastrofhjälp, och Sverige skall också skicka hjälp.

Ett grundproblem är dock att det globala biståndet inte räcker på långa vägar. Andelen fattiga människor i världen har rent procentuellt minskat de senaste åren, men ser vi till antalet så har fattigdomen ökat i antal människor. Det är ett problem att de rika länderna inte kan nå upp till Milleniummålet som 2015 inte kommer nås. Detta är en skam och för att förstå varför man skall vara solidarisk mot människor på andra sidan jordklotet, handlar i grunden om att vi alla är människor.

Du kunde ha levt på Haiti!

Den rika delen av världen, tar inte sitt ansvar, vare sig det gäller klimat eller fattigdom. Adrenalinet pumpar hos mig...

Aftonbladet skriver också bra här.

Vill du hjälpa till för att minska lidandet för barnen på Haiti, skänk en gåva här.

Suhonen och Josefsson i Aftonbladet: "tidskriften Arena helt obrukbar"

2010-01-12T18:58:00.014+01:00

Redaktören bakom SSU:s debattidning Tvärdrag, Daniel Suhonen, kritiserar tillsammans med Dan Josefsson i dagens Aftonbladet (den socialdemokratiska) tidskriften Arena. Deras synpunkter är väl värda att beakta.

Huvudbudskapet i artikeln är att Arena-redaktörerna (Magnus Linton, Devrim Mavi, Karolina Ramqvist, Per Wirtén) tillhör en grupp socialdemokrater som kan beskrivas post-moderna; en grupp socialdemokrater som i princip kapitulerat inför nyliberalismens styrka den senaste tiden och därmed givit upp tanken på ett rättvist samhälle utifrån ett klassperspektiv. Arena ser idag endast den sexuella frigörelsen som en rättvisefråga realistisk att driva (en visserligen viktig fråga, men helt i avsaknad av ett höger- och vänsterperspektiv i dagens Sverige).

En debatt utifrån ett klassperspektiv existerar inte i tidningen, och målgruppen sägs enligt deras egen beskrivning vara "högutbildade enstamstående höginkomsttagare som bor i storstäder", samt "morgondagens makthavare". Borgerligheten, med andra ord. Beskrivningen känns provocerande, och man undrar, liksom artikelförfattarna, vad en sådan tidning alls kan tillföra arbetarrörelsen?

Socialdemokratin behöver tidningar och tidskrifter, dels för att nå ut till engagerade medlemmar, dels för att värva nya. Arena lyckas idag knappast med detta, och det är synd. Det leder till en försvagad arbetarrörelse och en ständigt längre väg mot ett rättvist samhälle.

Ironiskt nog verkar Tvärdrag utvecklas mot att bli den huvudsakliga debattidningen för engagerade partimedlemmar, unga som gamla. Det är bara att hoppas på att tidningen får större spridning och blir den största arenan för vänsterpolitiska diskussioner och idéer.

Läs artikeln! Läs Tvärdrag!

Reinfeldts pressekreterare i bjasskandal

2010-01-11T20:03:00.005+01:00

Edvard Unsgaard pressekreterare till Fredik Reinfeldt skrev följaande i sin facebookstatus

"tycker invandrare och invandrarföretagare är otroliga. Någon idiot hade i natt gjort det lite större behovet i vårt trapphus (och lagt sin halsduk där...). Jag ringde vårt städbolag som drivs av invandrare som på en halvtimme skickade över en ryska som städade och sanerade trappen. Det är arbetslinjen det, att på en halvtimme en söndag få fram en duktig städerska som gör ett fantastiskt jobb!"

Lite klassanalys kan vara på sin plats. Vem är det som torkar bajs i vems trappus och till vilket pris? Har alla möjlighet till denna snabba och utmärkta service?

Vi har idag en arbetsmarknad där folk skall vara stand by att rycka ut om chefen sms:ar att man behövs. Tusentals människor, företrädelsevis ungdomar och invandrare, måste vara flexibla och utan säkra anställningsvilkor och trygga löner. Ständigt beredd att rycka ut om det behövs att man på en söndagmorgon torkar bajs i någon rik mans trapp.

Jag menar inte att nedvärdea lokalvårdaryrket, tvärt om. Jag undar bara om det är ett gott samhälle för folkflertalet (arbetarklassen) att man skall behöva vara så tillgänglig och villig till arbete? Jag vet att det är bra för rika gubbar på Östermalm. De är ju de som lagat ihop denna illaluktande politik!

Andra om detta:

yttrandefrihet, ftw:
"Dock bör Unsgaard få en eloge för att som moderat ovanligt nog tala svenska och inte Schlingmannska, så att man till sist förstår vad borgarnas politik går ut på. Arbetslinjen innebär alltså att invandrare med en halvtimmes varsel, oavsett tidpunkt eller veckodag, ska kunna torka exkrementer åt de välsituerade klasserna. Logiskt sett borde det bekräfta den misstanke som grott sedan 2006, att "det nya arbetarpartiet" vänder sig till dem som har råd att ha pigor arbetande åt sig. "

Esbati skriver bra:
"Arbetslinjen innebär alltså att arbetslösheten ökar och jobbtryggheten dalar, samtidigt som det sitter invandrare på helspänn någonstans och väntar på att skickas ut på sådant de antas vara bäst på: snabbutryckningar till förmögna servicebehövande."

Bella:
"invandrare torkar bajs på nolltid",
Alliansfritt

SVD, Sydsvenskan,
Andra bloggar om: politik, Reinfeldt, skandal, moderaterna, arbetslinjen

Dalai Lama och den radikala tanken om jämlikhet

2010-01-09T16:53:00.008+01:00

" Jag tror det är första gången jag träffar de flesta av er. Men för mig gör det i vilket fall som helst inte stor skillnad om de människor som jag träffar är gamla vänner eller nya, eftersom jag anser att vi alla är lika; vi är alla människor. Naturligtvis finns det skillnader ... men vi är alla människor med en kropp och en mänsklig själ."
S. 17

Dalai Lama vid ett besök vid Arizona State University ur boken " Lycka".

Nu när det är på modet att i talesättet "alla lika- alla olika" bara betona olikheterna mellan människorna tänkte jag ur ett filosofiskt plan diskutera människan.

Människan och olikheterna

Människor som vi ser till vardags är olika i den "rika" världen. Det kapitalistiska systemet har gjort det möjligt för människor att klä sig olika, skapa olika bilder av sig själva. Vi säger att människor är olika, vi har olika temprament och smak, den ena lyssnar på kristen rock medan den andre föredrar klassiskt. Den ena är insnöad i politik, medan den tredje är inne på dans.

Människor är olika , för att vi uppmuntras att finna oss själva i "unikheten". Nå, så unika är vi inte, faktum att det finns ett antal kategorier av människor som går igen, och vi kan sociologiskt placera in människor i olika fack.

Det lättaste är att säga att vi är olika, men lika. Vissa kategorier är fasta, som att vi alla måste sova och äta. Arbeta och känna att vi har en mening med våran vistelse denna kort tid på jorden.

Människan och likheterna

Själv, skulle jag vilja påstå att det mellan människor finns mera gemensamt än olikheter, och att detta synsätt förpliktar. Om det är så att människor har fler gemensamma drag än olikheter, innebär detta att man inte måste behandla alla schyst?

Och vad innebär det att behandla andra schyst?
Snabbt utan djupare reflektion, anser jag att detta innebär att människor skall ha chans att utvecklas som människor, med en antal grundrättigheter. Människor har även skyldigheter, men framförallt rättigheter som människa.

Varje människa har rätt att finna lycka, genom livets snåriga väg.

Hur är det idag?

Även om vi alla i princip erkänner att människor är mycket lika, så innebär detta att vi accepterar gigantiska ojämlikheter. Eftersom att kapital, pengar, är det som i många fall gör livet lättare eller svårare, är det intressant att vi accepterar en sådan skev fördelning av kapitalet i Sverige. Det faktum att 2% av befolkniningen äger närmare 98% av alla aktieposter på börsen- som i sin tur påverkar arbetsmarknaden och annat.

Vi lever i ett gigantiskt ojämlikt samhälle, fast vi alla accepterar att människor är så lika?

Hur kunde det gå såhär?

Jag vet inte, i så fall skulle jag säkert inte sitta i en etta i en fattig förort..

Bilden är att vi är för jämlika, när aktieägandet på börsen visar precis tvärtom.

Kapitalet är fast hos en liten grupp människor.

Det spelar heller ingen roll om det är Dalai Lama som jag citerar i början eller ett barn på 4 år. Poängen är OM det stämmer! Är människor lika? Har vi ett behov av att leva i ett mänskligt sammanhang med mening? Har vi behov av närhet? Har vi behov av trygghet och kontinuitet? Har vi behov av att känna oss behövda?

Mitt oradikala svar är JA. Vi människor är lika, oerhört lika, och om du frågar en expert i psykologi så kommer de säga att människor har vissa sätt att handla vid vissa situationer och att vi alla inte är så unika som vi tror. Vi har en rad handlingsmönster som vi följer, just för att vi är människor.

Unikheten finns, jag säger inte att vi ALLA är PRECIS likadana, men om det visar sig i psykologiska och sociologiska forskning att människor reagerar liknande, vad betyder detta?

Politiken kanske har för lite koll på psykologi, sociologi, de mjuka disciplinerna. Vi är så fasta vid nationalekonomiska modeller som talar om den rationella individen fast vi alla vet att så vidare rationella är vi kanske inte alla gånger, och inte 100% av tiden ... om några är det, så är det ett fåtal!

Nationalekonomin har tagit över arenan och skapar modeller som inte passar människor.
Psykologin förpassas, vi skrattar år gubben Freud som blev förvånad när han ställde "konstiga" frågor till hård snörda överklasskvinnor.

För är det inte så att vi alla egentligen vet, att den hemlösa kunde varit jag?
Att narkomanen eller alkoholisten kunde varit jag? Att de avskyvärda människorna som vi motdefinierar bort, är en del av vårat mörka jag?

Det mörka jaget, som är det mörka istället för det ljusa.

Jag ser människor på tunnelbanan ibland, de luktar illa, de super, de knarkar, de är hemlösa och är förpassade till en fejkad verklighet där vi gör att de överlever men inte lever. Ett liv utan innehåll.

Jag ser mig själv. Jag kunde vid fel omständigheter varit en av "dem" - de avskyvärda!
En av de förpassade i samhället, de som vars knogar blöder av kyla när -10 äter upp deras värme, som de fått vid soppköket!

...Medan överklassen klagar när tunnelbanan mot Mörby C är försenad med 3 minuter.

--------------

" What lies behind us and what lies before us are tiny matters to what lies in us"
Oliver Wendell Holmes
ur boken Wherever you go, there you are.

Jämlika samhällen= lyckligare!

2010-01-03T12:57:00.006+01:00

Storstad har i två 1 2 inlägg diskuterat en bok som via empiri visar att ojämlika samhällen "mår" sämre än jämlika.

" Genom att analysera data från 23 rika länder, samt data från USA:s delstater, så visar de på område efter område att ojämlikhet är korrelerat med en rad sociala problem. Alltså: Klyftor kostar. Stora inkomstskillnader i ett i-land (eller en amerikansk delstat) är förknippade med sämre hälsa, mer våldsbrottslighet, sämre skolresultat, fetma, sämre tillit människor emellan, etc, etc."
Storstad

Jag vill tipsa om att läsa inläggen, Marika Lingren Åsbrink har mycket bra grafer som tydligt visar vad hon skriver om.

Min tanke är att vässa till ytterligare diskussionen kring ojämlikhet. Det finns nämligen forskning som visar att rikedom inte gör en människa lyckligare på längre sikt ( se boken "Lyckans Verktyg" för aktuella forskningsreferenser). Detta är mycket intressant, för om det visar sig att människor vänjer sig vid en högre materiell standard ( vilket inte verkar vara en helt otrolig tanke) typ. lyxbilar, mer kläder, större hus etcetera. Så faller hela iden med att ens tillåta mycket stora inkomstskillnader. Det är helt enkelt inte rationellt.

Istället för att låta en liten grupp ha en massa pengar som används till onödig lyxkonsumtion kan man använda detta till att höja minimistandarden hos de fattigaste, som faktiskt blir mer lyckliga av en materiell höjning än vad lyxkonsumtion har. Alltså om man vill öka lyckan i samhället så minskar man lyxproduktion och ökar de fattigas basbehov. En Porsche mindre och färre hemlösa är ur lyckoforskning logiskt.

Om man sedan inte vill öka den totala lyckan i samhället är en annan sak...

Man kan ju faktiskt anse att lyxkonsumtion har ett värde, att även om psykologisk forskning visar att personerna inte blir lyckligare av denna konsumtion, så har människan rätt till lyx; även om det inte ger så mycket!

Min position när det gäller ojämlikhet, är alltså att rikedom inte gör en människa lyckligare, för att personen vänjer sig vid rikedomen. Och att denna summa pengar kunde används för att minska fattigdomen i samhället. I sammanhanget bör det tilläggas att jag faktiskt anser att den totala lyckan i samhället är viktigare än enskilda individers lyxkonsumtion- vilket forskning visar på sikt inte gör människan lyckligare på grund av att man vänjer sig snabbt vid nya omständigheter.

Vi kan grovt sett ha två positioner här.
1. Maximera samhällets totala lycka.
2. Maximera individens lycka.

Problemet för den som har position 2, är att forskning ( se igen boken " Lyckans verktyg ") pekar på att det är mångt och mycket icke materiella saker som faktiskt gör en människa på längre sikt lycklig. Relationer ( minst tre nära vänner), arbete, graden av positivt tänkande ( är glaset halvtomt eller halvfullt) etcetera.

Att maximera samhället totala lycka, handlar om att se till att maximalt många individer kan nå maximalt många mål som de strävar efter. Staten kan såklart inte göra människor lyckliga, men det staten kan göra är att skapa förutsättningar för lycka, som till exempel flera chanser till skolgång, sjukvård, fritid, arbete etcetera.

Det intressanta är att vi med ekonomisk tillväxt tror att människor blir lyckligare, men det som faktiskt gör människor lyckliga handlar mer om att personen känner att hon eller han känner att de lever i ett socialt sammanhang, är trygga, litar på andra.

Politikerna borde alltså istället för att ha ekonomisk tillväxt som mål, istället ha lycka som mål.

Hur skapar vi samhällen där maximalt många kan bli lyckliga?

Mitt svar är att beskatta rikedom och högre inkomster högre, för att det för det första inte gör personen lyckligare på sikt och för det andra för att dessa resurser kunde används till att hjälpa någon i riktig nöd.

Man skulle kunna tillägga det moraliska argumentet, som handlar om att det faktiskt är vedervärdigt att det finns människor som bor i lyxhus och kör dyra bilar, när andra människor är hemlösa. Tanken om att behandla andra som man själv vill bli behandlad omöjliggör lyxkonsumtion när det finns fattiga.

PS. Jag tittar igen på en av mina verkliga lärare i livet ( helt ärligt!) John Kabbat- Zinn, när han undervisar vid Google om Mindfullness, som handlar om att vara i nuet. Ett tips är att du tar dig minst 10 minuter och ser vad du tycker om vad han säger, du kan bli uppriktigt förvånad! DS.

Vi skapar världen!

2009-12-30T16:32:00.005+01:00

I en lägenhet hos min syster och hennes pojkvän i Göteborg snurrar tankarna.
Efter att ha storhandlat på Konsum och druckit alldeles för mycket te, känner jag för att skriva ett positivt inlägg som motvikt mot alla negativa.

Vi skapar världen!

En viktig tanke är att världen förändras, till det sämre och till det bättre. Vi som människor skapar hela tiden våran egna värld, mikrokosmos men även makrokosmos. Det jag gör spelar roll för dig, det du gör påverkar min värld.

Den felande länken är att vi inte förstår att världen aldrig är given, världen är i konstant förändring, eftersom att människan som livsform är just förändring. Att inte förändras, är att dö en aning. Du är aldrig en fast konstant, även om just du kanske tror det. Hela ditt liv är grund och botten rörelse på något sätt.

Adolphson och Falk sjunger på sin skiva att människan påverkas av krafter vi inte ser. De fysikaliska grundlagarna som gör livet ens möjligt är någonting som vi tar för självklart, du och jag tar för självklart att gravitationskraften och annat skall fungera på ett sådant sätt som det alltid gjort.

Rymden, kärleken och fysiken

Rymden, fysiken, och kärleken är saker som har gemensamma nämnare. Vi tror att vi förstår världen, men egentligen vet så lite. Du tror att du har koll på hur saker och ting fungerar, men om du går in på partikelfysik nivå, kommer du häpna ( tror jag..).

Din hjärna har mer än 100 miljarder nervceller, du kan inte förstå den siffran. Även om du försöker. I varje sekund sker det kopplingar mellan cellerna som gör ditt liv möjligt. Vid kärlek utsöndras kemiska substanser som får dig att må bra. Naturen har skapat oss så att vi mår bra av att tänka och beröra människor som vi tycker om.
Det är smart ur evolutionens synvinkel att skapa gemensamma band, eftersom att helheten är större än delarna.

Människor som skapar starka samhällen överlever i större grad än samhällen med svagare band, eftersom att just se till helheten är att skapa starka delar.

Mamman och barnet

Mamman har så starka band till sitt barn, att hon är villig att själv dö och rädda sitt barn utan att ens tänka. Impulsen att rädda sitt barn från en brand eller någonting annat är så djupt rotat i oss, att vi tycker det är i det närmaste "sjukt" om inte en förälder i vissa lägen sätter sina barn framför en själv.

Vi är alltså inga atomer fritt svävande i universum, vårat egna liv får sammanhang och mening via den andre. Utan människor som betyder någonting särskilt i mitt liv har mitt liv inget värde. För mamman är det självklart att offra sitt egna liv för barnet, även om det rent filosofiskt kan diskuteras hur smart det är att offra sig för en annan. Ur evolutionsteoretisk mening är svaret dock självklart, det är såklart att avkomman måste räddas. Generna spridas.

När du sitter med din tekopp, och förbannar den onda världen. Kära vän, vrid tanken och tänk också på alla människor som gör någonting gott. Du kanske teoretiserar om det du och andra gör verkligen spelar någon roll, men kära vän; det är sekundärt.

Det viktiga är inte att alltid få bekräftelse på det man gör spelar roll, kärnan, den riktiga kärnan är att våga se verkligheten som den är. Både god och ond!

Gapminder, som en svensk forskare vid KI har utvecklat, skapar statistik över hur utvecklingen sker i världens länder. Graferna och bilderna ger ibland en annan syn än vad vi faktiskt tror.

Ekosystemet och den radikala tanken

Nu kanske du vässar dina tankar och säger att klimatkrisen är faktiskt slutet för hur ekosystemet ser ut i framtiden, och därmed utdöda arter och ändrade livsvillkor för människor i speciellt fattiga länder. Ja och nej blir mitt svar. Så länge människor inte lägger ner tillräckligt med faktiska handlingar på att ändra den situation vi faktiskt är i, kommer det antagligen med stor säkerhet kort och gott " Gå åt helvete".
Det är i sig heller inte intressant att diskutera OM det kommer "gå åt helvete".

Den radikala tanken är att alltid snurra tanken ett extra varv och fråga vad DU kan göra för att omskapa världen på ett sätt som du tror på!

Domedagsprofeter finns det alltid gott om. Det är faktiskt svårare att acceptera läget och se sin egna roll i skapandet av världen, än att kort och gott säga att man inte kan göra någonting.

Politiken och att välja att tro på sin egen kraft

Jag kan inte få dig att tro att du kan förändra världen genom egna handlingar. Kanske du är en sådan som ser politiken som det enda sättet att förändra världen.
( Kanye West " The good life" dunkar i lägenhet.)

Vad skall jag skriva, det är klart att det är valfritt att se stora systemteorier ( tex. socialism) som det enda som kan "rädda" världen. Det är dock lite typiskt västerländskt ( tror jag..) att bara se den stora bilden. Min fråga blir om du bara tror att stora systemteorier kan göra någonting bättre, vad händer om 1 miljon svenskar köper ekologiska varor? Även om det är en droppe i havet, så går det inte att komma ifrån att det är handlingar. Kanske inte tillräckligt, men det är inte det som är poängen. Poängen är egentligen att välja att tro att politiken och det egna handlandet gör skillnad.

Någon underbar människa lämnade boken "Lycka" i min brevlåda, av Dalai Lama
(jag sparade julklappspappret och har ramat in det.. vilket jag även gjorde med ett fint julkort två elever gav mig). Utan att var expert på Buddhismen, även om jag läst ett antal böcker. Kan jag utan att tveka säga att kärnan i Buddhismen är att undvika lidande ( liv är per definition lidande i Buddhismen, som strävar efter utslocknande av lidandet). Detta sker genom 7 vägar, som mycket handlar om hur man tänker. Jag skall inte grotta ner mig i Buddhismen, för du som västerlänning kommer ha svårt att acceptera många tankar. Till exempel att alla begär är till syvene och sist lidande. Det Buddha insåg är att lidande upphör genom att aktivt handla för att just minska lidandet. Medelvägen är det som gäller, och medveten närvara är helt centralt.

Buddhismen är helt inriktad på individen. Även om det är viktigt med gemenskap i Buddhismen, är det alltid individen själv som är ansvarig för den nivå av upplysning man är i. Buddhismen tror vilket är gemensamt med alla religioner, även om Buddhismen är utan gudar (finns det gudar har de sin egen upplysning att jobba på...de har inte tid med människan helt enkelt!) att det personliga handlandet faktiskt spelar roll. Speciellt det man inte skyltar med. Det är inte hur mycket du visar vad du gör, det är faktiskt vad du gör, som spelar roll.

Jag läser en bok ( bland flera) som heter " Wherever you go, there you are" av John Kabat Zinn. Tanken med denna bok är att medveten närvaro är centralt för att må bra och göra goda handlingar. Detta är också en sorts meditation
( författaren säger att man inte skall skylta med att man mediterar för folk förstår sig inte på mindfullness eller meditation, jag gör ett undantag..).

Kära vän, du är där du är; dina tankar kanske är någonstans i framtiden, eller i dåtiden. Att vara där du faktiskt är, är riktigt svårt!

Njut av din kopp te.

Jag väljer att tro att mina handlingar gör skillnad. Detta i kombinerat med politik, inte bara lugnar ner mig, utan verkar vettigt. Världen är precis som du tror, och är helt annorlunda.

Gaza - vi visste vad som hände...

2009-12-28T14:19:00.008+01:00

Igår vad jag vid en konsert/gudstjänst vid Immanuelkyrkan vid rådmansgatan, eftersom det var ett år sedan Gazakriget började.

Det var bland annat mycket fin musik och bra tal, men det som fastnade var faktiskt två siffror.

1. 300 barn (!) dog i kriget.

2. Det skulle ta 500 år för att bygga upp Gaza om uppbyggnaden sker i samma takt som det gör idag.

Alltså, många civila dog ( över 1000) och byggnader är ett år efter kriget långt ifrån uppbyggda.

Jag skämdes lite när jag satt i publiken. För det var ett bildspel, som en frilansjournalist visade. Jag tänkte redan innan att det här kommer vara jobbigt, men faktum var att jag inte kände så mycket. Det var exakt lika hemskt som jag föreställt mig, inte värre eller bättre.

Det är ett problem att känna någonting, när man på förhand redan vet att det är fruktansvärt. Man har gått och blivit kall på senare dagar. Eller såhär är det, jag känner visst saker ( för mycket för att vara ärlig) men att få känslor i en kyrka med en massa människor omkring mig passar sig inte. Jag får känslor när jag sitter själv i min lägenhet, eller när krigets galenskap slår mig i tunnelbanan.

Ett problem med Gaza, är att människor vet vad som hände, men det skedde inte så mycket av sanktioner mot Israel eller någonting annat. Det var "business as usual"
Vilket är ett problem, för Israel-Palestina konflikten går att lösa.

Det som krävs är mod att faktiskt göra någonting.

I Palestina konflikten är det faktiskt svårt att hitta hopp.

Jag tror jag slutar nu.

Hoppfull artikel här om att konflikterna i världen har minskat, rekommenderar starkt att du läser den.

----------------------

Till vargen

Hoppet dog och jag visste inte vad man gör då,
för jag har alltid varit den hurtiga som sagt
ALLT löser sig, var inte orolig du med för
stor hjärna!

Du med för stor hjärna.

Hoppet dog och en iskall känsla av vanmakt spred sig
i det lilla rummet som är mitt hem.

Ingen talade och sa att det löser sig, faktum var att det
var helt tyst inombords.

Ingenting.

I sinnet var jag ute i skogen och vandrade vid trädens grenar.
Det susade och mina händer blev kalla. Fåglarna skar himmelen i bitar,
vattnet mediterade.
Träden susade och vaggade ett lidande hjärta till ro.

Plötsligt står en varg framför en och glor, med vassa ögon skådar varelsen
jag som nu naken står i naturen och fryser i hela kroppen. Jag vill springa hem, men
varelsen har en i sitt grepp. Vargen säger väsande,
- Du människa, du människa som förgör för dig själv och andra. Hur står du ut med dig
själv? Hur kan du vara positiv när du ödelägger planeten, dödar arter, torterar , krigar, lemlästar.

Jag skall precis öppna munnen, när ut ifrån min mun kommer en vit duva. Den sätter sig på ett av träden och tittar på oss- den nakna människan och vargen. Duvan säger ingenting utan bara är.

Bara är.

Den fascistiska danska polisen

2009-12-22T13:54:00.004+01:00

Som bla. Amnesty har påpekat var både förvaringsutrymmena i fabrikslokalen mycket tveksam ur mänsklig rättighets synvinkel, samt att det var vedervärdigt att man i en aktion arresterade helt sonika 1000 personer för att få typ "arbetsro". Den danska polisen tänkte alltså såhär:
- Vi orkar inte finkamma efter potentiella bråkmakare, utan vi tar och går loss på 1000 personer...

Är det bara jag som reagerar? Nej, följande mening får nog de flesta att reagera.

Dessutom fick de som satt på den kalla gatustenen med buntband ( plastband runt handlederna) inte gå på toaletten, och resultatet blev att människor kissade på sig. Man kan ju tycka att gå på toaletten är någonting självklart...

Den fascistiska danska polisen visade sitt fula tryne.

Koppla också detta till att det var problem för klimatorganisationer att ta sig in i till mötet ( systemet fallerade visst helt) så kan man undra om vi lever i en annan tidsålder...

Typ 30 talet.

Att sedan hela **** världen krävde ett avtal, som blev ett icke-avtal. Har jag skrivit om i inlägget innan.

Det behövs ett klimatmöte, igen; NU!

2009-12-22T12:35:00.004+01:00

Om ett halvår kommer det vara ett till klimatmöte i Tyskland, och om ett år kommer det vara ett i Mexico. Det skulle dock inte vara fel att ännu snabbare samlas för långvariga samtal tills man kommit på en lösning som gäller.

Det kan vara så att vissa länder är stoppklossar ( USA, Kina) men den här gången handlar det om att inte sjunka som Titanic, och då finns det bara ett sätt att handla. Nämligen mangla dygnet runt tills man kommit fram till ett vettigt avtal som innebär att 2 C graders målet håller.

Det handlar inte längre om att vi kanske måste göra något för att undgå en gigantisk katastrof i framtiden, det handlar om att göra någonting NU!

Den globala opinionen har sagt sitt.
Vetenskapen har sagt sitt.

Nu handlar det om politisk realism, och slita lite till, för att nå ett avtal.

Den globala politiken får inte misslyckas.

Business as usual, cynismen växer!

2009-12-20T13:35:00.009+01:00

Sammanfattning utifrån Naturskyddsföreningens analys av COP 15
Avtalet är ett icke bindande avtal, som inte hindrar I-länder från att prioritera ekonomisk tillväxt över ekosystemens framtid. De fattiga länderna kan komma att få bistånd, men det under tuffa villkor. Det står inte heller vilken maximal nivå som jorden kan klara av, och de vetenskapliga utgångspunkterna har totalt negligerats. Sammanfattningsvis kan man alltså på god grund tala om ett icke-avtal som i sig antagligen innebär, om inget nytt möte hålls, att jordens medeltemperatur kommer öka till en omfattning som på medellång och lång sikt förändrar hela den geologiska bilden av jorden som vi idag vet. Än fler arter kommer dö ut, haven kommer förändras, regnskogen kommer antagligen inte kunna spela den reglator för gifter som Amazonas gjort i tusentals år. Hundratals miljoner människor, främst i utvecklingsländer kommer få flytta på sig, kampen om vattenresurser kommer antagligen starta krig, och polariseringen mellan den fattiga och den rika världen kommer på kort sikt att kraftigt försämras. De politiska ledarna prioriteras således ekonomisk tillväxt på kort sikt, över de möjliga ekologiska förändringar som på medellång och lång sikt gör det svårare för arten människa och andar arter.
Kort slutsats: Politikerna förstår inte och har inte lagt ner den energi för att komma till ett avtal. Även om majoriteten av jordens befolkning anser att just klimatet är ett skriande problem. Det finns en växande klyfta mellan de folkvalda och folket. Man bör understryka att den demokratiska funktionen är kraftigt satt ur spel. Vilket på sikt kan leda till en total utarmning av den politiska kraften, och ersätts av globala företag, med vinstintresse som primärt syfte. Vi kan vid nuvarande positionering av politiken, dra slutsatsen att:

1. Jordens medeltemperatur kommer leda till på lång sikt drastiska förändringar för människan och andra arter. Detta är baserat på vetenskapens resultat och den handfallna icke-politiken. Rent logiskt är vi ännu längre ifrån en temperaturökning på 2 C eftersom att politikerna vid COP 15 inte satte upp verifierbara mål.

2. Den globala politiken kommer få ännu mer problem, då de ekonomiska och ekologiska
kriserna på sikt kommer dra I-länderna och utvecklingsländerna åt mycket lång ifrån varandra.

3. Den demokratiska funktionen är satt ur spel, i och med att en majoritet av världens befolkning anser att miljön måste prioriteras. Politikerna följer alltså inte en globala opinionen, och kan sägas ha misslyckats med att vara folkvalda, och kan i rådande situation vara företagsvalda. Demokratin har alltså satts ur spel, vilket på medellång och lång sikt kan innebära förstärkningsmekanismer när det gäller ekonomiska skillnader och ekologiska förändringar, i och med att globala företag med vinst som främsta mål tar över politikens roll i den lokala, nationella och globala arenan.

------------

Varierar det gröna hälsosamma teet med det svarta, det som kickar igång hjärnan! Det senaste dygnet har jag avsiktligt försökt att inte läsa vilken urvattnad uppgörelse som Köpenhamn resulterade i (Jag måste ta hand om mig själv helt enkelt! Det handlar inte om att negligera verkligheten, utan att inte fastna i negativiteten)

Snart skall jag dock gå in på Svenska Naturskyddsföreningen och läsa om det sk. icke avtalet ( Gud var inspirerande).

Mozart spelas på Sveriges radio, det lungna pianostycket vaggar mitt inre till ro.
På senare tid har jag insett hur viktig musiken är, musik lyfter taggtråden från hjärtat och låter solen skina in. Musik är en motpol mot den "sjuka" icke-politiken, politiken som verkligen behöver gå i "terapi" och inse att "den-enda-vägens-politik" kanske inte är just den enda vägen. De likbkleka armanikostymerna är inte "friska" ( vad nu friskt är?) de ser inte "verklighetens" problem, och om de gör det, agerar de inte efter hjärtats röst. Det som säger att nu får det faktiskt vara nog.

Problemet med män-med-makt är att de totalt missat poängen varför de började med politik. Det handlade då om en vision om ett bättre samhälle, inte om att stressa igenom ett icke-avtal som ingen är nöjd med, innerst inne.

Kapitalismen som broms
Det sorgerliga i det hela är att jag faktiskt inte alls är förvånad över att det inte blev något avtal. Det grundar sig i insikten om att kapitalismen inte tillåter intervention för att hindra systemets uppbyggnad och fortplantning. Inte för att kapitalismen i sig "lever"; men de människor som tror att detta system är det bästa för människan, har mycket makt och pengar. De är hungriga och vill exportera systemet till de få områden i världen som inte kapitaliserats. De tror att mer kapitalism kommer lösa problemen i världen, när det just är kapitalismen som skapat problemen med en värld som håller på att få 40 graders feber. Man kan ju tycka att detta är mer än lovligen naivt, men i argumentationens värld är naivitet inte ett hinder, det intressanta är om mer kapitalism faktiskt kan hindra (?) att världen går mot ekologisk permanent katastrof.

Smaka på de härliga orden. Permanent-ekologisk-katastrof!

Albert Einstein och allmänliberal politik
Albert Einstein har sagt att man inte kan lösa problem med samma tänkande som skapade problemet, det kanske några nyliberaler och även allmänliberaler ( riksdagsmännen/kvinnorna) borde ta till sig. Den allmänna liberala politiken i Sverige är ganska ointressant, som ett skrattretande sympton på sjukdommen kan man till exempel ta det faktum att Socialdemokraterna lyckas med bedriften att vara för
vinst i välfärden, om det inte påverkar verksamheten. Vilket är rent logiskt helt galet, eftersom att vinst i välfärden per definition påverkar just verksamheten.
Så kan det låta i det allmänliberala klimatet, från en rörelse som sägs vara anti-kapitalistisk! Några frågor?

Analys av icke-avtalet

Naturskyddsföreningen har en bra analys, läs här.

Långt citat från Naturskyddsföreningen.
" 1. Gav Köpenhamnsmötet det legalt bindande avtal som planeten behöver?

Nej. Förhandlingarna fortsätter med Copenhagen accord som en bas men också med Kyotoprotokollets andra åtagandeperiod och texter från det så kallade Konventionsspåret.

2. Är avtalet ambitiöst nog att ge utsläppsminskningar som hamnar så långt under 2 grader som möjligt?

Nej. Inte ens bindande utsläppsmål för i-länderna till 2020 och 2050, globalt mål till 2050, när utsläppen ska nå sin topp. "

Den här sista meningen är just det jag varit rädd för, icke- avtalet blir per definition ett icke-avtal om man inte har några som helst bindande utsläppsmål.

Det är för att vara ärlig ett flum-flum avtal. Problemet är att världen inte direkt mår bra av flum-flum. Det är ok när enskilda individer flummar, människan har rätt att flumma, men när det gäller ekosystemets framtid flummar man inte. Punkt!

Nedanför mer jublande kommentarer från Naturskyddsföreningen.

Långt citat från Naturskyddsföreningen

"3. Innebär överenskommelsen att u-länderna får finansiering som ger möjlighet att anpassa sig till klimatförändringarna och utvecklas klimatsmart?

Nej. Det finns en lös överenskommelse om kortsiktiga pengar och inget som säkrar långsiktig finansiering på medellång sikt annat än en lös siffra som är alldeles för låg, som man inte vet hur man ska uppbåda och där det finns tuffa villkor på u-länderna för att få tillgång till pengarna...

2. Är avtalet ambitiöst nog att ge utsläppsminskningar som hamnar så långt under 2 grader som möjligt?

Så här blev det:
Det sägs att temperaturen ska hejdas under två grader, men det står bara att det är en vetenskaplig utgångspunkt. Det är inget mål i egentlig mening.

Det sägs inte att temperaturen behöver hejdas en bra bit under två grader och inte heller vilka utsläppsminskningar vetenskapen anser att man behöver genomföra globalt, inom i-länderna till 2020 och 2050, inom u-länderna, när de globala utsläppen senast behöver nå sin topp (peak) för att därefter kraftigt minska eller hur stor koncentration av växthusgaser planeten kan antas klara av att hantera."

ETC El, Den eviga tillväxten och lite mer om lyckoforskningen

2009-12-19T12:43:00.004+01:00

Lyssnar på Sveriges Radio. Dricker ljummet kaffe, och funderar på om jag har betalat medlemsavgiften till SSK. Läser en färsk ETC och bestämmer mig för att byta till deras el, Greenpeace har väl inte fel..äh vad fan jag blir medlem i Greenpeace också. De var ju för sköna på COP15 mötet, när de vecklade ut banderollen.

I like..

Jag läser på Kajsa Borgnäs blogg om tillväxten och klimatet och kan såklart inte mer än hålla med om precis allting. Vi kör ett par citat.

" Hur en sådan ekonomi ser ut, som inte grundar sig på det evigt ökande resursutnyttjandets praktik, måste därför vara grundläggande för den ekonomiska diskussionen under de kommande åren. "

Ja, om det är så att vi måste minska utsläppen i våran värld för att inte katastrofala saker skall hända, är grön tillväxt helt centralt. Faktum är att detta är mycket svårt, för som Borgnäs skriver, så är hela samhället baserad på tanken om att öka den materialla standarden hela tiden. Vilket såklart skapar enorma problem, vilket forskning pekar på.

Ännu konkretare hur tokig situationen är, kan vi läsa av nästa citat.

"Av de 4,7 hektar mark som krävs för att producera det som en medeleuropé konsumerar under ett år, samt ta hand om avfallet för detta, finns bara 2,3 hektar inom Europas gränser"

Även om man är taskig på siffror ( jag tex.) så förstår man att om befolkningen i Europa gör av med 4,7 hektar mark, och det bara finns 2,3 hektar mark inom Europa så måste det tas någon annanstans. Oj, slutsatsen blir såklart att det sker en form av kolonialism, där rika använder fattiga människors jord. Jag kan inte på något sätt finna ett logik som säger att detta är ok!

"De förbättringar som gjorts på miljöområdet har ätits upp av växande volymer; större bilar, mer konsumtion, slit-och-släng."

Ja, det är klart att det gör sak samma om man gör saker mer miljövänliga om man sedan använder mera grejer. Det är nästan så man skrattar och gråter på en gång...

"Och här finns ju, naturligtvis, möjligheten. I vetskapen om att marknaden inte är av Gud given. Att politiken behövs...Man kan inte effektivisera fram jämlikhet och hållbarhet, man måste reglera och omfördela – därför är det offentliga avgörande och avreglerings- och spekulationsideologin ett onödigt ont. "

Ja, man kan ju hoppas att marknaden inte är gud given ( om gud nu inte är nyliberal..). Precis, det krävs jämlikhetspolitik för skapa trygga samhällen där människovärdet inte bara ses utifrån konsumtion, offentliga investeringar tex. kollektivtrafik för att minska trafiken och inte förbifart Stockholm.

"Vår ekonomi har misslyckats. En ny ekonomisk-politisk (överlevnads-)strategi behövs. Människans makt över klimatförändringarna är av nödvändighet också människans makt över ekonomin."

Ja, den har i alla fall misslyckats för de flesta. Att 20% av jordens befolkning gör av med 80% av konsumtionen, visar att det är en djup orättvis värld vi lever i.

Jag är inte ett dugg positiv. Jag tror inte att västerlandet är kapabla att ändra den mentala bilden av att prylar inte är livets mening. Jag hoppas på den världen vi idag kallar för "fattiga".

Någonstans i Asien sitter en munk och mediterar över den egoistiska västerlänningen. Munken försöker förstå hur man kan skita i andra- hur den gyllene regeln om att behandla andra som man själv vill bli behandlad, negligeras av den litterata och rika befolkningen i väst.

Jag ställer mig själv samma fråga. Det går utanför mitt förstånd hur man inte kan se utanför sig egen atomistiska värld, se att jaget hänger ihop med duet, att ditt liv påverkar mitt, att mitt liv påverkar ditt.

Jag lever uppenbarligen i fel kultursfär.

Ps. I en bok om lycka av en forskare ("Lyckans verktyg") står det att det är själva den mentala inställningen som är viktigast för om man är lycklig, ett disciplinerat sinne och en strävan efter harmoni leder till just harmoni. Eller som talesättet säger " Det är inte hur man har det, det är hur man tar det" DS

-------------
Jag ser alla egoister vandra omkring
och jag tycker synd om deras stenhjärtan
synd om en rik materiell värld
så fattig på medkänsla
så fattig på kärlek till den andra.

Jag ser alla egoister vandra omkring,
vad gör de hela dagarna? Själva i sina
skal av ensamhet?

Jag vänder mig utåt mot verklighetens slutande plan
tittar på trädet utanför mitt fönster.
Ser hur snön glittrar.

De är så fattiga i hjärtat.
Jag önskar jag kunde skaka om dem.

Jag ser alla egoister vandra omkring,
vad gör de hela tiden, när de fokuserar på sig själva?

Jag går inåt, reser in mot stadens pulserande liv,
ser människorna stressa när de är lediga,
shoppar julklappar istället för att vara med nära och kära.

Buddha, dharma.
Buddha dharma.

Du är ingenting utan den andre.

Den autonoma vänstern, parlamentarism och våld som lösning?

2009-12-18T15:42:00.003+01:00

Så blev det som väntat, inte bara att Köpenhamns mötet skulle i sista sekund försöka rädda ett avtal, utan även den sk. autonoma vänsterns naiva framfart.

Det finns en rädsla av att vara ärlig, dock så är den autonoma vänstern, som legitimerar våld för att lösa problem farlig, för den är i grunden fundamentalistisk!

Den skarpa gränsen mellan en reformist och en revolutionär, är att reformisten tror på stegvisa förändringar som finner starkt stöd, medan revolutionären skakar på huvudet och anser att reformisten är naiv. En som är revolutionärt inriktad, borde hata tex. Socialdemokraterna mer än de borgerliga, för att denna rörelse naivt tror att man måste arbeta långsamt och stegvis. Socialdemokraterna som växt samman med staten och blir en del av förtryckarapparaten istället för som de flesta ser, en rörelse som strävar efter sakta förändring mot ökad jämlikhet.

Problemet med den autonoma vänstern, är att delar av rörelsen faktiskt tror att våld löser problem. Istället för att se att de skapar problem. Jag skojar inte, om du frågar mannen/kvinnan på gatan kommer de vara skeptiska till att använda våld för att uppnå förändring, men frågar du delar av den autonoma vänstern, får du ett kalt JA. Våld kan ibland legitimeras. Smaka på tanken, att slå folk på käften är alltså ok enligt vissa på vänsterkanten?

Med komplexa teorier förkastar man staten och kapitalismen som förtryckande organismer, som måste bekämpas med alla medel. Totalt insnöade i ett teorikomplex som är cirkulära i sin form, de har lösningar på alla problem, åker man ner för att storma mötet som hålls.

Det är inte så att jag anser att den demokratiska världen är perfekt, såklart finns det maktmmissbruk och avarter, men det jag vänder mig är den naiva tron att våld kan lösa problem. Om något är naivt, så är det att tro att hela samhället skulle förändras snabbt.

Som tur, är den autonoma rörelsen marginell. Den är en liten rörelse som ses som bråkmakare istället för några som förändrar.

Olof Palme frågade sig vad som kommer efter en snabb revolution? Frågan är berättigad. Om vi river ner staten imorn, hur kommer dagen efter se ut?

Det komplexa teorikomplexet, som inte köper den parlamentariska demokratin, utan vill ha vad man kallar "direktdemokrati", är inte problematisk så länge den håller sig till en imaginär verklighet, en utopi. Problematiskt blir det dock, när man höga hästar förkastar majoritetens syn på hur förändringar bör ske i samhället, och i stället drar den slutliga slutsatsen att det borgerliga samhället i grunden inte kan förändras utan en revolution.

Som tur är, anser de flesta att våld inte är lösningen.

Man får väl vara glad så länge rörelsen är marginell...

Den gyllene regeln och politiken

2009-12-16T20:49:00.005+01:00

Jag ser mig inte som religiös, även om jag många gånger känner att det skulle vara en befrielse att ha en tro. Däremot så tror jag inte att gud/ar bryr sig om individen kallar sig för religiös eller inte, jag tror det är tanken och handlingarna som är det som spelar roll.

Den gyllene regeln vilket finns i alla religioner, säger oss att behandla andra som vi själv vill bli behandlade. I den andre ser vi oss själva, och den ärliga människan ser både svagheter och styrkor hos sig själv och andra.

Jag är inte religiös, men jag kan finna frid i de religiösa systemen. I tanken på att andra människor är viktiga, i tanken på att den andre på sätt och vis gör mitt eget liv möjligt. Att vi hänger ihop!

Mycket ledsen blir jag, när världen brinner av klimatkaos, när politiker i högerblocket tvingar sjuka människor att söka arbete. Jag blir mycket ledsen, för jag tror inte de har stenhjärtan, jag tror bara att de inte förstår.

Det är då, jag kanske tittar mot himmelen och undrar hur människan kan vara så ond.
Samtidigt som jag vet att människan lever efter den gyllene regeln, är det så lätt att bryta den. Jag bryter själv mot den gyllene regeln många gånger per vecka.

Politik, kära kamrater, handlar om att vilja se ett samhälle där människan mår bättre. Där vi tillsammans skapar någonting istället för att riva ner.

Jag längtar efter en kyrka, inte för att jag är religiös, utan för att jag tvivlar så på människan. Hon verkar så många gånger inte förstå den enkla sanningen att vi alla hör ihop, att jag blir till genom dig. Mitt egna liv är ingenting värt om det inte kopplas till en gemenskap, Jaget blir aldrig till utan den andre.

Jag ber en stilla bön,
men den som kan höra mig, hör mig inte.
Kanske tvivlaren är den starkaste av troende?

Kanske smärtan hos människan är en del av att vara människa; insikten om den gyllene regeln som tar bort såret som gnuggas mot såret, och lindrar med plåster?

Politik handlar om den naiva tron att det går att göra bättre. Inte att hoppas, utan att kämpa.

Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger. (Matt. 7:12, Bibel 2000)

Följande från:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Den_gyllene_regeln

Judendomen
"Det som är dig själv förhatligt, skall du inte göra mot din nästa. Detta är hela Torahan. Det övriga är förklaringar. Gå och läs!"(Hillel)

Islam
Ingen är rättrogen förrän han älskar sin broder som sig själv.

Bahá'í-tron
Var alltid vänlig mot dina medmänniskor, var deras tjänare och älska dem med ren ande även om de är din fiende. ('Abdu'l-Bahás tolkning av Jesus kärleksbud).

Sikhismen
Döm andra så som du dömer dig själv.

Hinduismen
Detta är summan av plikterna: Gör inte mot andra något som skulle vålla dig smärta, om det gjordes mot dig. (Mahabharata 5:17)

Jainismen
I lycka och lidande, i glädje och sorg bör vi se på alla varelser som vi ser på oss själva och bör därför avstå från att tillfoga andra sådana skador som vi inte önskar tillfoga oss själva. (Cogashastra 2:20)

Buddhismen
Plåga inte andra med det som pinar dig själv. (Udanavarga 5:18)
Om man vill bli lycklig, måste man också hjälpa andra, eftersom ens egen lycka är beroende av andra. Det är inte konstigare än så. (Tenzin Gyatso, den 14:e Dalai Lama)

Konfucianismen
Finns det någon grundsats som bör tillämpas under hela livet? Säkert är regeln om kärleksfull godhet en sådan. Gör intet mot andra vad du inte vill att de skall göra mot dig. (Analekterna 15:23)

Taoismen
Anse din grannes vinst som din egen vinst, och anse din grannes förlust som din egen förlust. (Tai Shang Kan Ying P'ien)

Zoroastrianismen
Endast den karaktär är god som inte mot andra gör något som inte är bra för honom själv. (Dadistanidinik 94:5)

Lyckoforskning och materialismen

2009-12-16T06:59:00.004+01:00

Jag har ganska länge varit intresserad av lyckoforskning, som är en ganska ny disciplin inom akademin. En av de mer kända forskarna i Sverige, Bengt Brulde
(filosof från Göteborg) har skrivit den pedagogiska boken " Lycka och lidande" där han tar upp viktiga poänger från lyckoforskningen.

En tanke med stigande tillväxt är att det gör oss lyckligare, en högre möjlig konsumtion skall göra oss människor potentiellt lyckligare. Att så ofta inte är fallet, negligeras i dag, eftersom att bland annat lyckoforskningen inte existerat tidigare.
För det lyckoforskningen bland annat säger är att materialism på ett plan gör oss lyckliga, men på ett annat plan spelar mindre roll. Låt mig ta ett exempel.

Det finns någonting som heter "avtagande marginalnytta" vilket i ekonomi innebär att för varje pryl du köper av samma sak , desto mindre blir nyttan av just den prylen. Detta är ganska självklart, jag har ungefär 20 skjortor hemma ( Myrorna..) och när jag skall hitta en ny skjorta så är det inte lika viktigt för mig att köpa 21 skjortan än min andra skjorta. Konsumtionen spelar mindre roll, när man redan har en viss minimistandard, skulle man kunna säga.

En annan poäng är att materiella saker oftast är väldigt roliga i början, men sedan börjar det inte bli lika roligt, skimret runt prylen försvinner, och om prylen inte har någon funktion vi faktiskt använder, är risken att grejen hamnar i någon låda.

Det som faktiskt lyckoforskning visar är ganska självklara saker; som att trygghet, närhet, mening, kärlek, vänskap spelar roll för en människa på ett annat sätt än materiella saker.

Det paradoxala med lyckoforskningen är att den slår hål på en rad myter, som att den som är jätterik alltid är lycklig, eller att arbete alltid är tråkigare än fritid.

När jag läst och funderat kring lyckobegreppet, har det fått mig att inse att lycka är en känsla som snabbt infinner sig och snabbt försvinner. Lycka är många gånger oberoende av de saker man har, utan snarare en känsla av att någonting trevligt väntar en. Att sedan till exempel kommande julledighet antagligen kommer vara stundtals tråkig tänker jag inte på nu, eftersom att jag i nuet ser framför mig att kunna göra ingenting ett par dagar, slappna av!

Lyckan är alltså en känsla som är svår att framkalla snabbt, utan är snarare ett resultat av handlingar och sinnesstämning, som handlar om att vi i nuet finner mening med vad vi gör och ser fram emot någonting som helt enkelt får oss att må bra.
Om det sedan handlar om att träffa kärlek, äta en god middag, läsa en god bok, eller bara sova är i sig sekundärt.

Det typiska med lyckoforskning är att det som ett brev på posten får en massa böcker som skall göra en lyckligare. Och visst, det finns generella tips som att till exempel vara mer extrovert, alltså utåtriktad istället för att sitta på sin kammare. Å ena sidan kan lyckoforskning vara givande eftersom att det ger generella tips , å andra sidan måste individen faktiskt vara tillräckligt intresserad och skicklig på så sätt att personen själv inser vad som får en att känna mening och lycka, och efter att ha analyserat detta sträva efter detta. I och med att vi människor är lika och olika, går det inte att säga vad alla skall göra för att öka lyckograden, alla råd som antagligen komma tätare och tätare. Skall alltid kopplas till hur jag som person fungerar.

Politiken kan alltså lära sig att tillväxt är överdrivet, samtidigt som trygghet för de flesta skapar grund för en ökad nivå av lycka. Därför är tråkiga saker som försäkringssystem, A-kassa, och annat helt centralt för att motverka att människors negativa stress ökar.

För politiker handlar lyckoforskning enligt mig om att inse att otrygga människor lider, och att skapa samhällen som hänger ihop istället för att slitas itu. Jämlika samhällen är trygga samhällen, där tilliten är hög och människor vet att de inte är ensamma vid sjukdom eller arbetslöshet.

Kapitalismen och den sociala skiktningen

2009-12-15T12:01:00.006+01:00

Först hade jag velat döpa rubriken till " klassamhället lever" men jag vet att många skulle gäspa och surfa vidare. Därför valde jag en mindre upprorisk titel...

För att förstå det moderna samhället funkar måste vi förstå hur de sociala relationerna är uppbyggda. I förkapitalistiska samhället var det ganska enkelt, vi hade en liten liten elit bestående av adel, präster, kungar och borgare, som skapade ett litet skikt av styrande. Så när den kapitalistiska samhällsordningen kickade igång cirka 1780 i England, skapades nya samhällsrelationer. För det intressanta är egentligen inte att prata om klassamhället existerar eller inte, för det gör det! Om vi med klass menar att den sociala position man föds in i spelar mycket stor roll hur ens liv kommer utspela sig ( vilket det gör statistiskt, rent sociologiskt! Inte totalt determinerande men det finns en mycket stark koppling till social grupp och hur man lever sitt liv, tex. arbete)! Om man vill kalla det för klasskiktning eller någonting annat är helt irrelevant.

Det intressanta är ju hur den sociala positions betydelse är starkare eller svagare genom årtiondena, och hur det ser ut idag?

Ett vanligt missförstånd handlar om att arbetarna bara skulle få det sämre i klassamhället, men faktum att just den rikedomsskapande biten som är kapitalismens centrala nerv också såklart gör livet bättre för arbetarna. För vad är kapitalismens styrka och svaghet?

Jo, styrkan handlar om att kapitalismen skapar bättre processer för tillverkning av saker, genom att det finns ett starkt intresse av att tjäna pengar, vilket man gör vid en effektivare produktion!

Svagheten med kapitalismen är att dessa pengar tenderar att hamna hos en liten grupp människor, så kallade kapitalister ( vilket i sig är ett neutralt ord vilket betyder ägande av produktionsmedlen, att ordet har fått en viss "smak" är en annan sak). Argumentet för att pengarna skall hamna hos ägarna och inte arbetarna handlar till syvene och sist om att de som investerat i en osäker verksamhet skall få avkastning för pengarna.

Det intressanta blir för de grupper som motsätter sig denna bild av kapitalackumulation, men samtidigt inte ser ett problem med att i princip hela börsen styrs av ett antal få procent av befolkningen. Nej, det går ju inte ihop riktigt!

Så, nu har vi alltså dragit slutsatsen att kapitalismen är en jäkel på att skapa effektivare produktionssytem, men samtidigt inte tar hänsyn till det faktum att några procent av befolkningen blir tokrika. Om man anser att det inte är problematiskt med att några är tokrika i samhället, då tycker jag man kan köpa min syn på samhället, eftersom att det inte finns några moraliska förhinder.

Nu är det ju så att jag personligen har problem med att några blir tokrika, och att den sociala position man föds in i spelar så stor roll för hur ens "liv" kommer gestalta sig. Arbete är helt centralt i livet, och att det spelar stor roll vilka föräldrar man har för vilket yrke man väljer, borde inte komma som en sensation för någon - allra minst för de som har studerat vid högre utbildning, där det är tämligen homogent.

Man brukar prata om livschanser, vilket är ett populärt ord för att säga att klassamhället kommer typ "alltid" vara kvar så det är lika bra att skapa flera livschanser för folk.

Personligen har jag lite svårt för att begreppet "klass" ses som unket, när det i själva verket är helt galet aktuellt, genom hur Sverige ökat de sociala skillnaderna i landet genom ett antal år. Det låter ju fint att man skall öka livschanserna, men i själva verket har det blivit hårdare på senare år, även när det satt en Socialdemokratisk regering vid makten. Ett grundproblem här är de rent ekonomiska. En minskad stat innebär mindre möjligheter till förändring av människors livschanser. Det finns en hegemoni som säger att 50% är maximalt det staten skall ha i skattetryck, även om ett högre skattetryck skulle innebära mindre sociala skillnader.

Det handlar (tyvärr) om ekonomi, och en situation där Socialdemokraterna har låst fast sig vid liberala system, i och med överskottsmål och annat. Det går inte att trolla med händerna, och skall Sverige bli ett mera jämlikt land, krävs det att liberala påfund skrotas.

Nu tror jag inte det kommer ske, Socialdemokraterna kommer låta som att de vill göra massiva förändringar, vilket de i och för sig vill, problemet är att pengarna inte räcker till, och man är ovillig att höja skatten till den nivå som skulle krävas för att bryta den tendens mot 2/3 samhället som blir allt tydligare.

36% är vi nöjda nu?

2009-12-13T17:23:00.005+01:00

En lättnadens suck på lucia, de rödgröna leder klart över Alliansen. Att de rödgröna leder när arbetslösheten är hög, samt att regeringen sparkar på de som ligger ner, är inte konstigt; det tragiska är att många inom S kanske är nöjda? ( om jag har fel blir jag kalasglad)

Men låt mig förstöra partyt. Skall man verkligen vara nöjd med 36%? Jag ser det som en stor motgång om inte S ligger över 40%, vilket man inte gör i nuläget och inte har gjort på väldans länge. Varför jag ser det som en motgång, har att göra med att jag faktiskt tror att S skulle kunna klättra över 40% om man vågade skapa politik.

Problemet är inte att man leder, det är väl bra, problemet är att jag tror många vilket är felaktigt anser att S inte kan bli lika stora som förr i tiden. Men varför inte?
Som jag ser det har S virrat omkring och att väljarna litar på ett virrigt parti, är enligt mig konstigt. Om det fortsätter som det gör idag, tror jag inte att S kommer nå över 37% nästa val.

Att skapa politik handlar om att ha en vision om vad man vill med Sverige, förutom någon halvblaskig liberal sörja. S kan mer!

Det var skönt att tredje-vägen politiken, vilket kan rakt av kategoriseras som social liberalism, slutade att vara populärt i S lägret; spöket finns dock fortfarande.
Kampen mellan traditionalister och förnyare är inte över, och det finns tankar inom S som menar att det inte spelar roll vilken utföraren är i offentlig sektor är, bara det är av hög kvalitet. Det låter ju bra, pragmatiska synsätt kanske man vinner val på, men om man inte har visioner som sträcker sig längre än ett par månader så förtjänar man inte att vinna.

Det är liksom inte ok att Alliansen vill sänka skatten lite mer än vad de rödgröna vill, staten bör håva in mer pengar för att omfördela starkare. Politiken de senare åren har abdikerat från tanken om ett samhälle som hänger ihop, jag menar till syvene och sist att skattepolitiken är själva fundamentet för politiken. Det är skatterna som gör att man kan skapa starkare samhällen, mellan olika grupper. S har 20 miljarder mer till statskassan än Alliansen i senaste budgeten, och då skall man komma ihåg att Alliansen har sänkt skatten med i runda tal över 100 miljarder. Staten har alltså betydligt mindre att röra sig med idag än innan 2006.

Ett problem blir alltså om de rödgröna vinner, men på lång sikt inte vågar vässa skattepolitiken för ett mera jämlikt Sverige. Det är sant att man inte kan vrida tillbaka saker snabbt, men man kan ha en uttalad vision om detta. Att faktiskt säga vad man tycker, och strunta i att innerstads befolkningen i storstäderna blir lite arga. Ett högre skattetryck möjliggör mer politik, och i ojämlikhetskrisen och miljökrisen är det just mer politik som behövs inte mindre.

Nu tror jag inte att det blir som jag hoppas, att S vågar öka skattetrycket, antagligen kommer några ekonomer och det pragmatiska synsättet anser att det skadar partiet.
Det intressanta är dock inte alltid vad man tror, utan även att man vågar argumentera för en annan linje, än den man tror kommer vinna.

Ett radikalt mål, vilket faktiskt skulle vara radikalt, vore att sträva efter ett skattetryck på strax under eller över 50%. För att sedan gå vidare och argumentera för att staten kan utjämna ännu mera, och skapa trygga samhällen vid ännu högre skattetryck, till exempel 55%. Det är sedan inte skattetrycket i sig som spelar roll, eftersom att tillväxten i landet på senare år har inneburit att den totala kakan har vuxit skulle en mindre % kunna vara ok.

Om man på allvar diskuterar möjligheten att i framtiden kunna införa socialismen i landet, då måste man också våga skapa politik som närmar sig målet; ett i det närmaste klasslöst samhälle.

Det kanske verkar vara en utopi, men varje steg vi kommer närmare att socialgrupp 1 kommer närmare socialgrupp 3, då har vi lyckats med att täppa till de orättvisor som skapas utifrån de sociala grupper man föds in i.

Det är ok med skillnader när man kämpat av egen kraft, men inte beroende på att man fötts in i en specifik social klass. Detta borde vara Socialdemokraternas politik!

Strunta i opinionssiffrorna !

2009-12-10T18:45:00.010+01:00

BILD: Mona Sahlin

Nu kanske vissa partistrateger på 68an tror att de kanske kan slappna av på fredagarna ( slappa kan ni göra på söndagarna!) Svaret är tyvärr att det kan ni inte alls, alla i det rödgröna laget måste maxa tills sista dagen. Även om SCB idag visar på siffror som visar att vänstern med det gröna partiet får 50%; samt att professorn Sören Holmberg påpekar att 10 utav 11 val brukas vinnas om man leder vid denna undersökning, samt att Alliansen bara får 30% av de ungas röster ( vilket kanske inte är så konstigt...)

Men allvarligt, jag skall vara rent krass. OM man vill vara på den säkra sidan så skruvar man sakta upp tempot de kommande månaderna, för att maxa totalt när det är ett par veckor kvar. Och ja, jag vet att det är svårt att mobilisera folk, men det är i sig ingen ursäkt för att inte försöka få fler aktiva kommande val.

För jag tänkte berätta en sak, och det handlar om att nästa val 2014 antagligen kommer vara högkonjunkur, och att regeringen, den klantregering som sitter idag, har ett gyllene läge att skapa ett borgerligt fundament för årtionenden vid nästa val. OM inte de rödgröna vinner.

Detta kommande val handlar alltså inte om 4 år till i opposition, det handlar antagligen om ett annat Sverige. Där jag som blivande lärare, i medelklassen,, inte kommer ha det bättre. För jag kommer vara orolig över att bli sjuk eller arbetslös, med en hets regering som sätter blåslampor hos dödssjuka!

Jag skulle utan att tveka påstå att Mona Sahlins kommande valrörelse, är det viktigaste på flera flera val. Jag tror att vi är i en brytpunkt, där folk håller på att i sitt undermedvetna håller på att köpa egoism politiken, för de tror att ingenting annat fungerar.

Mona Sahlin sa vid partikongressen att hon skalla arbeta 16 timmar om dagen när hon blir statsminister, tyvärr Sahlin, men du bör börja redan NU!

Visa ledarskap genom att få en insomnad organisation att gnista, visa att du är den ideologiska politiker som jag tror att du i grunden är.

Att vara partiledare för Sveriges största parti är ingen " walk in the park" men slut då ögonen och drömma dig till en valseger, där du visar motståndarna att du kunde.

Du fick igång en organisation tidigare än vad andra partiledare gjort.

Den sjuka regeringen!

2009-12-08T08:16:00.008+01:00

Nej, folk anser inte att man skall ligga på sofflocket om man är frisk, om det finns arbete ( vilket i rådande ekonomisk kris inte är givet). Däremot så har den här regeringen gjort den makabra analysen att det är helt ok att riktigt sjuka människor skall arbeta, det är regeringen som är "sjuk" inte folket!

Någon gång får det vara nog, och denna gång har regeringen haft både dåligt omdöme och kallt hjärta. Det är en sak att skapa regler som innebär att människor med arbetsförmåga ställer sig till förfogande hos arbetsgivare, det är en helt annan sak att cancerpatienter skall behöva söka arbete. Vi kan konstatera att huvudet inte varit på skaft, samt att ansvarig minister antingen inte förstått vad de galna reglerna som nu införs innebär, eller att ministern faktiskt hör och häpna anser att riktigt sjuka människor skall arbeta. Att skriva detta får en att undra om vi är tillbaka till medeltiden?

Det galnaste i det hela, är att humanismen totalt försvunnit, man kan nästan tro att regeringen anser att livets mening är att arbeta, och att även sjuka skall ha mening.

I själva verket har några personer gjort ett slarvigt jobb, de har inte förstått vad de håller på med.

Problemet är inte de riktigt sjuka, som kämpar för att bli friska. Problemet är regeringen, som verkar både ha fått kraftig feber och yrsel!

Om detta är den "nya" arbetslinjen, så ställer jag i alla fall inte upp! Helt enkelt för att det är omänskligt. Punkt!

Ett historisk toppmöte och en värld utan politik

2009-12-07T15:27:00.004+01:00

Nu närmar sig den där stora dagen då vi ska ner och demonstrera i Köpenhamn. Det kommer säkert att bli kul. Det kommer säkert att bli något jag kommer att berätta om för min relativt nyfödda systerdotter när hon blivit äldre. Det kommer säkerligen bli en stor besvikelse. Det kommer aldrig fattas tillräckliga beslut.

Det är kanske inte läge att låta så pessimistisk, men det är svårt att låta bli. Det är svårt att inte förstå varför så många inte orkar att bry sig om politiken, när politiken framstår som så oförmögen att leverera agerande. I boken Reformismens möjligheter skriver Anders Nilsson och Örjan Nyström om vår tid som en kommunitär tid, just en sådan tid som fanns i Sverige för nästan 100 år sedan. En tid då människor ledsnat och tappat tron på sin tids politik och politiska system och söker något nytt, en ny politisk kraft. Jag tror de har poänger i det de skriver, politisk kraft är precis det jag längtar efter. Med det menar jag att det jag längtar efter är förändring och en väg jag tror förändrar och just idag känns den där vägen väldigt dimmig och diffus.

Vi vet att vårt samhälle och vår värld har problem. Vi vet att klimatet är hotat. Vi vet att vi är en del av en liten, liten global överklass. Vi gör ingenting åt det. Jag överdriver. Det r inte sant att vi inte gör något. V för något, vi gör alldeles för lite. Känslan av att vi gör ingenting, att vi egentligen inte bryr oss, är näst intill total. Längtan efter politik är lika total.

Någon skulle kanske säga att jag inte bara ska gnälla utan istället agera. Jo, visst. Vi borde alla agera. Men när inte våra valda ledare gör det, hur lätt är det? När ingen verkar tro på framtiden, hur lätt är det? När politiken verkar ha förlorat sin styrka, hur lätt ät det då?

Julklappshysterin

2009-12-05T11:30:00.011+01:00

Så är vi i den moderna konsumtionstokiga världen igång igen. Vi shoppar tills fötterna blöder och huvudet värker av alla extrapriser. Själv är jag nästan klar med julklapparna, ett fåtal är kvar ( min syster är viktigast)! Förra året slogs det rekord i att köpa grejer till nära och kära, detta krisens år, tror handeln att vi kommer shoppa för närmare 60 miljarder. Vilket såklart är, har du nog redan räknat ut - rekord!

Det finns bakom fasaden av rött papper någonting allvarligt med konsumtionshysterin. Problematiken är egentligen inte att folk gör av med sina surt förvärvade pengar, utan snarare att vi i en tid där klimatkrisen ökar, inte ändrar våra vanor utan snarare förstärker klimatrisen genom att prata si men göra så.
Om alla köpte klimatsmarta julklappar skulle jag slås på fingrarna, men allvarligt, hur många tänker på miljön när de står i en varm galleria?

Masskonsumtionen är en integrerad del av hur livet ser ut för bortskämda människor i väst. Det ses som moralhysteri att argumentera för att shoppa för mindre, vi är vad vi shoppar! Detta att vi ses utifrån våran potentiella materiella konsumtion, skapar klimat där det är nästintill är omöjligt att säga stopp-nu-räcker-det!

Det går inte säga till folk att bli mera klimatsmarta, genom att handla mindre. Det man dock kan göra är att få människor att reflektera vad ett gott liv är, handlar det goda livet inte mer om relationer med människor än vad du har för väska eller klocka?
I en värld som snurrar allt snabbare, blir det centralt att vi stannar upp ett par sekunder och vågar gå inåt. Att vi följer våran inre längtan av mening i en värld full av ondska.

Den modiga människan vågar gå inåt, ifrågasätta det självklara och skala bort sanningarna som prånglats in från andra. Den modiga människan, sträcker tanken ett steg längre bort och säger för sig själv " Jag är myndig, att följa en inre längtan efter min egen mening". I denna djupa reflektion över livets kaos, går det att bottna och skapa fundament som stärker oss vid motgångar.

För alternativa julklappar för dig som vill göra livet bättre för barn runt omkring i världen gå till exempel in på unicef.se

Jag tänkte ge bort ett skolpaket till en släkting.

Fackets svaghet och EU

2009-12-05T10:21:00.009+01:00

Det är hårda tider, kylan lägger en hinna över ångesten som vill komma ut- det inre skriket fastnar i halsen. Idag läste jag på morgonen via min mobil (SR) att fler företag använder bemanningsföretag istället för fast anställda. Detta i kombination med Lissabonfördraget och domen i Waxholms målet visar var anställningstryggheten är på väg. Facket har på senare tid gått in i en permanent kris. Krisen handlar om att facket sakta men säkert smulas sönder av hur samhället ser på relationen mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Istället för att sträva efter en arbetsmarknad där de anställda är trygga, har det på senare tid blivit mer populärt att sträva efter maximal flexibilitet. Å ena sidan är detta förståeligt, arbetsgivaren vill kunna möblera om snabbt. Å andra sidan skapar detta kraftigt försämrad trygghet för de anställda, de vet inte om deras jobb snart görs av en inhyrd. Otrygghet är aldrig bra, och det man på kort sikt vinner, förlorar man antagligen på längre sikt. Sveriges styrka har just varit det faktum att det varit ordning och reda på arbetsmarknaden, det vill säga att både facket och arbetsgivarna satt upp klara ramar utifrån man agerat från. Den svenska modellen, smulas sakta sönder, inte bara genom en borgerlig regering som strävar efter sänkta löner och uppluckrad LAS. Utan även av ett EU som med sina direktiv om den fria marknaden, skapar nya ramverk där liberalismen blir en integrerad del av EU bygget.

Liberalismen som lagstadgad del av Lissabonfördraget innebär antagligen på sikt att den svenska modellen som vi är vana vid transformeras till någonting annat. Även om till exempel skattepolitiken inte blir en del av det framtida federala EU, kommer länder som sätter de sociala rättigheterna före de ekonomiska rättigheterna att få problem. Vi kan fråga oss om det teoretiskt är möjligt att som exempel ha ett skattetryck på strax över 50%?

I grunden handlar dock problemen inte om EU, eller den borgerliga regeringen. I grunden, om vi analyserar det undermedvetna; handlar fackets problem om ett ovilligt Socialdemokratiskt parti ( som inte hindrat liberalismens "framsteg") samt en handlingsförlamad och stel fackföreningsrörelse. Som inte lyckats mobilisera kraft för att motverka den liberala hegemoni som så länge härjat på kontinenten.

Det går att klaga på andra, den mogna människan är dock "stenhård" mot sig själv. Fackets och Socialdemokraternas problem är den bristande insikten att man får skylla sig själv vid "icke-politikens" ruiner.

Nietzsche ropar att begrepps ackumulerandet, skapar osäkerhet! Inte som vi tror att "sanningar" på "sanningar", alltid blir en starkare sanning!
I det galna skrattet, visar han vetenskapens osäkerhet inför kosmos, vi vet så litet.
På subatomär nivå gäller inte de fysikaliska lagar vi är vana vid.

Dags att lägga icke-politiken på skräphögen och Socialdemokratin att verkligen komma ut. Fåglarna sjunger om ett par månader, då är det snart vår.

Post-kolonialismen lever!

2009-12-04T05:47:00.007+01:00

Är de verkligen villiga att dö?

Jag har snart en kurs som handlar om post-kolonialism. Det skall bli roligt. Som vanligt kommer jag antagligen bli upprörd, men litteraturen är beställd och skall manglas, pronto!

Afghanistan är ett land där det har varit krig i flera årtionden. Ryssarna försökte kontrollera landet på 80 talet, det gick helt åt pipsvängen.
När nu USA skall skicka 30 000 soldater till behöver man inte vara historienörd för att le snett. Det räcker med att veta att USA till exempel grävde ned sig i Vietnamn, samt att det på ett mera teoretiskt plan är mycket problematiskt med att skicka mer trupp. Anledningen är; motståndaren är för bra! Gerillaförband är mycket svårslagna (lättrörliga, fanatiska, nivåer i attacker) USA skulle alltså i teorin kunna skicka så många som 100 000 soldater, antalet i sig spelar ingen roll om man inte förbättrar det civila samhällets institutioner. Det är inte det totala antalet soldater som spelar roll, hela Afghanistan problematiken bygger på en felande länk mellan vad landet behöver och vad man i praktiken skapar genom utländsk närvaro.

USA har ett pikärt problem. Afghanerna är mäkta trötta på utländsk närvaro. Detta är inte sekundärt utan primära problem. USA ses helt enkelt som en ockupationsmakt
(kolonialism).

USA´s president sa bokstavligen att det handlar om USA´s säkerhet. Vilket du som läsare inte skall förvånas över. USA kommer alltid först för alla amerikanska presidenter och poängen är inte att Obama är annorlunda, snarare en kopia av de andra.

Själv anser jag det problematiskt att väst är ute på missioner efter att den formella delen av kolonialismen är över; problemet är bara att detta är ett tankefel. Kolonialismen är inte alls över, rent mentalt finns det en brygga mellan västerlandet och övriga delen av världen, och denna bryggan har på senare tiden inte minskat utan ökat.

Genom det skriande klimathotet har avståndet mellan den fattiga delen av världen och den rika delen ökat. Samtidigt vet vi att samarbete över påhittade nationsgränser är det enda sättet att skapa universell säkerhet, för alla, rika som fattiga.

En tanke bort

2009-12-02T06:13:00.002+01:00

Aristoteles har sagt att om man verkligen förstår att en handling är fel, så gör man det inte igen. Att bara nästan förstå räcker alltså inte.

Jag tänkte bjuda på ett par drömmar.

Min vision om världen är i korthet att I länderna drar ner på sin konsumtion, drar ner på tillväxten som det enda måttet på framgång; ökar biståndet kanske 10 gånger och börjar avrusta kärnvapen.

Detta kan verka som en utopi, någonting som inte går att nå. Samtidigt så är detta ett tänkande som tyvärr är för vanligt. Vi säger slappt " Det går inte" men vad är det som egentligen inte går? Menar vi på allvar att det inte skulle spela någon roll att vi djupt reflekterar över våran värld för att sedan försöka omforma den?

Handlingar föregås av tanken, genom denna insikt skapas oändliga förändringar. Inte för att dessa förändringar är lätta, utan snarare för att de på ett teoretiskt plan är möjliga. Det är möjligt att I världen skapar andra mått på vad som är ett bra samhälle, utan att stirra sig blinda på BNP utvecklingen. Det är faktiskt möjligt att I länderna ökar biståndet rejält, för att hjälpa hungrande och sjuka barn.

Igår ville jag sitta i en kyrka. Inte för att jag är religiös, utan för att nå lugn.
Funderar till och med på att bli medlem i Svenska Kyrkan igen, för att ha någonstans att reflektera- fysiska rum med lugn är oerhört viktigt för mig.

Världen är inte varken eller. Världen går inte åt helvete eller blir en perfekt plats. Världen blir vad vi skapar den till.

Detta radikala , faktiskt riktigt radikala tänkande, är en motsats mot det dystoptiska. En kraftfull maning till handling. Det är inte ok att säga att världen går åt helvete, och inte göra någonting, om just handling omformar världen.

Det kanske inte är lätt att se att handlingar, små och stora kan göra skillnad. Men tala om för mig vad då förändring är? Tala om för mig hur jag skall kunna leva i en värld där det inte går att påverka. Det blir för mig en total omöjlighet.

Jag måste tro att om jag ger pengar till Läkare Utan Gränser, att dessa används på ett förnuftigt sätt, att om jag är delaktig i den politiska processen, att detta spelar roll.

Jag kan ju inte veta om det man gör spelar roll, men jag kan tro.

Essä om klimathotet

2009-11-30T23:01:00.003+01:00

Kanske barnen går omkring såhär i framtiden?

Idehistorikern Sverker Sörlin skriver här om klimatet.

Essän slutar med tanken att problemet egentligen inte handlar om att ändra mönster, det som är problemet är regeringar och globala ledare som är fegisar.

Word!

Vad skall man göra åt ledare som inte vågar se verkligheten? Antagligen får man tjata, litegranna som en lärare får göra i klassrummet. Man säger inte en sak en gång, man säger lite samma sak flera gånger- för att alla skall hänga med och att repetera är kunskapens moder ...

Jag ser framför mig Obama och Reinfeldt i klassrummet, där jag frågar dem vad klimatpåverkan betyder tills de fattar..

Öka takten, Socialistiskt Forum i vår?

2009-11-29T09:47:00.004+01:00

Medan pianomusiken smeker mitt inre, mitt kaffe ryker i köket. Sitter jag i min enrummare och snurrar tankar. Snurrar tankar som jag gör när de inre striderna förbytts mot krigsuppehåll. När det äntligen är lugnt inombords.

Mitt förra inlägg var ganska negativt. Idag tänkte jag vara mer positiv.

När jag reflekterar över Socialistiskt Forum , tar bort mina personliga stormar; så märker man vilken kraft som finns! Ja, vilken kraft det finns att människor möts.

Mitt förslag är därför att Socialistiskt Forum, kokar några liter till kaffe och planerar in någonting tills våren. Det behöver inte vara exakt samma koncept, men jag tror att det är viktigt att öka mötesplatserna. Vänstern behöver mötas, stötas och blötas.

Medan världens ojämlikheter mellan väst och öst, består. Kan vi bara kontinuerligt likt kapitalisterna produktiviteten, öka de mötesplatser som finns.

Att mötas är helt centralt för att skapa någonting nytt.

När jag satt på tunnelbanan igår, ledsen över att jag inte var starkare. Satt det en mörkhyad man framför mig. Tanken slog mig att klimatkriser kommer slå hårdast mot de fattiga i öst, att den rika världen kommer shoppa loss än mer.

Det är ett "krig" mellan kapitalistklassen och arbetarklassen, mellan öst och väst.

Förnärvarande är det kapitalisterna och väst som vinner.

Vi får hoppas att maktbalansen ändras.

Att människor vaknar upp från sina söta drömmar, där livet handlar om att konsumera ännu en pryl. Ett samhälle som redan fått klimatet att flippa ur.

En liten klimatdikt här.

" Jag vill inte bli mobiliserad"

2009-11-28T17:31:00.005+01:00

Jag orkade tillslut inte. Vid seminariet om media och vänstern vid Socialistiskt forum springer jag ut ur salen och sätter mig på toaletten. Det som får mig är att brista är Daniel Suhonens redogörelse kring varför LO och SAP inte vill satsa pengar på media.
Om du undrar vad exakt som får mig att mer eller mindre köra över fem personer som sitter ner, kan du ju prata med Daniel Suhonen.

Det starkaste ögonblicket under Socialistiskt forum, är annars när återigen Daniel Suhonen redogör för när sin pappa som vid ett balkongsamtal säger att han inte orkar bli mobiliserad längre; han säger :

- Jag vill inte bli mobiliserad längre!

Tro fan. Tänker jag. Varför skall man kämpa för någonting när resultatet är konstant ökad ojämlikhet?

Jag skriver detta i en lägenhet med pumpande radio. Som tur är har har jag ingen whisky, annars skulle jag hälla i mig hela flaskan. Anledningen är att Socialistiskt Forum för mig väcker mycket starka känslor. På en liten plats finns det hundratals människor som på allvar vill kämpa för ett samhälle där vi behandlar andra som vi själva vill bli behandlade, med respekt, med värme, omsorg. Helt enkelt ett samhälle med trygghet, istället för rädsla.

Jay Z skriker ut sin röst ur radion, och jag tänker en sekund vilken radikal rörelse musik kan vara.

Åsa Linderborg som också sitter i panelen frågar innan jag rusar ut att det måste finnas nåt syfte med att SAP och LO inte vill starta en tidning? Svaret hinner jag inte höra förrens jag räddat mig själv från att totalt brista.

Förutom "galningar" som jag, är Socialistiskt Forum ett tillfälle för nya bekantskaper, dialog, tankar som bryts. Mitt problem är samhället. Jag och det så kallade samhället kommer inte överrens, vi är djupt oense om vad som är bra för människor.

Socialistiskt Forum är syret för dig som kämpar för ett annat samhälle.

Människor som jag, som snart har slutat att tro på att den ekonomiska och ekologiska globala kriserna skall lösas, är Socialistiskt Forum en plats där ett svart hjärta får syre.

Det handlar inte längre om att hoppas

Det handlar om att kämpa.

Tillsammans är stark.

Nu måste jag skriva en dikt på min sida, läs här.

En annan typ av samhälle

2009-11-26T14:56:00.005+01:00

Ovan ser vi den svenska klassamansättningen från 1968. Notera de 1,6 % oanställda! ingen arbetslöshet här inte. Detta visar att arbetslöshet inte sågs som ett individuellt problem för att människor vara lata utan som ett samhällsproblem. Man konstaterar tort att 1,6 procent av befolkningen ännu inte är anställda. När arebtslösheten nu närmarsig otänkbara 10 % (eller de oanställda närmar sig 10 % kanske vi ska börja säga) börjar man fundera på att vi måste ha något grundläggande fel i vår politik och i det ekonomiska systemet. Förändring krävs och är möjlig, det visar historien.

Det logiska tappet!

2009-11-25T11:11:00.005+01:00

En gyllene regel är att om man är otydlig köper folk inte vad du säger. En opinionsundersökning (här) från United Minds/ Aftonbladet visar att SAP minskar med 4%.

Om detta är tilfälligt eller inte, är såklart omöjligt att säga. Det som går att säga, är att SAP har problem i alla opinionsundersökningar sedan valet 06. Socialdemokratin i Europa har feber- man är sjuk och vet inte riktigt vad man skall göra.

Svaret är otvetydigt: Bli tydligare med vad partiet vill!

Om vi kopplar in andra partier, så ser vi att de partier som går framåt ( V, Mp, M) är tydliga. Miljöpartiet kommer antagligen att bli nästa valårs vinnare, man har rätt namn. Moderaterna är tydliga i och med att de fokuserar på individens makt kontra staten. Vänsterpartiet är starka eftersom att man ser det motsatta, att individen är stark när staten är stark.

Jag ser det som så att Socialdemokraterna måste fokusera på att stärka välfärden och skapa fler arbetstillfällen. Socialdemokraterna måste våga vara välfärdskramare, samtidigt som man med tydlig hand pekar på att staten måste ta större ansvar för att Sverige skall komma ur rådande kris starkare och inte svagare.
Problemet var inte 06 att folk inte gillade välfärden, problemet var att Socialdemokratin var otydlig med att säga det självklara; Socialdemokraternas första uppgift är och förblir att minska arbetslösheten.

Problemet för Socialdemokraterna är inte Alliansen; det handlar om att hitta tillbaka till en politisk bas som stavas t-y-d-l-i-g-h-e-t!

Om Socialdemokraterna inte vill gå samma väg som i resten av Europa, är det dags att lära sig. Se så kavla upp ärmarna!

Björklund och piskan

2009-11-23T09:26:00.005+01:00

I följande artikel i Aftonbladet skriver Olle Svenning bra om det nuvarande kravpartiet och vi-dem folkpartiet.

Olle Svenning skriver

"Björklund, lockad av den europeiska borgerlighetens framgångsrika spekulationer
i underförstådd främlingsfientlighet, gör skillnad mellan människor med invandrarbakgrund. Det finns de onda, de som bränner och kastar sten i Rosengård och så finns det de goda, som allas vår drottning och Zlatan, av Björklund placerad på Balkan. Zlatan spelade en gång fotboll för den lilla föreningen Balkan; han växte upp i Rosengård. Ett område dit polisen, enligt Björklund, bör bege sig med batong och hand i hand med språkkontrollanter."

Artikeln är inte riktigt stringent, Olle Svenning har försökt att få med lite för mycket. Men citatet är intressant för jag tror de flesta skulle hålla med om att Folkpartiet genom major Björklund har denna åsikten.

Problemet är att det finns inget vi-dem, det finns bara ett vi. I grunden finns det bara en jord, och några miljarder människor som försöker att finna en säker plats i en tumultartad värld. I de ekonomiska, och miljömässiga kriserna, söker vi efter syndabockar, och vi glömmer lätt att vi själva är en del av problemet. Det är inte bara "dem" långt borta som är problemet.

Den nya världen handlar om att skapa samhällssystem som är ekonomiskt och ekologiskt hållbara. Vi bör vara skoningslösa mot oss själva, och fråga oss: - Hur kan jag förbättra världen genom dagliga handlingar?

Franska revolutionen ekar, frihet, jämlikhet, broder/systerskap!

Kravpolitiken, invandring och diskriminering!

2009-11-22T15:57:00.005+01:00

Folkpartiet är inte samma folkparti som på 80 talet. Socialliberalismen, eller "snällismen" har förbytts mot "krav" politiken. Detta är inte minst tydligt när det gäller hur man handskas med de människor som har invandrat till Sverige.

Folkpartiet har haft ett riksmöte där partiledningen förlorade när det gäller att kräva kurser om det svenska samhället för invandrare.

Det intressanta är inte att Fp numera vill ha språktest, kurser om det svenska samhället eller vad det kan vara. Det ligger tydligt i partiets nuvarande position som det parti i riksdagen som ställer mest krav på de som invandrat.

Det intressanta är att man förbiser den tydliga diskriminering som finns i samhället. Istället för att se diskriminering i till exempel arbetslivet, fokuserar man på hårdare krav. Man anser att mera krav, inte möjligheter skall integrera invandrarna i Sverige.

Jag är lärarstuderande, och kommer inom cirka 2,5 år arbeta som lärare. Jag är väldigt medveten om att man som lärare måste arbeta med både morötter och piska.
Det går inte att säga till en klass att man skall läsa om franska revolutionen och sedan inte alls ha kunskapskontroll. På något sätt måste läraren, kolla att kunskapande har skett. Att eleverna har genom en textmassa, en film eller vad det kan vara har förstått viktiga poänger med själva momentet och själv tänkt till.

Lärarens roll är att planera, genomföra och utvärdera. I planeringsstadiet finns det alltid ett moment som dels handlar om morötter, hur skall man få eleverna att vilja lära sig, samt piskan i form av inlämningsuppgifter, läxor, eller prov.
Om vi kopplar till folkpartiet, får man känslan av att partiet anser att invandrare bara skall utsättas för piskan, men moroten skall utebli.

Man säger indirekt genom språktest och samhällskurser, att invandrarna som i sig inte är en homogen utan heterogen grupp; ni vill inte lära er!

Dessutom är det löjligt att ha en samhällskurs om Sverige, eftersom att Sverige består av en rad olika grupper människor med olika sätt att se på vad som är svenskt och vad som inte är svenskt. Det hela blir löjligt.

Länder bygger på en skapad nationell identitet som inte håller när man pratar med folk. Länder är grupper, med olika sätt att se på saker och ting.

Det folkpartiet borde intressera sig för, är den strukturella rasismen som finns i detta land. Det kan inte vara ok att till exempel utländska namn påverkar ens chans att komma in på arbetsmarknaden. Att ens etnicitet och klasstillhörighet i praktik och teori är så viktig för ens chanser att få ett arbete.

Problemet är helt enkelt inte att en som invandrat inre rabblar alla kungar, vet alla landskap, eller vad man nu tänkt sig i samhällstestet. Problemet handlar om att de som kommer hit och vill arbete, göra en insats. Snabbt får lära sig att deras etnicitet och namn är viktigare för arbetsgivaren än vad de faktiskt har för meriter.

Problemet stavas rasism.

LO- Våga Vara Vassare!

2009-11-21T12:35:00.005+01:00

Det här kan låta för bra för att vara sant, men det är sant! Jag har länge tänkt köpa boken som handlar om Trondheimsmodellen, men eftersom att jag har en del andra böcker att läsa innan, så har det inte blivit av. När jag kollade i bra-ha-rummet där jag bor, ett ställe där man lämnar saker man inte behöver och tar saker man behöver. Hittade jag inte då boken, jo det gjorde jag!

Utan att ha läst boken tror jag att jag fattat den stora poängen. Nämligen att facket skall ställa krav. Vilket känns mäkta konstigt att skriva, för om ett fack inte ställer krav, ja vad har då facket för legitimitet?

Facket skall självklart alltid vara en nagel i ögat på politiken, ställa högre krav och inte anpassa sig.

Om facket accepterar det rådande samhället med enorma skillnader, så kommer politiken att dra ner växlarna. Fackets roll blir också ganska ointressant om man faktiskt inte strävar efter en förändring, utan anpassar sig till det rådande läget.

Problemet med LO är att organisationen just är för lam. Såklart, kan inte LO gå ut och ställa orimliga krav, MEN man kan vara bättre än man är idag. Poängen är inte att vinna alla segrar, poängen är att våga ställa krav som som leder till märkbar förbättring för arbetarna. Jag tror också att LO skulle locka fler medlemmar om man vara lite vassare, lite mera på hugget. Nu är det så att jag förstår att denna diskussion är gammal som gatan, kritiken mot LO´s engagemang har antagligen funnits sedan mycket länge. OM man är intresserad av att utveckla Sverige mot ett mera jämställt land, så finns det dock klara poängen i att våga vara vassare.

Jag menar helt enkelt att det för Sveriges utveckling är helt centralt med ett fack som faktiskt vågar ställa högre mål. Om nu någon undrar, så har Sverige på senare år dragits isär, rent sociologiskt kan vi skönja en bild där 2/3 samhället snart är fullbordat. Människor lever mer eller mindre i separata "öar", beroende på inkomster. 1/3 av samhällets medborgare är riktigt riktigt fattiga.

Det är dags för LO att sätta högre mål; för att bryta den mycket tydliga trenden mot 2/3 samhället.

För jag börjar ärligt tvivla om de så kallade vänsterpolitikerna har energi att göra någonting radikalt, för att använda ett slitet ord.

En tanke som jag länge haft är att politiker som inte ser fattigdommen, inte gör någonting åt den. Om nu politikerna lever i en annan värld än vad de med normala inkomster gör, hur skall de ärligt talat kunna sätta sig in i att som jag inte ha mer än 150 kr att leva på tills på onsdag? Det är ju orimligt.

Jag kan inte tänka mig att vänsterpolitiker förstår hur det är att ha 150 kr på fickan kvar i 3 dagar, när det själva har bankkonton som sväller över av pengar ( kom igen har man ett par tiotusen på kontot så är stressen betydligt mindre).
En riksdagsledamot arbetar förvisso mycket, men lönen är inte direkt låg, snarare hög.

Om man lever i en annan värld ekonomiskt, så blir det såklart svårt att sätta sig in i hur de fattiga, ja hur de med normala inkomster har det.

Detta att det är svårt att sätta sig in i hur det är att ha tuffa eller obefintliga marginaler, leder till att LO´s roll blir än mer viktigt. Eftersom att facket är närmare verkligheten.

Sjukt bra artikel

2009-11-15T15:38:00.003+01:00

Läs här !

"Vi i den rika världen har sedan 1800-talet levt över våra tillgångar och skapat en livsstil, kapitalistisk, som går ut på tillväxt och förödande överkonsumtion."

Ibland gör texter ont, när de är välskrivna. Artikeln skär inre sår i mig...

PS. Vill även tipsa om min korta essä kring filosofin och människan på min hemsida här DS

Vad socialdemokratin vill

2009-11-15T09:26:00.005+01:00

Vet inte om jag kan uttrycka det bättre än den gamla inledningen av Wigforss ursprunglingen formulerad till 1944 års partiprogram.

"Socialdemokratins mål är att så omdana det borgerliga samhällets ekonomiska organisation, att bestämmanderätten över produktionen lägges i hela folkets händer, flertalet frigöres från beroende av ett mindretal kapitalägare och den på ekonomiska klasser byggda sam-
hällsordningen lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande medborgare."

Formuleringen i 1990 års partiprogram är dock nästan ännu finare.

"Vad socialdemokratin vill

Socialdemokratin vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfyllt liv. I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd
samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor. Denna den demokratiska socialismens samhällsuppfattning är ut-
tryck för viljan att förverkliga ideerna om frihet, jämlikhet och solidaritet. Dessa ideer har tagits i arv från tidigare kulturtraditioner. De har omformats av nya erfarenheter och ständigt skänkt styrka åt strävandena att bereda människorna ett friare och rikare liv. Sina djupaste rötter har socialdemokratins ideer i övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde.

-------------------

Idag diskuterar S-studenter blandekonomin på sin kurs om kapitalism. Det blir nog intressant. Ser fram emot en tid när vi kanske vågar sätta socialism i rubriken för en kurs.

För er som inte kan vara med på seminiariet finns en intressant text om funktionssocialismens blinda fläck av Fredrik Jansson som jag hittade på tvärdrags sida.

Ingen komedi direkt

2009-11-12T19:15:00.000+01:00

Det är kväll och jag och en vän vandrar hemåt genom Bryssels stadskärna. Plötsligt i en tunnel ser vi människor samlas. De står på led med sänkta huvuden. Min första tanke är att det är en filminspelning, min vän pekar mot en kamera. Men det är ingen komedi som spelas in. Det är ingen film över huvud taget. Det är ett soppkök i hjärtat av det välmående Europa och man bara skäms ända in i märgen.

Kroppen skäms och hjärnan försöker sätta ord på vad som händer. "Som att vara barn och en oerhörd förolämpning / träs över ens huvud som en säck" Skrev Tomas Tranströmer. Det värsta är att det är vi själva som står för förolämpningen genom att runt om i Europa acceptera en socialpolitik utan visioner, utan solidaritet.

Kvällen då jag dog ...

2009-11-11T20:24:00.014+01:00

Livet är inte rättvist och det blir ofta inte som man trott. Detta är en (!) av de visdomar man får på äldre dar. Det är bara att gilla läget och köra vidare, om man inte har gjort slut på den inre energin och bara vill ligga i koma ett par år?! Som tur är finns det kvar energi i tanken, i alla fall idag =)

"I svenska SAP ströks Ernst Wigforns formulering , som levt vidare i partiprogrammen om " att lägga produktionen och dess fördelning i hela folkets händer" , vid partikongressen 2001"
Boken: Studier i rött - socialdemokratins ideer, sida 36.

Oj. Vad skall jag säga.. Strök de meningen? Varför? Herre gud, vad var det som var så farligt med den meningen? Det är ju inte så att det står att det skall ske om 10 år! Bilden säger "impossible is nothing" och jag vill tillägga, " if you work hard"

Begreppet katharsis inom psykologi handlar typ om en inre "rening", som innebär att människan når en punkt där en förändring sker. Jag har nog nått den punkten flera gånger.

Jag har accepterat att Socialdemokratin inte alls är den Socialdemokrati jag vill se; kongresser som tar beslut om att det är ok med vinst i välfärden så länge det inte påverkar kvalitén är ologiskt, eftersom att alla vinster i välfärden kan användas i verksamheten på något sätt. Denna mening är central eftersom att den pekar på att Socialdemokratin valde att inte strida, utan enas om ett citat som i sig kan tolkas lite hur som helst.

Det är som min kursare på lärarutbildningen sa: - Göra vinst på barn .... det är ju helt galet! Kanske det bäst jag hört på år och dag!

Det intressanta är dock inte att saker och ting inte är som det borde vara, alltså att Socialdemokratin blir lite radikal och inte accepterar borgerliga skattesänkningar. Det intressanta är att ur intet skapas möjligheter.

Eftersom att jag och många med mig anser att Socialdemokratin anpassar sig för borgerliga tankestrukturer finns det en glädje i att så mycket kan göras. Denna glädje ligger inte i att det är möjligt att genomföra det vi vill genomföra (en Socialdemokrati med jämlikhetsambitioner) utan snarare insikten om att varje handling är radikal. Varje beslut som går emot den rådande ordningen är en seger för att visa att det visst finns andra sätt att se på vad som är gott och eftersträvansvärt.

Därför blir dödens politik livets politik, affirmationens politik där vi säger JA till politiken och dess möjligheter istället för att sjunka ner på havets botten.

Impossible is nothing... if you work hard!

Egna barn och andras ungar - Fallet Vellinge

2009-11-11T16:56:00.004+01:00

Kalla blåser jantelagens hårda vindar över Söderslätt i november när de boende i Vellinge samlas för att prata om de barn som inga vuxna har . Rädda för att inte ha någon att vända sig till när ungarna hittar på bus blundar de för möjligheterna att hjälpa en av samhällets med utsatta grupper.

Bristen på solidaritet drabbar inte bara den som står utan hem. Bristen på solidaritet tömmer människor på empati. Kvar står rädda, frusna skåningar och fryser på en slätt. De flesta som någon gång kört in i Vellinge har med säkerhet lagt märke till kommunens slogan: Välkommen till Vellinge kommun, här är friheten större (och skatten lägre). Frågan är om inte rädslan är större än friheten. Låt oss hoppas att världens flyktingbarn slipper Vellinge.

Mellanmjölkspolitiken

2009-11-09T05:09:00.007+01:00

Ibland har man hört från triumferande vänstersinnade att marknadens fria lov inte fungerar och vänstern nu äntligen har vunnit- så som vi har väntat! Problemet är att så enkelt är det inte ( aldrig är eller kommer bli). Det är inte så att bara för att kapitalismen har haft en sina kriser, vilket sker lite då och då. Kommer världen se annorlunda ut, för att de handlar i grunden om vad människor gör idag och imorgon.
Om de borgerliga tankesmedjorna, de borgerliga politikerna, den borgerliga median sätter dagordningen så kan vänstermänniskor jubla hur mycket de än vill- för de kommer dränkas i marknadens sorl!

Problemet stavas "determinism" det är inte så att världen är given, snarare så är det så att världen är en produkt av varje människas handling och tanke. Detta leder till att om det inte finns kommunicerande alternativ, kommer folk att fortsätta att tro på kapitalismen som enda system; för de har inte fått alternativen tydligt förklarade.

Den breda vänstern borde därför se till att skapa berättelser kring framtiden lika mycket som man gottar sig åt att kapitalismen är i kris!

Socialdemokratins problem är tro de eller ej inte Alliansen! Socialdemokratins problem handlar om att man inte vet vad man vill, och då blir det svårt att skapa tydliga berättelser. Att skapa mellanmjölks politik är inte svårt, frågan är, vill väljarna ha detta ?

Är det verkligen fred vi vill ha?

2009-11-06T09:59:00.005+01:00

Till varje tänkbart pris? Imperiets gamla låt fran 80-talet dyker upp i huvudet när jag läser Daniels senaste blogginlägg (http://lakejerna.blogspot.com/). Att Centerpartiet kan tänka sig att acceptera sänkta löner för unga är i sig ingen nyhet. Var det inte Centerpartiet i Stockholm som senast sa att det är en mänsklig rättighet att få jobba för hur låg lön som helst? Jag tycker mig minnas något liknande. Det häpnadsväckande i sammanhanget är precis som Daniel också skriver den socialdemokratiska talespersonen Berit Högmans kommentar till Centerpartiets utspel:

"Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag, men det är A och O att man är överens med de fackliga organisationerna. Nivån vill jag inte ta ställning till, men ingen är ju betjänt av att lönen blir så låg att den inte går att leva på."

Man ska inte alls avfärda den här typen av förslag? Det ska man visst. Vad hände med principen om lika lön för lika arbete? Köttberget måste borja röra på sig. Införandet av sextimmars arbetsdag skulle kunna vara ett steg på vägen.

Det handlar inte enbart om några kronor mer eller mindre i plånboken, det handlar om grundläggande värderingar om jämlikhet som vi inte under några omständigheter bör kompromissa bort. Det är sorgligt att vi måste lägga krut på en sådan här debatt inom vårt eget parti.

Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?

2009-11-05T17:11:00.004+01:00

Förra veckan var det partikongress för Socialdemokraterna. Om detta har det skrivits och sagt ett och annat. Åt mitten säger vissa. Åt höger säger andra. Åt vänster säger några.

SSK:s förhoppningar (och också mina egna) inför kongressen, vårt best case scenario, kan man läsa om i ETC Stockholm. Vi ville ha bättre studentpolitik (rejäla höjningar av studiemedlen och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa), stopp för vinster i välfärden, individualiserad föräldraförsäkring, ett ja till arbetstisförkortning och tydligare mål i bostadspolitiken. Föga förvånande blev det inte riktigt så och jag kan förstå att det finns många som känner sig besvikna. På fredagen var jag också besviken, ledsen och kanske till och med lite arg. Nu är jag lite gladare, även om jag är långt ifrån nöjd (och nöjda ska vi aldrig bli).

Anton skrev på bloggen för ett par dagar sedan att kongressen tog ett litet steg till höger. Jag tror inte riktigt att det måste vara så. Jag är inte säker på att det var så även om det kanske var så. Jag ska förklara ungefär hur jag tänker:

Den del som kanske tydligast var någon typ av mittenfåra var för mig delen om jobben. Där saknades det som jag tror att ett parti till vänster i idag verkligen skulle behöva. En rejält reformistisk linje för att stoppa dels långtidsarbetslösheten men också utslagningen på arbetsmarknaden. Där saknades också vettiga förslag för hur vi ska hantera de idag stora grupper som lider utav det som ibland kallas otrygga anställningar (visstidsanställningar, f-skattesedel, bemanningsföretag, provisionsanställda med flera). Vi behöver reformera vår arbetsmarknadspolitik, med andra ord. Finner vi inte lösningar på de problemen kommer vårt vi att få allt svårare att skapa ett socialdemokratiskt Sverige.

En annan stor besvikelse var förstås studentfrågorna. Jag orkar inte ens kommentera dem men det var uppenbart att merparten av ombuden inte varit studenter på väldigt länge. Problemet är inte att den ekonomiska situationen upplevs som pressad, problemet är att den är akut. Sen är det faktum att vi inte lyckades stoppa avgifter för utomeuropeiska studenter givetvis ett skämt, men tyvärr ett upprepat skämt (vi tog nämligen det beslutet också förra kongressen).

Sen då detta om vinsterna i välfärden. Debatten kring friskolorna var förvisso absurd (och helt osaklig) men debatten under lördagen var mer sansad och jag uppfattar det som nu som står i riktlinjerna som att det faktiskt blir möjligt att stoppa vinster (om den politiska viljan finns), och om inte annat begränsa vinsterna. Det måste sägas vara ett framsteg, för vi ska aldrig glömma att det var vi som införde friskolorna och det vinstbejakande system som ligger idag. 2005 var vi för det utan förbehållning, idag är bilden delvis en annan.

Föräldraförsäkringen blev nu tredelad, vilket bör ses som ett steg på vägen även om jag tycker det är ett mesigt steg.

Så på det hela taget upplever jag egentligen inte att partiet gick åt vare sig höger eller vänster, men det är möjligt att jag missat något stort som hänt. Och till sist, lite reklam:

För dig som vill diskutera vidare vad som hände på kongressen och vad det betyder rekommenderar jag att du den 10 november kl 18.00 kommer till Wallingatan 31 i Stockholm. Då gästar nämligen S-studenters ordförande (och representant på kongressen) SSK för att tala om just det. Missa inte "Efter kongressen - Vad nytt under (s)olen?".

Välj rätt väg!

2009-11-04T18:07:00.002+01:00

Här är en artikel som jag skrev i förra veckans ETC Stockholm.

På Älvsjömässan i helgen stakar Socialdemokraterna ut de politiska riktlinjerna inför valet nästa år. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm uppmanar partiet att se människor som medborgare – inte konsumenter.

Socialdemokraterna är nu på kongress. Det är en kongress där vi står vid en rad viktiga vägskäl. Det handlar om politikens och samhällets roll, om synen på välfärdssamhället. I Socialdemokratiska studentklubben i Stockholm har vi läst och funderat över partistyrelsens riktlinjer. Texten nedan får ses som uppmaningar till den kongress som just nu väljer vår väg.
En av kongressens stora stridsfrågor kommer att handla just om vård och skola, om vinster i välfärden. Ska vi ha likvärdig vård, skola och omsorg för alla eller om vi ska ha ett grundtrygghetssystem där de som har råd kan få det lite bättre, lite fortare? Patienter och elever är inte konsumenter utan medborgare. Skola, vård och omsorg hör inte hemma på marknaden. Därför säger vi nej till vinster i välfärden.

Samtidigt är välfärdssamhället mer än vård och skola. Det är ett samhälle där vi har tid och ork för vänner, familj, intressen och demokratiskt deltagande. Partistyrelsen vill ta bort målet om arbetstidsförkortning, ett principiellt viktigt mål för vår syn på välfärden som något mer än direkt materiell levnadsstandard. Ett ställningstagande mot idén om arbetstidsförkortning är också ett avsteg från en syn på välfärdssamhälle där människovärdet står i fokus. Det är ett steg vi inte vill ta.

Välfärdssamhället strävar mot jämställdhet. En individuell föräldraförsäkring skulle på längre sikt innebära att fler kvinnor arbetar en större del av sitt vuxna liv, och därmed fungera som löneutjämnare och bidra till ett lite mer jämställt Sverige. En extra pappamånad (partistyrelsens förslag) är inte alls tillräckligt.

Menar vi allvar med jämställdheten måste vi börja se män och kvinnor som individer, också inom ramen för äktenskapet. Därför vill vi se en individuell föräldraförsäkring.
Vår utbildningspolitik har tillsammans med fördelningspolitiken varit ett av våra främsta vapen i kampen för jämlikhet. För att så ska förbli krävs att heltidsstudier blir heltidsstudier för alla studenter, oavsett klass och bakgrund samt att studietiden blir tryggare.
Över hälften av landets studenter jobbar idag vid sidan av studierna för att överleva och det går ut över studieresultaten. När den borgerliga regeringen tog bort studerandevillkoret för a-kassan ökade otryggheten för landets studenter.

Partistyrelsen skriver i sina riktlinjer att studenter upplever sin ekonomiska situation som pressad . Vi menar att problemet är att studenters situation är så ekonomiskt pressad och otrygg att det leder till ökad ojämlikhet inom systemet för högre utbildning.
Det krävs en rejäl höjning av studiemedlet och ett återinförande av studenters rätt till a-kassa.

En stor ung generation ger sig nu ut på en bostadsmarknad i kris. Bostadsbristen minskar människors möjlighet att söka jobb på andra orter, hindrar unga att starta sitt eget liv, möjliggör svarthandel och skapar priser på bostadsrätter som stänger ute stora grupper från bostadsmarknaden. För att få bukt med bostadsbristen krävs att ett kvantitativt mål inkluderas i de riktlinjer kongressen ska anta. Vi måste ta fram ett program som gör det möjligt att bygga bort bristen till 2020, genom att bygga minst 40 000 bostäder varje år.

Catharina Ullström
ordf. Socialdemokratiska Studentklubben i Stockholm (SSK)

EU skall prata med alla stora nationer!

2009-11-04T17:48:00.004+01:00

Katrine Kielos på Aftonbladet (en riktigt skarp skribent) gör misstaget att i denna artikel pusha för att EU skall lämna den transantlantiska länken. Hon skriver
"...vår säkerhet är inte längre beroende av amerikanerna på samma sätt och våra intressen sammanfaller inte...Det är dags för Europa att gå vidare. Hitta en egen roll i en ny värld."

Å ena sidan är det inte konstigt att olika slag maktsfärer ändras genom historien. Det är naturlig att USA riktar sig mot Kina, som med stor sannolikhet kommer vara en global spelare mycket snart; om man nu inte redan anser att Kina har gått över tröskeln och blivit en global spelare även om landet ekonomiskt kommer behöva ha en hög tillväxt ganska lång tid för att kunna vara en verklig motvikt mot USA ( förutom att investera i amerikanska statspapper). Å andra sidan , kan man vända på myntet och mena att just för att USA lämnar EU, skall EU klänga sig fast vid USA. Samtidigt som man skapar tätare sammarbete med den övriga världen. Jag menar att EU i en global värld skall utveckla alla sammarbeten, inte avveckla för att amerikanarna har en kommande huvudvärk med minskad makt.

Om det **** klimatet!

2009-11-04T09:33:00.005+01:00

BILD: Räkna med högre havsnivå efter att antarktis "gett upp"!

Anton har tipsat mig om att skriva lite kortare och mindre personligt. Det låter som en bra ide, skall köra på det. Texter läses i högre grad när de inte är långa.

Klimatet har problem som vi alla vet. Reinfeldt var i USA där Obama sa föjande:

"– Vi är överens om att öka tempot för att nå framsteg i Köpenhamn, och för att hindra en framtida ekologisk katastrof"
Oj. Nu ramlade poletten ner!

Reinfelt menar att man inte kommer komma överens i kommande klimatmöte i Köpenhamn.

Skall man skratta eller gråta åt vansinnigheterna?

PS. Vill även varmt rekommendera Daniel Suhonens artikel om SAP i Ordfront. DS

För övrigt vill jag rekommendera artikeln om sprutbyte här.

Där marxismen gick ut kom ingenting in: Om besvilkelsen efter S-kongressen

2009-11-02T10:22:00.004+01:00

Det är inte främst alla dåliga beslut som får mig att känna mig besviken på mitt parti. Det faktum att partivänstern förlorade eller kom fram till kompromisser i snart sagt varje fråga. Istället är det avsaknaden idédebatt och partiets "vänsterdelegationer" som gjorde mig besviken. Helt enkelt saknaden av en alternativ analys än den halv borgerliga som partiledningen står för. På partiledningen har jag varit besviken sedan den dagen jag gick med och det var inte denna som förvånade.

Jag saknade de ideologiskt motiverade resonemangen som lyfte blicken. Missförstå mig rätt, när säger ideologisk menar jag inte total avsaknad av ideologi utan främst på avsaknaden av en socialistisk eller specifikt socialdemokratis analys, liberal fanns det gott om. Jag tillhör inte de som okritiskt hyllar den marxistiska analysen däremot bidrar den med en maktanalys av kampen mellan arbete och kapital som är omöjlig att bortse från hos ett socialdemokratiskt parti. Det verkar som att där marxismen gick ut kom ingenting utom liberalism in.

Partiet gjorde med detta program en liten men dock högergir. Man accepterar privata alternativ i välfärden. Mot detta tycktes det inte finnas mer synpunkter än specifika invändningar på olika områden. Ett ombud gick kanske upp och la ett radikalt förslag men blev snabbt nedröstad av alla utom den egna delegationen. Ett kraftfullt alternativ saknades. Av en samlad partivänster syntes inte ett spår. Man var dåligt organiserad, dåligt förberedd och med bristande ideologisk skolning. Med positiva ord kan man kalla detta för enighet. Ur min synvinkel är det inte ett enigt utan ett dåligt parti utan idéer, vilja och samhällsanalys. De positiva säger att detta ändå är en förbättring mot tidigare kongresser vilket piggar upp mig något men inte mycket eftersom det visar hur alvarligt problemet är.

Jag kräver inte att paritet skall vara ett under av radikalitet. Jag kräver inte att de ska gå med på lika lön för allt arbete eller en radikal arbetstidsförkortning eller att varje ombud skall rapa marxism från talarstolen. Vad jag kräver är en analys och en vilja till förändring underifrån. Av detta såg jag mycket lite på denna kongress.

-----------------------------------------------------

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, socialism, 10-talsprogrammet, jobbkongressen

Ps.1

Mest irriterad är jag på Stockholm och Skåne som skall vara den starka vänstern.
Mest glad är jag över Jönköping som vågade föreslå radikala förändringar.

Ps 2. Läs gärna 10-tals programmets första kapitel om socialdemokratins ideologiska utveckling som komplicerar bilden av det jag ovan kallar liberalism

Ps.3 Kajsa Borgnäs var ett av undantagen som med sitt inlägg i den bostadspolitiska debatten lyfte blicken och gjorde en klockren maktanalys av problematiken. De andra undantagen var en ung tjej från Jönköping och gamla SSU:aren Markus Blomberg från Skåne.

Bra tal av Carlsson på S- Kongressen

2009-11-02T10:16:00.001+01:00

Hörvärt tal.

Tja,

2009-11-01T16:34:00.004+01:00

BILD: Tänkvärt!

kompromiss kongressen kallar AB det hela. Läs här.

Eller om man skall vara elak, urvattnad ide debatt. JA, jag är medveten om att det är strategiskt riktigt att "samla trupperna" innan nästa val. Men bara för att jag inte rent analytiskt inte är så sur, innebär det inte att det sticker till i hjärtat att skolor skall kunna ge vinst till aktieägare.

Det är och förblir totalt omöjligt för mig och många andra att acceptera vinster i välfärden, även om vi förstår att det nu gäller att hålla ihop partiet och köra ett gemensamt race i minst ett år.

Hjärnan säger: Jag förstår!
Hjärtat säger: Fy fan!

Det är dubbla känslor som infinner sig...

Föräldraförsäkringen

2009-11-01T15:33:00.004+01:00

Som väntat beslutade kongressen om en tredjedelsmodell. Som är ett steg på vägen mot att föräldrarna " i framtiden" delar lika mellan sig.

Det är intressant att man tog beslutet att i framtiden skall det individualiseras mera. När "framtiden" är, kan man fråga sig?

Beslutet rimmar bra med de övriga besluten; en försiktig reformism. Istället för att gå hela vägen, stannar man på halva vägen och är, verkar det som nöjd.

Om man skall sätta ett epitet på kongressen vilket är ganska elakt, så skulle jag säga begreppet " reformistisk pragmatism"

Vilket innebär att man vill reformera samhället, men i väldigt sakta takt. Det är dock skillnad på att i alla fall vilja reformera istället för att stå på status Q.

Problemet med SAP kan vara att man ibland ses som förvaltare, istället för förnyare.
Förnya innebär sedan inte att man slänger alla verktyg som man prövat på skrothögen.
Förnyelse handlar om att använda sig av en större del av verktygslådan.

Vila verktyg kan vi använda för att skapa ett jämlikare samhälle som är starkare ur frihetssynvinkel?

Jag är den förste att "älska" pragmatismens synsätt om det innebär att invånarna där jag bor inte blir fattigare när det gäller möjligheter gentemot innerstaden...

Jag är den förste som kommer jubla åt en tredelad föräldraföräkring om det i "framtiden" faktiskt innebär att man går åt individualisering.

Jag är den förste som kommer jubla åt den försiktiga kameljonten, om den rör på sig!

Ty rörelse kamrater, det är livets essens!

Liv är rörelse,
rör sig partiet?

En liten seger och en stor förlust!

2009-10-31T12:59:00.004+01:00

Tja; jag har varit med ett tag ( 10år ) och vet att ombuden brukar gå med partiledningen. Men det är lite synd att S alltså inte förbjuder att ta ut vinst ur skolor, som lärare anser jag att skolor finns för att ge elever kunskap, inte företag pengar.

Anneli Hulten, stark kvinna från Göteborg säger i en SR intervju att man "lever i en annan verklighet" och kan därför inte förbjuda vinster i välfärden helt.

Det stämmer att vi lever i en annan verklighet än för " 10,15,20 år sedan ".
Pragmatiskt kan jag förstå hur man resonerar, man vill gå mellanvägen för att inte skrämma väljare. Samtidigt så rimmar det illa med vinster i välfärden, hela poängen med välfärden är att den inte skall handla om marknadens principer om vinst, utan snarare mycket hög kvalitet för alla.

Jag är egentligen inte arg, men jag blir kanske lite trött på allt. Före kongressen ställde jag mig dock in på att partiledningen skulle vinna de flesta frågor, det brukar vara så. Västsahara frågan var dock oväntat, även om jag inte kan frågan i sak.

Kritiken från de som är mera vänster än SAP handlar om att det spelar ingen roll att S sitter i regering eftersom att man accepterat den borgerliga ideologin.
Som svar kan man säga att det i alla fall inte blir sämre med en S regering, det blir bättre än med en skattesänkar-Allians. Samtidigt finns det en inneboende rationalitet i att kritisera SAP för att många gånger anpassa sig till borgerligt klimat istället för att kämpa emot.

En sådan tydlig signal är boken 10-tals-programmet där man antagligen med eftertryck kommer visa i grafer, och siffror att ojämlika samhällen är ett problem.

Politik är ganska enkelt och logiskt, ibland. Partiledningen är "super" pragmatisk, sedan finns det andra hållet, de som är tvärtom väldigt ideologiska. Jag och väldigt många andra i S-studenter är väldigt ideologiska; vi har svårt för det pragmatiska synsättet eftersom vi inte i sak är intresserade att pejla vad en osäker allmänhet anser, utan snarare går helt enkelt efter våra ideologiska glasögon.

De ideologiska glasögonen säger oss att det inte på något sätt går att motivera vinster i välfärden, och genom att i sak vara emot att det offentliga skapar vinster åt aktieägare så blir det väldigt enkelt för oss att säga att vi är emot vinster i skolan, ja hela välfärdssektorn.

Mona Sahlins tal

2009-10-31T11:58:00.001+01:00

kan du se här.